Aftonbladet – 9 juni 1869, sida 3

med anledning hvarat Suen ingar det vid namna kommunalstämma förda protokoll; med förklarande att han ansåge den vaktgöring kommunen redan plägat hålla äfvensom den tillsyn: öfver sin gård han sjelf utöfvar vara tillfyllestgörande för ordningens upprätthållande derstädes. ; ? Hr Winter uppgaf vidare att då hän inkommit på Per Larggården soldaterna der utdelat kolfstötar och ville numera icke bestrida att ju. möjligen äfven han sjelf derstädes utdelat slag med revolvern. Deremot förklarade han att han äldeles icke utdelat några slag å Svedsgården och att han hvad soldaterna beträffat, uttryckligen befallt dem att icke utdela kolfstötar, men att desse icke destomindre möjligen dessförinnan och efteråt gjort det. I afseende å i angifvelseskriften omnåmhda skott, som blifvit aflossadt utanför byn, defå en grupp flyende befunnit sig, förklarade hr Winter att han befallde soldaterna afskjuta de skarpladdade skotten emedan han ansåg dem uppretade och ville förekomma en under sådana omständigheter lätt möjlig olycka. Vidare tillade hr Winter till hvad han vid förra rättegångstillfället uppgifvit; att på aftonen sedan våldsamheterna egt rum, hans hustru jemte en fru Igglund gått öfver toret, dervid några pojkar skulle hafva mot dem ramrusat, yttrande: Är detta fogdens fru, så skall vi nog ge henne Fru Igglund hade då svarat nej, hvarefter pojkarne gått vidare. Med anledning häraf tillfrågade notarien Staaff hurtivida någon af angifvarne varit bland dem som sålundä skulle hafva förgått rig, hvilket hr Winter sade sig ingalunda vilja påstå. Vid justering af målsegandenas berättelser förmälde på fråga Jon Jonsson i Kässjö, att de omnämnda ristningarne i hufvudet ännu fortforo, att häng minnesoch tankeförmåpa försvagats samt att läkarne jiaat höndom akta sig för tungt arbete och för yla. Per Andersson i Myra, att han ännu hörde illa på venstra örat efter slaget. Eric Olsson i Sörvåga beråttade, att af de begge slag han vid ig gård erhållit det sista dröjde 3 veckor att läkas och att efter det första ännu ömhet återstår 0 Olof Glseon i Öjtre lider ännu mehn af det erhållna sabelhugget och har läkaren förklarat att han sedan såret blifvit läkt för framtided möjligen får värk i hufvudskålsbenet der detnu könns en utväxt liksom en böld, hör såsem en rihgHilg i örat när han förrättar något tungt arbete. Hans Hönsson i Kässjö hat af sabelhugget öfver handen fått pekfingret för framtiden krokigt, a förekommb föröt icke äflörde men i angifvelreskriften omnämnda två målsegande Per Ersson i Saljestad och Henrik Henriksson 1 Offne, hvilka berättade Per Ersson, att han kommit söder-ifrån och i anledning af två hurrarop stannat på den Öppha platsen mellati högvakten och gatån, då soldaterna strax nedryckt med hr Winter i spetseti. Per Ersson skyndade sig då nedåt, men hänh ekdast till 1:sta ståndet på venster hand förrän han erhöll två bajonettstygn i ryggen, hvilka väl förorsakat blödning men ej något framtida mehn. När detta skedde var han något på, sida om kol: daterna och uppgaf nn att båreh tilliogats honom Åse hbajonetten utan genom stöt samt att åtminBlone första ledet gick med fälld bajonett. Henrik Henriksson från Offne i Jemtland (en äldre och som det syntes särdeles eaktrnodig man): att han stått på Per Lars gården, sysselsatt mpd ordnande af sina varor uti eb skrinda, hvarifrån han hade sin försäljning: Få Na funnos. blott få perfoner, titan allt oljud. Hr Winter inkom då på gården med två soldater, skrikande: Aflägsna er! i följdhvaraf -Henrik Henriksson tittat up och funnit hr Winter med soldaterna tätt inpi sig, samt hört den förre kommendera: Stöt på eller något dylikt, hvarpå I Hona genast erhöll tvenne kolfstötar, den ena under hacken, den andra vid örat, 8å att Han