Aftonbladet – 12 juni 1869, sida 2

i den andra en borr och en lång oljad snodd :i af bomullsgarn. I ljasstaken stod ett ny-l tändt ljus och han satte den på bottnen, på omkring en god alns afstånd från mitt ansigte och helt nära skeppets sida. Ljusskenet var svagt, men det var tillräckligt för att visa mig ett par dussin krutkaggar, som stodo qvar i rummet. Så fort jag fick se dem, begrep jag hans mening; fasan förlamade hela min kropp och kallsvetten rann som vatten öfver min panna. . Sedan såg jag honom gå bort till den närmaste krutkaggen, som stod på ungefär tre fots afstånd från ljuset. Han borrade ett fint hål deri och det rysliga svarta palyrdt rann ut och ned i hans hand, som an höll upp för att mottaga. det. Då han fått en god handfull deraf, tillstoppade han hålet med ändan af den oljade snodden och fästade den der; sedan ingned han den med krut till hela dess längd, tills den blef alldeles svart. Sedan — så sannt som att jag sitter här, så sannt som himmelen är öfver oss — sedan drog han sin långa, smala, svarta, rysliga tändtråd bort till ljuset bredvid mig, och knöt den med många knutar, stadigt fast om talgljuset, vid ungefär en tredjedel af dess längd, räknadt från den brinnande veken och ned till ljusstakspipan. Han gjorde detta; sedan såg han etter att mina band voro riktigt säkra; och sedan lutade han sig ned helt nära mitt ansigte och hviskade på sin brutna engelska: gå i luften med brigg! I nästa ögonblick var han på däck, och han och de två andra sköto igen luckan öfver mig. Men på ena sidan längst ifrån der ljag låg, slöt den icke riktigt till och jag såg en glimt af dagsljuset, när jag såg i denna riktning. Jag hörde åror plaska i vattnet, ty de bogserade ut sitt tartyg ur lugnvattnet,