Aftonbladet – 10 juni 1869, sida 3

—— Lr Ny dansk och norsk litteratur. I. Danmark häfdar fortfarande den ära det vunnit på språkforskningens område, Det ä! också i sin ordning att intresset för detta vetenskapsfält och särskildt för den nordiska lingvistiken icke dör bort i Rasks hemland. Det stora runeverket The Old-Northern runic monuments of Scandinavia and England är visserligen skrifvet på engelska och dess författare är född engelsman, men han tillhör genom hela sin mannaålders litterära verksamhet Skandinavien och är för närvande professor vid Kjöbenhavns universitet. Arbetet är också utgifvet i Kjöbenhavn med biträde af danska krafter, hvad den förträffliga artistiska och typografiska utstyrseln angär. Petta siorartade verk skall utan tvifvel gifva uppslag till vidlyftiga förhandlingar och diskussibher rörande nordens äldsta språkliga och ethnografiska förbållanden, hvilka i alla händelser böra bära rika frukter för vetenskapen. Professor Stephens gör, som bekant, i och genom sina forskningar gällande den satsen, att det funnits en tid, då England och Skandinavien utgjorde ett språkområde och att de vanligen så kallade an losachsarne (rättare angledanerna) tillhört den skandinaviska, icke den tyska grenen af den gothiska folkstammen. En ung författare, som synes ämnad att träda i Rasks fotspår såsom omfattande och skarpsinnig språkforskare, är Wilhelm Thomsen. Hans nyligen utkomna bok Den gotiske sprogklasses indflydelse på den finske utgör egentligen en afhandling för den filosofiska doktorsgraden, men det är säkerligen icke ofta till och med ett professys-specimen bär vittne om en så grundlig lärdom, en så gediegen och mognad sakkunskap. Vi ha ofta kännt det såsom en stor skam för oss svenskar, att ingen i vårt land egnat sig åt studium af det finska språket, Det finnes en och ADR som Därmare sysselsatt sig med Portugals språk och litteratur, som sökt sätta sig in i nygrekiskan eller skrifvit afhandlingar öfver det rhetoromanska språk, som ännu talas i en del af Graubändten; men ingen har funnit det mödan värdt att vetenskapligt sysselsätta sig med ett språk, som talas af en brödrastam, som både historiskt och geografiskt ligger osa så nära och af hvilken dessutom åtskilliga tusental finnas inom vårt lands puvarande gränser. Den unge danske språkforskaren har för sin del godtgjort denna försummelse och egnat ett sorgfälligt studium åt hela den finska språkklassen; hvad han i detta hänsende kunnat genum böcker inhemta har han uppleråt och utvecklat genom vidlyftiga och ruktbärande studieresor i Finland. De grondiga insigter han besitter. icke blott ide fornordiska, utan äfven i de slaviska språken, se-okrit 0. s. v., har gjort 3 hano nöjligt, att lemna en verklig veto skaplig undersökning om förballander mellan den tin