Aftonbladet – 16 juni 1869, sida 3

sektioner och utskott. flrsastesttontonninans Bref från Göteborg. i Den 14 Juni. I går var det publicister som voro på modet, i dag är det artister och studenter. Folket på gatan vänder sig icke mera om för att se på den eller den skribenten, men sprin ger lång väg för att möta några hvita mössor och hviskar sins emellan vid åsynen af en främling ined artistisk hållning: Det er ro vara professor den; eller genremålaren en; Men denna modefråga skall icke hindra mig att tala om hvad som tilldrog sig i går. Staden prydde sig tidigt med flaggor och vimplar, och publicisterna diskuterade lifligt sina angelägenheter uppe på Frimurarlogen tills klockan slog tre, då mötet upplöstes för att om två år samlas i Stockholm. Om två år således skola vi i Stockholm välkomna pressens representanter. Måtte vi kunna göra det med samma gästfrihet och älskvärdhet, hvarmed de blifvit omfattade i Göteborg, och måtte då, liksom nu, syftemålet med mötet blifva ett aktgifvande på pressens egna behof, och på de reformer inom publiciteten som tiden fordrar, och icke en sammankomst för att utkämpa politiska partistrider. På eftermiddagen börjades ett stort folkmöte på Jernvägstorget och de gator som från bangården leda till landshöfdingeresidenset. Hela Göteborg var på benen för att få se landets fader, som kom i spetsen för konstnärsfalangen. Och när han kom blefvo många vackra ögop ärmu mera strålande än förut, och det är icke att undra på, ty det är icke här som i Stockholm, att mar genom vanan att se majestätet till sist icke märker glorian, utan börjar att betrakta fursten söm en helt vanlig menniska. När kung Carl steg i vagnen och färdades fram: genom de :böljande massorna väntade jag att få höra skallande hurrarop, som ett uttryck af den herrskande stämningen, men de uteblefvo. Förtjusningen gaf sig blott luft i ett sakta sorl; troligen -derför-att-man icke ville störa söndagsfriden, som här helighålles på ett sätt, som erinrar något för mycket om sederna på andra sidan Nordsjön bland Englands puritaner. Men se hvilken mängd af bekanta anleten, som börja träda fram der vid utgången från stationen: Stockholms hela -konstnärskoloni har emigrerat till. Göteborg. Malmström, Holm, Rydberg, Eskilsson, Bergh, och hela en öfriga skaran, lysa några ögonblick, men försvinna snart enleverade af sina artiga värdar. Det är verkligen med oro artisternas vänner i hufvudstaden se dem hör, ty helt säkert skola de frestas att stanna i Göteborg för alltid, och det vore för Stockholm ett forgligt resultat af konstnärsmötet i Göteorg. Snart är Jernvägstorget åter tomt och folklifvet byter om tummelplats. En del af de promenerande fatta posto utanför landshöfdingens bostad, för att icke gå miste om ett enda tillfälle att njuta af kunglighetens åsyn. Andra tåga ut till Lorenzberg och lustvandra mellan bersåerna i denvåckra parken. Från de öppna fönstren till festsalen en trappa upp ljuda kraftiga hurrarop ut öfver nejden. Det är Göteborgs publicister och andra af stadens. medborgare, som inbjudit deltagarne i publicistmötet till en afskedsbankett. I den stora salen herrskar en glad stämning och en allmän förbrödring. Se och hör! De äro väl menade dessa handslag och de gå från hjertat dessa ord. Detär vänskapsband som knytas och aktning som stadfästes; det är erkännande som uttalas och stöd som gifves; det är hopp som väckes och tro som lifvas. Tiden skall utviea att de frön, som nu utsås, hafva fallit i god jord, och fosterlandet skall njuta frukten. Och med tanken derpå kunna publicisterna skiljas åt med den öfvertygelsen, att om än de synliga resultaten af mötet icke äro så stora, så skola de efterhand uppspirande blifva så mycket större. Måndags morgonen gick in med sommar och strålande sol. Det var som om studenterna skickat något af sin hjertevärme och sin solljusa : ungdom som förebud, De af stadens invånare, som voro vakna kl. 7,53, skyndade ned till jernvägen för att taga emot upsaliensarne. Och på den bestämda minuten brusade extratåget in i banhallen. Då dörrarne till kupgerna öppnades tyckte jag mig se en lång rad af puppor, som brusto och släppte ut en svärm af hvita fjärilar, hvilka sedan flögo ut öfver staden, der de fladdrade mellan husraderna följda af allas blickar. Men vi få icke längre följa upsaliensårne på deras flygt, ty här är något nytt att se för hvarje timma och en korrespondent måste varå allestädes närvarande. Studenterna