Aftonbladet – 10 juni 1869, sida 3

han, behålla sina passioner, men tag fasta på deras idcer, då de äro riktiga och ädla, och ni skall snart hafva afväpnat och på ett ädelt sätt besegrat dem ni fruktat. Det är vackert att visa verlden ett rikt och industriöst land, en tapper arme, en mäktig flotta, förskönade städer och lysande monumenter; men det finnes något större och något mera beundransvärdt, än alla dessa märkvärdiga ting, och det är den kraft, som skaar dem. Denna kraft, hvars vidmakthålande man måste egna all sin omsorg (häri ligger statskonstens hela hemlighet), denna kraft, som alltför många regeringar misskänna och åsidosätta, är individen, och finnes det en sanning, som vetenskapen bevisar och som historien högt förkunnar så är det visserligen denna, att i religion, moral, politik, industri, i vetenskap, litteratur och konst individen betyder intet, utan genom friheten.n De anförda orden kunna i någon mån vifva våra läsare en föreställning om den ipphöjda anda, som genomgår det ifrågavarande arbetet i dess helhet. Viönska lifligt, att skrifter af sådan halt som denna och öfriga af Laboulaye måtte i vårt land finna en vidsträckt utbredning. De förtjena det i rämsta rummet på grund af deras egna ineboende förträffliga egenskaper, men de förtjena det äfven ur den synpunkten, att de hos oss kunna anses såsom ord i sinom tid med afseende på åtskilliga bekanta ställningar och förhållanden för dagen. Tillräckigt kändt är att på ett visst håll inom vår press under senaste tiden utbildat sig en argon, som väl med begärlighet griper hvarje tillfälle att tala granna ord om framitskridande och fosterlandskärlek om frihet och lemokrati, men hvilka sirliga talare skulle, vedömda af en folkfrihetens vän sådan som Laboulaye befinnas höra till dem, som med åpparne hedra demokratiens idt, under det utt deras hjertan äro låvgt ifrån henne. Det ir på tiden, att vår för de stora sambhällsrågorna intresserade allmänhet får blicken ippnad för rätta arten af den taktik, som år ut på att vanställa, förlöjliga, uppkrämma sinnena för allt hvad som i form f önskniogar och yrkanden rör sig inom de ljupa lederna allestädes i vårt land, medan nan samtidigt med all flit söker gifva sig nin af en högtbetrodd apostel för den enda anna demokratien, d. v. s. — märk väl!-— ör den demokrati, som lärer trifvas så syn erligt väl — icke under bar himmel på ullrande folkmöten; fi done! — utan i första kammarens rena och svala luft, ömt mhuldad af mångbetitlade och kraschanberydda. statsråd, biskopar, landshöfdingar 0. Vv. Stortaligheten hos dessa andligt närynte? politici torde dock snart nog komma tt något nedtystas, då vissa tecken synas ifva vid handen att föreläsningarne ej göra ela den åsyftade effekten ens på det håll, er man måhända väntat sig finna ett audiorium, mindre förfaret i den vigtiga konsten tt ?make a distinction? eller m. a. o. i att kilja okonstlad ärlighet från — humag.