Aftonbladet – 17 juni 1869, sida 2

ee PR SF TT I ornit fon ndtverket och trodde att just konstens återuppomstring under 15:de och 16:de århundradena rodde derpå att densamma allierade sig med ndtverket. Konsten är blott handtverkets blomma. Artisten Mandelgren hade insändt svar på 5:te h 6:te frågorna på programmet och framhållit t för framkallande af den sköna konstens tillmpning i det dagliga lifvet äfvensom för befrämnde at allmänhetens smak och sinne för skön onst, vore att förorda: Konstföreningar, anstälnde af konstnärligt bildade verkmästare på verkäderna, bildande af handtverksskolor, undervising om skön konst i folxhögskolor, utställningar ch mus6er, samt särskildt dylika i mindre skala id folkhögskolorna. Professor Scholander hyllade samma önskan som e båda föregående talarne angående samverkan vellan konst och industri. Upplyste, att skilvaen mellan konstakademiens och slöjdskolans verkamhet ej är så stor som man tror. Vår konstärskår har redan rekryterats genom flera elever rån slöjdskolan, och talaren hoppades, att den tid r nära, då gränserna mellan konstnär och handterkare alltmera skola utplånas. För tillfället ha i gått något tillbaka i denna sträfvan, men detta r beroende af ekonomiska förhållanden. Den ofannämnda samverkan är en fråga, som för närarande genomgår hela Europa. Betraktande den förda diskussionen såsom svar å 5:te och 6:te frågorna, öfvergick man till discussion af 7:de punkten, så lydande: ?Hvilket inflytande hafva konstföreningarne utfoat på den bildande konstens utveckling? Huru kulle genom dem en vexelverkan och närmare örbindelse kunna åstadkommas mellan de norliska ländernas konstidkare ? Professor Edv. Beroh omnämnde att konstförevingar icke funnits till i mer än 50 år. -Den första föreningen bildades i Munchen af det skäl, att konung, d. v. kronprinsen, Ludvigs konstarbeten till Mänchen dragit en mängd konstidkare, af hvilka de yngre, som ej funnit anställning, hade svårt att reda sig. Några framstående konstnärer bildade då, för att hjelpa dessa, en konstförening. Ur denna början har idn sedermera utvecklat sig, men från att afse blott en ekonomisk fördel för konstidkarne öfvergingo föreningarne snart till ett bildningsmedel för allmänheten, som genom dem fått smak för konsten. Dessa konstföreningar ha dock en olägenhet: det händer att genom dem personer lockas in på konstnärsbanan, hvilka ej ha anlag för densamma. Man borde derföre ej köpa annat än goda taflor af personer som verkligen ha anlag. Det vore oberäkneligt hvad ett godt arbete som inkommer i ett hus har för inflytande. Gevom daglig åskådning af ett sådant väckes både familjens smak och dess intresse för konsten. Att konstföreningarne emellertid verkat godt, det bevisas bland annat här i Göteborg, der ännu för 10 eller 20 år sedan knappast något konstsinne förspordes, men hvarest det nu är så lifligt. Sjelfra detta möte vore troligen en frukt af det frö konstföreningen utsått. Talaren meddelade derefter genom uppläsande af bref, vexlade emellan konstföreningarne i Kjöbenhavn och Stockholm, huru man tänkt sig att en vexelverkan mellan de nordiska ländernas konstidkare skulle kunna uppstå. Hr Hedlund framhöll såsom en mönsterförening den i Helsingfors, hvilken ätven lemnade stipendier till lofvande konstidkare, var ett slags konstakademi, hade skola, höll sammankomster och diskuterade frågor, hvarigenom en stor del af allmänheten hade intresse för densamma. Hvad könstföreningen i Göteborg beträffade, hade den ställt sig på exceptionel grund. Den köpte de bästa taflor för det bästa priset, och tal. trodde, att den på detta sätt, äfven om det lät materialistiskt, verkade godt. Att bedöma anlagen hos dem, hvilkas taflor köptes, vågade föreningen icke tilltro sig. Förordade att man, för att åvägabringa gemenskap mellan de tre nordiska rikena, skulle göra som man gör i Tyskland, åstadkomma fraktfrihet på jernvägar och ångbåtar för konstnä up må verk och så sända dem från den ena konstförel ningen till den andra. Hr Wetterhoff hade af de taflor, som nu voro upphängda på väggarne i golennitetssalen, erinrats om hvad han sett i en skolsal i Dässeldorff. Den var behängd med monumentala taflor, för hvilka kostnaden bestridts af en del af Niederrheinische Kunstvereinung. Han föreslog, att man borde vara betänkt på något dylikt äfven i Sverge, och betviflade icke att detta skulle mäktigt bidraga till konstsinnets höjande. Prof. Scholander föreslog, att mötet skulle till K. M:t ingå med en framställning, att konungen måtte till Riksdagen ingifva proposition om höjande af det riksmuseum lemnade årliga anslaget af 6000 rdr för inköp af taflor från Norge och Danmark. Detta förslag bifölls. På förslag af hr Saloman beslöts att härvarande ledamöter af de tre nordiska konstföreningarne skulle sammanträda för att rådgöra hvad i afseende på 7:de punkten vore att företaga. Detta bifölls och utsattes detta enskilda sammanträde till i dag kl. 10 f. m. En inbjudning af Göta Par Bricol att öfvervara aftäckningen at Wadmansbysten i afton kl. 7 meddelades. Likaledes meddelades, att tillfälle var beredt för de mötesdeltagare, som sådant önskade, att i morgon företaga en utfärd till Trollhättan. a Sammanträdet upplöstes derefter något efter kl. 2e. m Eftermiddagens förhandlingar började kl. 6 och fördes endast i sektionen för ritundervisningen. hvarest diskuterades mötets öfverläggningsämne JV 8 mom. b.: Efter hvilka principer bör. der första undervisningen i frihandsteckning utvecklag ? Diskussionen, i byilken flera talare deltogo, fort gick med mycken liflighet till kl. !, 9, då möte på ordf:s förslag såsom sitt svar på frågan god kände följande af br Hedlunå föreslagna svar: Utan att vilja binda de särskilda ritskolorna vic några fastställda metoder eller ritkurser, vill mö tet uttala den mening att undervisningen bör ick alltför länge qvarhålla eleverna vid kopiering a planscher, utan fastmer tidigt nog föra dem til omedelbar afteckning af naturföremål, för att der med öppna deras ögon äfven för pers) ektivets la gar och vänja dem att i naturen sjelf söka finn den första och hufvudsakliga källan för sina bil ler. Mötet beslutade dock, att vissa förändringa i svarets formulering skulle göras vid sektionen nästa sammanträde. Till slut höll expeditionssekreteraren Gunna Wennerberg ett längre intressant föredrag om d olika principerna för den första undervisoingen frihandsteckning i flera europeiska länder, hu vudsakligast Tyskland och Frankrike, samt uf vecklade derefter sina egna åsigter om de princ 3 per, som i vårt land i detta hänseende kunna ar ses mest lämpliga. S . Omkring kl. 9 e. m. åtskildes sektionens me lemmar. (Telegram till Aftonbladet.) Göteborg den17 Juni kl. I. 4 f. n rue In 2 AM PR PR OT AhAvec camhill