Aftonbladet – 10 juni 1869, sida 3

ska språkfamiljen och den japhetiska språkätten samt om det inflytande som finskan och de gotiska språken under sin beröring utöfvat på hvarandra, ett ämne, som visserligen förut sysselsatt en och annan skriftställare, men icke varit föremål för en rent lingvistisk behandling. De ord, som de nordiska språken lånat från finskan äro mycket få (deribland det svenska pojke af finska ordet poika, son) deremot ha finnarne lånat och för sitt behof modifierat ett betydligt antal svenska ord. Författaren meddelar en vidlyftig förteckning öfver sådana. Vi ha för längre tid sedan utförligt omtalat Hagerups bok Om det danske Sprog i Angel. Af detta förträffliga arbete har pu en ny upplaga utkommit, efter författarens död ombesörjd af K. J. Lyngby, också en mycket lofvande yngre dansk språkforskare. Till grund för denna upplaga ligger författarens eget interfolierade exemplar af den äldre, i hvilket han gjort en mängd rättelser och tillägg. Ordboken, som i första upplagan upptog något öfver 1000 artiklar, har här vuxit till öfver 1400. Utgifvaren har bifogat en kort biografi öfver Hagerup, hvilken var prest i Storesolt i mellersta Slesvig och dog der 1863 kort före den preussisk-österrikiska invasionen. En vigtig nyhet på det esthetiska området är Afhandlinger og estethiske Betragtninger af C. Hauch (Ny Rekke). Denna nya serie af den utmärkte skaldens kritiska uppsatser rörer sig isynnerhet omkring Oehlenschl:icgers skaldeverksamhet. Hauch känner sig för egen del stå i stor tacksamhetsskuld hos Oehlenschlaeger och har kännt sig obehagligt berörd af den om mycket ringa pietet vittnande kritik, som åtskilliga skriftställare af en yngre generation velat göra gällande mot en diktare, som utgör en ära för Danmark och för hela Norden. Boken innehåller dessutom ett här uppsatser om Shakespeares Romeo och ulia samt Hamlet, en afhandling om hedniska forntidsminnen i våra medeltidsvisor samt en om det typiska inom konsten, isynnerhet den dramatiska. En diktsamling, som bör få en stor läsekrets äfven inom vårt land är Chr. Richardts Texter og Toner. Richardt går såsom dikare i Carl Plougs fotspår. Hans sånger förete samma sedliga allvar, samma till handlingskraft manande enthusiasm som denes, samma klarhet och stränga formfulländning, om än Richardts lyra har något vekare strängar. Hos Richardt framträder också något mera en viss fond af äkta dansk wumor. Af samme författare har i dessa lagar utkommit ett dramatiskt arbete med iteln Declarationen. Det är en vaudevill i n akt, i hvilken en mängd sångkupletter örekomma. Stycket är ett ungdomsarbete af örfattaren och spelades första gången som tudentkomedi 1852. Nio år senare blef det ifvet på K. teatern i Kjöbenhavn.