Aftonbladet – 14 juni 1869, sida 3

Bref från Göteborg. Den 12 Juni. Hela verlden har stämt möte i Göteborg. och som jag älskar att lefva med i verlden, så har jag också begifvit mig hit. Resan var i så måtto anmärkningsvärd, att den uppenbarade för mig hvilken hög grad af uppmärksamhet man visar vår tids publicister. Flaggorna svajade från stationshusen dagen till ära, och vid Stockholms södra bangård hade polismästaren och en poliskommissarie inställt sig i full uniform, för att paradera vid publicisternas afresa. Om jag skulle säga att folket stod i täta leder, der tåget ilade fram, så skulle jag icke hålla mig vid sanningen, men hvad som är sannt det är, att på de större stationerna hade qvinnor och barn infunnit sig i massa. I Falköpiog, der publicisterna intogo sin middag, belägrades fönstren till matsalen af nyfikna, som med Begärliga blickar slukade oss under det att vi slukade maten. Jag kände mig frestad att stiga upp och . hålla ett tal till det församlade folket, men orden dogo bort på min tunga vid en plötslig upptäckt jag gjorde. Midt i salen såg jag nemligen en reslig gestalt, med: de. bekanta dragen, som äro inpräglade i alla svenska hjertan. Prins Oscar stod der med-en smörgås i hand, och denna syn skulle annars ha gjort mig ett stort nöje, men nu krossade den alla mina illusioner, ty en inre röst hviskade till mig: Det är för honom polisen: klädt sig i uniform, flaggorna hissats, och torpargummorna sprungit en mil eller-par på morgönqvisten. Nedstämd af denna missräkning anlände jag hit till Göteborg, men här är det omöjligt att vara vid misshumör för närvarande, ty alla menniskor ha klädt sig i högtidskläder och se-så innerligen glada ut. Och orsak Ha de också att vara glada. Från och med denna dag skall man tala om Göteborg, utan att tillägga: humrarnes och krabbornas stad. Man skall i stället säga: pgästfrihetens, den-goda viljans och den stora förmågans stad... Sina gäster taga. Götebor. garne emot med öppna armar, den goda viljan uppenbarar sig i den tanke som ligger till grund för de utlysta-mötena, och om förmågan skall jag tala sedan jag litet nogare tagit anordningarne i betraktande, Att här är fråga om friskt lif och framåtskridande kan ingen tvifla på, som vet att här är publicistoch konstnärsmöte, och som känner pressens och konstens uppgift isamhällslifvet. Redan samma afton publicisterna anlände höllos tvenne möten, det ena på Frimurarlogen, det andra i Trädgårdsföreningen. Diskussionen .var på båda ställena liflig och underhållande och. resultaten voro, på det första mötet en ordförande (hr Hierta), en vice ordförande (hr Hedlund) och en sekreterare (hr Krook), och på det andra mötet — en uppäten sexa och en tömd bål. Vid mötet i Trädgårdsföreningen proponerades en: obegränsad trycktrihet, och man tryckte hvarann inbördes. Skålar föreslogos, välkomsthbelsniogar utbringades och sedan talades fritt. Att talarne voro det offentliga ordets män fingo de erfara, ty en stor allmänhet trängdes kring verandan för att lyssna till hvad som sades. Och om de hörde rätt, så borde de ha kännt sig stolta af att vara Göteborgare, ty enligt Erik Böghs uttalade åsigt skulle orsaken till alla stränga omdömen öfver Göteborg vara den, att Göteborg tagit ut framåtskridandets steg med Lunken-! tusstöflor och sprungit om så mången annan stad, och det är ju helt naturligt att den! som går framför blir baktalad af den som kommer efter. ; Skymningen bredde sig ut öfver Trädgårds-! föreningens -vackra anläggningar, stjernorna tändes på den klara aftonhimmelen och lam-! porna kastade ett mystiskt skimmer öfv verandan, der publicisterna lyssnade till bå-! lens klämtningar — och-der glädjen svallade! öfver; Men då hördes plötsligt ett annat