Aftonbladet – 11 juni 1869, sida 3

Våldsamheterna i Skärstra. Ransakningen vid Jerfsö häradsrätt den 2 och 3 Juni. (Från Aftonbladets referent.) (Forts. fr. onsdagsbl.) Såsom nämndt är var nu det egentliga förhöret. med målsegandena afslutadt. Sedermera under ransakningen anmälde sig Lars Larsson i Skärstra, i angifvelseskriften omnämnd men tillförene ej hörd. Han berättade, att under det han vistades hos handlanden Igglund, hade han derifrån hört hurrarop och iakttagit att folket sammanströmmade åt torget. Han hade då gått ut för att se hvad som var å färde. Vid andra ståndet i den räcka som från torget på gatans vestra sida sträcker sig norr-ut, mötte han då löjtnant Schöning med dess trupp och tillsades att gå bort, samt efter det han härå svarat: ursägta mig, jag är ofärdig, genast blifvit af två af soldaterna tilldelad tillsammans två bajonettstötar så att han omkullfallit. Endast den ena stöten bade efterlemnat sär, hvilket blödt starkt och erfordrade mera än 8 dagars tid för att läkas samt efterlemnat Svårighet att andas och hosta. Härefter väckte hr Winter åtal emot målseganden f. gardisten Persson, under påstående det denne jemte andra öfverfallit honom; härom hörd förnekade Persson angifvelsen helt och hållet. Underlöjtnanten Tengzelius hördes upplysningsvis och berättade, att under de två första dagarne af mötet någon oordving icke förekommit. Tredje dagens eftermiddag hade hr T. sett pigan Carin Pehrsdotter häktas och afföras, dervid hon åtföljts af en tillväxande, skrattande och hojtande, folkhop, som drog sig upp emot högvakten. T. ansåg till en början detta blott vara ett skämt, men öfvergick till en annan åsigt och trodde meningen var att anfalla högvakten, Såsom anledning till denza förmodan uppgaf han på fråga af kanslersombudet, att han samtidigt sett åtskilligt folk komma bakvägen upp till högvakten, hvarjemte hr T. sedermera på fråga af hr Staaff, huruvida folket vid högvakten vare sig vid grinden eller på bakvägen gjort något försök till våld, fällt hotelser eller varit beväpnadt, svarade, att han derstädes hvarken sett våld eller några beväpnade bland folket; ej heller från detsamma hört några botelser, och att de som kommit bakvägen på tillsägelse af hr T. och en korporal aflägsnat sig. Derefter hade larm slagits och hr T. skyndat ut för att från deras qvarter upphemta soldaterna. Vid återkomsten utdelades ammunition hvarefter trappen ryckte ned till grindarne och br Winter uppläste upprorslagen, och då uppmaning att skingrs sig ej åtlyddes, hörde hr T. order om folkets skingrande med vapenmakt såsom hr T. trodde aj löjtnant Schöning utdelas. Truppen nedryckte då i sakta marsch med fälld bajonett och uppställdes på linie vid vägen, högra flygeln vid kopparslaga: Söderqvists bod, hvarunder hurraropen nägot tyst nat. Det var emellertid förgäfves som löjtnan Schöning uppmanade hopen att åtskilja sig. Då erhöll hr T. order att med sin afdelning draga sig I söder-ut. i Strax han satt sig i marsch hörde han skott på skott. Hr Tengzelius hade ej gifvitsin afdelning,