Aftonbladet – 12 juni 1869, sida 3

Å och tillbaka. Små resebref. IV. Wien den 2 Juni 1869. Ifela Sachsen igenom gäller det nästan som ett rekommendationsbref att vara svensk. För oss ärorika historiska minnen framträda öfverailt och sachsarne äro ett humant folk. Se d r en liten stad, som bör intressera er särskildt! sade en ung Leipzigerstudent, som var medpassagerare under färden till Sachsiska Schweiz. IHvad heter den? Pirna. Den har en gång tagits med storm af svenskarne. Ja, under Baner 1639 — nu minnes jag! Ett glas för de gamle bussarne, Gustaf Adolf i första rummet — hoch! Och så drucko vi den store konungens skål en svartbrun dryck, benämnd: Bitter,, en blandning af malört, anisett, m. m., och bäsk som bara katten, ehuru den här anses som något riktigt fin-fint. Styrdes så kosan ner till Böhmen, och efter några timmars färd kände jag mig som en mycket, mycket långväga främling. Den slaviska folktypen, innan man hinner vänja sig dervid, gör ett eget intryck. Det första jag satte foten utan hotellets port i Prag mötte mig en besynnerlig anblick. Kring en hög pelare, med en förgyld Mariabild på spetsen, låg eller satt en hop folk af båda könen och sjöng psalmer på de mest öronslitande melodier. Det var på den öppna platsen Grossen Ring jag befann mig, och pelaren är upprest af kejsar Ferdinand III, till åminnelse af Prags befrielse från svenskarne. Pelaren omgifves af fyra grupper, hvar och en föreställande en beväpnad engel, segrande öfver några hemska vidunder, drakar, djetlar och mera sådant. Efter förfrågan, upplystes jag om att det är mycket vanligt, isynnerhet under Maj månad, att en mängd fromma själar samlas kring denna pelare och uppsända tackoffer till den heliga jungfrun. Tänk om de andäktiga varelserna hade vetat att en svensk stod midt ibland dem! Hvem vet hvarthän deras religiösa nit hade kunnat föra dem? Hela Prag är en latyrint, der en resande, i brist af någon ariadnetråd, måste förskaffa sig en s. k. Lohndiener, som för sig fram Sådana herrar finnas det också godt om, och det är bäst att vara mycket försigtig vid valet, ty flera än en plänbok ha försvunnit i gränderna, som stöta till Galliplatz och andra misstänkta delar staden. Oupphörligt under sin vandring stöter man på dessa mångfaldiga sinnebilder, hvarmed katolicismen prålar. Stundom kan man få se de vackraste konstverk omgifna af sopor och smats. A andra ställen äro helgonaoch martyrstatyer uppställda i sådan mängd, att de trötta ögat. Så föreföll mig åtminstone Carls-bryggan, som prydes aficke mindre än 28 statyer och grupper, alla i religiös stil, förstås. Judarne utgöra dock icke så liten del af af befolkningen. Man räknar nu närmare 20,000. De bebo en särskild stadsdel, bestående af fula, oregelbundet uppförda hus. Deras äldsta synagoga är högst märklig och räknar sina anor nästan ända från den pärmaste tiden efter Jerusalems förstöring. Dess yttre påminner om hedendomens byggnadssätt och dess inre liknar ett källarehvai Midt framför ingången står en massiv trästång och på den hänger en röd fana med guldfransar. Fanan är en skänk af Ferdinand IHI till judarne för deras tapperhet, di svenskarne belägrade Prag 1648. Vi hade allt liksom litet respekt med oss på den tiden. Den i Böhmen förlagda militären ser tref. lig och lätt ut, liksom de österrikiska trup perna i allmänhet förefalla mera viga oci lediga än de preussiska. Något som särskildt fäste min uppmärk samhet var att Pragerpolisens uniform ä nästan alldeles lik våra skarpskyttars, nä I de begagna filthattar med plymer. På Prags Neustädterteater, spelas de sena aftonen på böhmiska och den andra p I tyska språket. Nu gafs blott operor, eme dan ett par italionska sånvgerskor gasterade På den s. k. Deutsches königliches Landes teater spelas uteslutande på tyska språke :I Man uppförde några enaktskomedier på et S utmärkt sätt, och en rysk hofskådespelersk: Rottmayer, hvilken uppträdde sor. gäst, do