Aftonbladet – 11 juni 1869, sida 3

i öfrigt tillhörde krigsrätt. Han ansåg emellertid icke omöjligt att en elier annan blifvit träffad af sabelb, men sade sig icke harva sett någon stupa. :å Marschen fortgick under tidex allt framåt och vändning skedde först inemot södra ändan af marknadsplatsen. Återkommen till torget fann! han der löjtnant Schöning med någon del af sin trupp marscherande omkring. Härunder sade han sig hafva sett midt för kopparslagar Söderqvists bod (kartan nr 12) några personer öfverfalla hr: Winter bakifrån och fatta denne i axlarne för att, såsom hr TT. trodde, draga honom omkull. Hre Winter hade dock befriat sig. En folksamling på torgets norra sida hade på tillsägelse genast när han lät truppen mot dem göra front skingrat sig. De församlade hade icke fört något oljud. Hr Tengzelius ryckte nu utefter gatan till byns norra ända, vände då åter söder-ut; så; derunder på Per Lars-gården löjtnant Schöning med hela sin afdelning och erhöll af honom tillsägelse att tåga ånyo söderut i följd hvaraf han fortsatte utefter gatan till byns södra ända, derifrån han på order af Schöning återvände till högvakten. nder hela sistbeskritna marschen från torget till byns norra ända, derefter genom hela gatan till den sydliga samt derifrån åter till torget och högvakten hade intet våld af truppen begåtts ej heller någon folksamling försports med undantag af 6 å 7 personer i en gränd som genast aflägsnades. Senare på aftonen under koram hördes oväsen från torget, hvarföre T. af Schöning erhöll order att skingra de derstädes förRe på det korum ostördt måtte kunna försiggå. På fråga om hvilka instruktioner i allmänhet meddelats, förmälde br Tengzelius det han icke hört några sådana annat än att de soldater, som lemnats hr Winter till betäckning af löjtnant Schöning, tillsagts att ställa sig hr Winters befallningar till efterrättelse. Härefter började vittnesförhöret. Då emellertid i afseende å gången af det hela flera af vittnesmålen upprepa samma och redan kända tilldragelser, utesluta vi i sådana fall hvad som förut under ransakningen blifvit intygadt och upptaga af detta endast hvad som för utredande at ordningsföljden emellan tilldragelserna kan vara nytt eller eljest anmärkningsvärdt. Soldaten Engman. Af larmslagningen kallad till högvakten fann han folket ungefär så talrikt som i allmänhet vid marknader i rörelse, men uppemot högvakten var mera folk församladt, hvaraf 4 å 5 i stöten hurrade, dock icke med full hals och som det tycktes på rolighet. Hurraropen fortforo under det upprorslagen, sedan soldaterna nedryckt till grinden, upplästes af hr Winter, hvilken dock, som det tycktes, af häftighet hade svårt att läsa fydligt, i följd hvaraf oc då skriken fortforo, det upplästa svårligen kunde urskiljas. Strax derefter öfverlemnade br Winter At löjtnant Schöning att skingra folket. Löjtnant Schöning tillsade då seldaterna: Kom ihåg, gossar, att det är edra egna medborgare, skjut första salfvan åt benen och den andra åt lifvet. Truppen drog med fälld bajonett ned till gatan och folket försökte komma undan, hvilket dock of trängseln förhindrades. Vittnet medföljde underlöjtnanten Tengzelius söderut och var folket i början tätare men sedermera allt glesare och glesare; en del sprang undan, andra färdades gatan . fram och tillbaka, men. ingen skrålade. Vittnet såg hr Tengzelius utdela hugg åt med visshet 3 personer, alla bakifrån, deraf den första sprang Åt sidan, depj andra ned i en gränd. Dit sprang också den tredje, som vittnet igenkände vara Eric Dahlberg, hvilken, då allena, syntes komma emot truppen, men tillsagd att gå, vändt sig om och dervid erhöll ett slag af sabeln med flata sidan i ryggen och genast derpå två skarpa hugg i hufvudet så att blodet rann och Dahlberg, ropande på bjelp, stupade nedåt gränden. Såg vid återomsten till torget hr Winter gifva Jon Jonsson . i Kåssjö ett slag, om med tillhygge såg dock icke vittnet; då var väl åtskilligt folk på torget, menl ingen folkskockning. Under hr Tengzelii vidare marsch iakttog vittnet icke något vidare oljud, men kommen till Sveds gård längst norr i byn såg vittnet hr Winter med två soldater stående vid en afväg utåt tägterna utom densamma, på hvilken afväg några få personer befunno sig, fort gående eller springande bortåt. Vittnet hörde då br Winter ropa skjut samt såg en af soldaterna Springa fram och afskjuta ett skott, icke i luften utan i riktning åt de undanspringande. Soldaten Dahl kom först sedan truppen ställt sig vid vägen och hr Tengzelius med sin afdelning aflägsnat sig derifrån. Schönings pluton marscherade öfver vägen till majstången. Vid vittnets ankomst stod hr Winter på vägen, skrikande: ;Skivgra er, annars skjuter jag skarpt! Folket drog sig då något tillbaka, men stannade der för att se på. Under tiden pågick rörelsen och handeln i stånd samt vid bord och skrindor. Vittnet såg nu hr Winter skjuta på gardisten Persson, som stod nästan ensam och minnes säkert samt tager på sin ed att detta skott lossades innan än-; vu något skott från truppen afbrunnit, hvaremot vittnet, som genast när han ställde sig in i pluton observerade hr Winter och som befann sig på 5 å 6 alnars afstånd från denne icke under tiden sett hr Winter på något sätt öfverfallas. Strax efter hr Winters skott sköt emellertid truppen omkring 8 å 10 skott. Vittnet såg vidare hr Winter slå Jon Jonsson i Kåssjö 3 slag, alla i hufvudet, så att han föll då han omhändertogs åf Silen, som, sedan hr Winter under hela tiden flera gånger befallt skingring och en gång tillsagt omstängande af stånden, vände sig till denne och yttrade: Söta kronofogden lemna 5 minuter att skingra folket utan att dock vittnet vet hvad hr Wister härå svarat eller sedermera tagit sig till.. På fråga af kanslersombudet förklarade vittnet att de skott som afskjutits af de närmast honom stående i truppen riktats uppåt samt att han icke sett någon söka rycka geväret af någon soldat. Soldaten Engström bade varit bland dem som tillkallats af löjtnant aning för att häkta pigan Carin Persdotter uti fåhuset bakom Per Lars-gården. Derute hade då befunnit sig vid pass 30 personer..och sedan vittnet dit inkommit hade, såvidt vittnet sett, Carin Persdotter icke kastat dricka eller annat på hr Winter. Då hon sedermera affördes var hon icke fullt klädd. Under färden till högvakten hade en mängd personer slutit sig till tåget under skämt och skratt. Vittnet som genast återvändt från högvakten till sitt qvarter och först vid larmslagningen kommit tillbaka på en genväg, hade framkommen hört löjtnant Schöning tillsäga trappen, att om det komme att skjutas då sigta åt benen. Vittnet medföljde hr Tengzelius och hade af denne icke erhållit några order samt såg under denna marsch söderut der icke synnerligt folk varit samladt, hr T. hugga Hans Hansson i Kåssjö tvenne gånger i hufvudet och sedan denne tagit CR med händerna om hufvudet liksom till skydd 1 hugg öfver handen. Vittnet såg icke Hans Hansson falla, men hörde honom jämra sig. Strax derpå högg hr Tengzelius Eric Dahlberg i Kåssjö 2 eller 3 hugg, möjligen något med flatan, men bestämdt 2 med eggen. Dahlber; ramlade omkull i en gränd mycket blödande oc ropade på hjelp. Framkommen till Per Ers-gården hörde först vittnet skott lossas. -Derefter vände truppen om och vittnet iakttog under marschen norrut att Jon Jonsson i Kåssjö låg blödande på torget. Sedermera såg vittnet hr Winter jemte 2 soldater stå vid afvägen norr om byn, å hvilken högst 10 å 12 personer syntes gående samt hörde hr Winter befalla soldaterna gif dem ett skott i r. och såg en af dessa aflossa ett skott efter de bortgående, hvilket dock i följd af markens sluttning gick öfver dessa. (Forts.) Rättegångsoch Polissaker. Mordbranden vid Wärhulta