falslös stupade på skrindati ; Vid Sogn var han starkt blödande och örat mycket sönderslaget. På hemfärden led han svåra plågor och såret läktes först efter 3 veckor. Känner fortfarande ömhet, : En till namnet då okänd jemtlänning Var i atgifvelseskriften omnämtd såsom dad och kade nu en vid namn P SN Jöbsöon I Matnås uppgifvit Mg såsom Vid lillfället skadad samt derom insändt skriftlig berättelse; men som han framdeles kommer att höras, torde nu icke vara nödigt intaga innebållet af nämnde skrift: -Olof Persson i Norrvåga, träffad af skott, hade ej, ehuru kallad, likaledes endast ingifvit Skriftlig berättelse, som här af 2 skäl förbigås, ; YRSA Uögitvelser hade skett af tillstädesVatände Eric Persson och Eric Larsson, begge! från Edändge. å z Eric Persson berättade: han hade icke under hela upptsådet varit vid torget, icke hört något skott eller ens hört talas om oroligheterna, emedan han under hela tiden vistats på ten från tot: et aflägset beläghu så kallate Låkestömten, beägen norr Om Svedsgård, der han hade sin häst var i begrepp att resa hem. En Färilabonde hade då yttrat: Nu kommer fogden, det är, bäst laga sig undan, hvartill. Eric Persson -genmält: Nå än sedan då? jag har ju intet ondt gjort och Jag måste ha hästen med., Just som han då vändt sig om, kom hr Winter och tilldelade honom, utan att säga något, ett slag med revolvern och så ännu ett, begge å samma ställe ofvanom om tinningen, förorsakande ett stort sår, så att han genast blödande stupade, förlorade sansen och vet ej hvad sedermera hände, emedan han vaknade först då eh af hans kamrater upplyftade honom. Såret hade varit öppet 2-å 3 veckor, och lider han ännu mehn af den erhållna skadan. Eric Larsson var i begrepp att gå till Eric Perssön, för att medfölja honom hem; mötte då hr Winter bakom Svedsgården, som tillsade de få som voro der ock som alla förhöllo sig tysta att gå hem; Eric Larsson hade också genast satt sig i gång, då hr Winter sagt åt soldaten: lyd order,, värgå Eric Larsson genast erhöll en kolfstöt bak i nacken, så att han föll. När han sedermera reste sig upp fick han se Eric Persson liggande sanslös på marken. Sjelf hade vittnet ej fått öppet sår, men en stor kula som under några dagar förorsakat honom smärta, i Hr Winter bestridde Eric Perssons och Eric Larssons uppgifter och säger sig ej deltagit i något våld derstädes, utan tvärtom, sedan han uppmanat några der stående att gå, väl beordrat soldaterna att köra bort dem, men sedan han sett dem använda kolfven, genast kallat dem tillbaka. : I anledning häraf förklarade slutligen hr Winter; på frågor, att er Schöning lemnat honom tvenne soldater till betäckning samt utan vidare instruktioner ställt dem under hans kommando. Hr Winter hade då tillsagt dem, att der flera voro församlade och motstånd gjordes, skingra folket med lindrigare kolfstötar samt medgaf, under beklagande, att personer möjligen träffats af såväl revolverslag som -hagelskott, men bestrider både att hafva skjutit med kula och att hafva lossat första skottet. j Härmed afslutades för detta rättegångstillfälle förhöret med. de målsegande. (Forts.) 1 Referenten är härvid i tillfälle upplysa, det den ompämnda å kommunalstämman väckta frågan afsåg, att, sedan Hudiksvalls köpmannaförening tillkännagifvit sin afsigt att å utsatta dagar infinna sig tillliqvidationsmötes hållande i Skärstra, socknemännen skulle stadga ett vite af 25 rår första och 50 rdr andra gången för hvarje husegare, som Nr rum eller lägenhet åt någon, som tillkännagifvit sig ämna idka handel med kramvaror och dylikt eller med någon slags förtäring besöka kommunen under sådana möten samt att ordningsmakten skulle medgifvas från lokal, der slik försäljning bedrefves, genast vräka en hvar, som icke på skedd tillsägelse ker rå a ES