Aftonbladet – 17 juni 1869, sida 2

tigt ljussken, som trängde fram genom en bred sprioga under storluckan. Ljuslågan 1 var blott en hårsmån från tändtråden då styrmannen hoppade ned i rummet, och hade han icke haft köld och sinnesnärvaro nog att med sin fällknif skära tråden midt itu, innan han rörde vid ljuset, skulle han och hans folk gått i fuften med briggen, såväl som jag, ty tändtråden tog eld i samma ögonblick som han försökte släcka ljuset, men förbindelsen med krutkaggen var afskuren och den förbrann utan att göra någon skada. Hvad det blef af den spanska skonaren och lotsen har jag aldrig fått reda på. Hvad briggen angår, så togo amerikanarne den, som de togo mig, med sig till Trinidad, och fordrade betalning för det de räddat oss, och jag hoppas de fingo den också. Jag blef förd i land i samma tillstånd som de funno mig, det vill säga, alldeles itrån mina sinnen. Men varen så goda och kommen ihåg att det är mycket längesedan, och jag ger ler mitt ord på, att jag blef utskrifven frisk. Ifrån hospitalet. Och frisk är jag i denna Idag, bara litet opprörd, mina herrar, litet .lupprörd, det är alltsammans. I Då David Coleeath slutat sin berättelse, Igaf presidenten tärningen en kraftig och ,jsnabb stöt, innan någon hann förhindra det, loch den dansade mellan glasen, rundtomkring T bordet och rullade slutligen öfver bordskanIten och ned i kapten Jorgans västficka. Ett straff för vår nyfikenhet,, menade I kaptenen och tog upp tärningen. Hvad skall man nu göra? Jag vet ingen historia annat än den om påskäggen och den rör hvarken mig eller någon af mina bekanta, och ni kunde inte ha något nöje af den utan att först gå från era sinhen. OcH det kanske inte sållskapet beredt sig på?