Aftonbladet – 12 juni 1869, sida 3

specihceras. Men, tramtoranlt, acv nys dpera— huset ! Invigningen har så nyligen skett, att jag knappast tror, det underrättelsen derom hunnit till Stockholm före detta mitt bref. Byggnaden står på en fri plats vid Ringstrasse och midt emot den gamla Hofoperateatern. Dess arkitektur är till det yttre på sätt och vis icke vacker och klandras skarpt af tidningarne. Stilen förefaller, trots en mängd kolonner och alfrescomålningar, något tung. Teaterns inre är deremot lystert och lätt i alla detaljer och wienarne sjelfva påstå, att de nu ändtligen fått den vackraste teater i Europa. Hvad det yttre beträffar, vågar jag dock tro att Dresdens kungliga teater står oupphunnen. Invigningen skedde med en prolog, författad af direktören hr v. Dingelstedt. Sällan har jag inom journalistiken sett så mycken drift föras med ett författareopus som med denna prolog. Skada att den ej blifvit tryckt! För ett vid språket ovandt öra kunna många både finesser och bockar gå förlorade. Vidare gafs Don Juan, med Beck i titelrollen. Allmän enthusiasm rådde hela aftonen bland publiken. Kejsaren med familj bivistade representationen från början till slut. I söndags gafs operan Romeo och Julia Två dagar törut funnos inga dekorationer färdiga; men vicekonungen af Egypten är i staden och han har önskat få se Romeo och Julia, och så gafs den på kejserlig befallning med en för den nya scenen högst ovärdig utstyrsel. Fragmenter af dekorationer ur Fidelio och andra operor framstucko midt ind de nymålade och knappast nog forra ito. Kejsaren visar sin egyptiska gäst, som medför sin bror och son, jemte en otalig svit, den största uppmärksamhet. I förgår var stor galadiner på lustslottet Schönbrunn. En ofantlig menniskomassa hvimlade i parkens många allter. Stockholmarnes nyfikenhet öfverträffas här mångfaldigt. Ja, blott en medlem af det egyptiska majestätets följe visar sig på gatorna, begapas han som ett underdjur, och ändå är det ingenting annat än den röda fezen, som skiljer honom från vanligt civiliseradt folk. Efter middagen skulle kejsaren och vice konungen göra en promenad i vagn, men equipaget, som stod på något afstånd från slottsporten, kunde med största svårighet bana sig väg genom den tätt sammanträngda folkmassan. Då steg kejsaren upp på terrassen och ropade med hög röst: Vorwärts! Kusken klatschade med piskan och inom ett ögonblick var han framme. Om någon eller några nedtrampades kunde jag ej upptäcka. I I söndags eftermiddag såg man skaror af menniskor, mest af arbetsklassen, tåga ut åt Westbanhofs-sidan. Jag följde med strömmen och kom så till ett litet värdshus med en stor trädgård, kaliadt zur Aussicht. Der var arrangeradt det första folkmötet under bar himmel i Österrike. De närvarande ansågs uppgå till 9—10,000 personer. Omgifven af löfruskor var en talarestol upprest och från denna svajade en röd fana, utgörande socialdemokratiens symbol. Regeringen representerades af två poliskommissarier. En hr Hartung uppsteg först på tribunen och helsade församlingen välkommen, samt anhöll, att man måtte välja en ordförande. Hr H. blef enhälligt utsedd dertill. Nu tog Than till ordet och höll ett längre föredrag, ofta afbrutet af skallande bravorop, hvari han uttalade den önskan att nationen måtte tillerkännas allmän valrätt och pressfrihet, samt fri föreningsoch församlingsrätt. Utgången af de senaste valen i Frankrike, Isade han, bevisade att de socialdemokratiI ska ideerna göra sig alltmera gällande. ) Efter hr H. uppträdde skriftställaren Mihlwasser från Brinn och anföll skarpt de missbruk, som adeln och kleresiet göra af sina öfvervägande rättigheter. En af. poliskommissarierna steg upp bredvid talaren och uppmanade hovom att afstå från ordet; ; Mummel och hyssningar ibland folket. Ordföranden anhöll att br M. måtte fortsätta. M. började ånyo och sade att han talade i Brinnerarbetarnes namn — 24,000 arbetare från monarkiens första fabriksstad måtte väl I gälla något i vågskålen — och alla dessa idoga menniskor äro genomträngda af nödvändigheten utaf allmän valrätt. Slutligen föreslog han att ett lyckönskningstelegram med anledning af valen i Paris och Lyon skulle afsändas. Återigen uppträdde poliskommissarien och n ! befallde hr M. att sluta. d) cKommisariens tal hör inte till dagordå ningen — sade ordföranden; —cmen ändå r hindrar ingen honom att tala. Skratt och buller. Efter hr M. talade I Scheu. Han föreslog angetär följande resolution: Allmän valrätt, som förverkligar alla stånds politiska rättigheter och är en borger för att staten förvaltas till gemensamt intresse, är hvad socialdemokratien uti Österrike f fordrar i närvarande stund., Sedan några andra talare yttrat sig, antogs denna resolution enhälligt. Derpå upplästes ett helsningstelegram, unh dertecknadt: 1000 Briinnerarbetare, som hedrades med ett mångtusenstämmigt chochl Vidare talade en hr Palt: (lustigt namn!) icke blott för föreningsoch pressfrihet, utar äfven för afskaffandet af tidningsstämpelr och frigifvandet af kolportaget. Hr Scheu kalfatrade bestämmelsen, at inga beväpnade personer få tillträde till folk samlingar. Detta är endast en fin fint at skilja soldater och borgare från hvar J andra. Hr Mihlwasser tackade för den hjertlighet f hvarmed telegrammet från Brinn blifvi p emottaget och utlofvade att en arbetaretid ch ning snart skulle komma från trycket oc uppmanade samtidigt hvarje fri arbetare at khålla fast vid det röda baneret och med de är stå eller falla. är) Nu ville hurraropen aldrig taga slut. Se dan man något lugnat sig, beslöts ett tele en gram till Paris, innehållande varma lyck på önskningar öfver valutgången och under e tecknadt: La reunion des democrates socia le. I listes, Bellevue (zur schönen aussicht) pr sde Vienne. Det adresserades tiil tidninge et. Reveil.