Aftonbladet – 5 juni 1869, sida 2

ISTISKA envisneten. DAlton-Shee försökte att svara på Henri Hartins framställning, men det var svårt att atta hans förklaring. Han är icke nog taangfull att kunna försvara en så sjuk sak. Im man ville vara misstänksam, skulle den anken ej ligga långt borta, att d Alton-Shee vidhåller sin kandidatur endast för att förskaffa regeringen seger. Han kan ej sjelf lifva. vald, ty dertill har han för få röster utt disponera, men han kan genom dessa röster hindra Thiersäval. En för den socialistiske kandidaten ganska förarglig omstänlighet främdrogs under valmötet i förgår, nemligen att han stått på intim fot med numera aflidne hertig de Morny, en af statskuppens verksammaste handtlangare, och kort tid efter den 2 December tillskrifvit son cher de Morny ett bref, hvilket också nu fanns att tillgå, deruti ex-pären-radikalensocialisten uttrycker sin tacksamhet för att han ej blef arresterad vid statskuppen. Hvarför denna skonsamhet visats mot en person, som redan då ville anses: tillhöra yttersta venstern, önskade man på mötet få veta, men man fick naturligtvis veta detta lika litet, som hvarför den socialistiske grefven icke nu håller de löften, han i afseende på sin kandidaturs frånträdande afgifvit såväl på mötet i Theätre-Rossini, som på annat möte i Gymnase Triat. Det ser dock ut, som skulle åtskilliga valmän, hvilka ämnat rösta på d Alton-Shee, numera draga. sig från honom. Lika litet, som sistnämnde kandidat vill i andra valkretsen afstå från kandidaturen för att befordra en liberal kandidats väljande, lika litet vill Raspail i femte kretsen draga sig tillbaka till förmån för Garnier-Pages, och likväl kämpar Raspail icke för sin plats i kammaren. Den har han redan försäkrad genom sitt utväljande i Lyon. Han har till valmännen i nyssnämnde krets här utfärdat ett cirkulär, derati han ber dem dömma mellan Garnier-Pages, orleanisten, som spelade en så sorglig roll isynnerhet under de brodermördande dagarne i Juni 1848, och F. V. Raspail, den radikale demokraten. Det är något tragi-komiskt i detta oförsynta: Garnier-Pages, orleanisten,, men der är dock det komiska elementet öfvervägande, hvaremot det tragiska tager ut sin rätt, när den radikala demokraten påstår att GarnierPages spelade en sorglig roll under de brodermördande dagarne i Juni 1848. GarnierPagös stod då på ordningens och frihetens sida gentemot de onda passioner, som framKallat de ohyggliga Junidagarne, då legitimister, orleanister och socialister i förbund med en viss trönpretendents anhängare sökte att störta republiken. Garnier-Pagös behöfver ingen försvarare i detta afseende. MHistoriska fakta tala tillräckligt, och hvarje verkligen frisinnad valman inom femte kretsen lärer väl om söndag ej underlåta ätt rösta på den gamle, hederlige frihetsvännen. Man hade hoppats, att de gamla passionerna från ett par decennier sedan skulle vara döda, men det har blifvit sådana fantaster, som Raspail, förbehållet att åter uppväcka dem och dermed gifva despotismen ett godt handtag. Raspail borde erhålla en kejserlig utmärkelse, innan han dör. Det enda, som ursäktar hans. beteende, är hans höga ålder. Det är den på grafvens brädd stapplande -gubbens fjeskiga envishet, som uppenbarar sig, när han utropar sitt: Nej, Raspail ger icke vika i Paris, fastän han redan är vald i Lyon! Må man derföre hafva medömkan med den gamle token. Deremot kan man ej gerna ha medömkan med Rochefort och Cantagrel, som ha förenat sig att undantränga Jules Favre. Der äro åter socialisterna framme. Jag bivistade senaste valmöte i Gymnase Sorbonne, der Rocheforts kandidatur försvarades med mycken värme och ingalunda utan talang. Jules Favres försvarare voro deremot mycket oskickligare och förstodo icke, syntes det mig, att ställa frågan på dess rätta punkt. Sjelf var han tyvärr ej närvarande. Den oförskräckte och ihärdige frihetskämpen synes onekligen något nedslagen, då han funnit att han—ej blifvit vald på något enda ställe i hela landet och att hans val i Paris motverkas af personer, som säga sig arbeta i frihetens intresse. Fhiers är deremot vid sin fulla vigör och har sökt att uppmuntra och trösta Jules Favre. De begge äro just icke af samma åsigter i många punkter, men derespektera hvarandras stora egeuskaper och inse att konstitutionalismen och republikanismen äro hvarandras bundsförvandter, när det gäller a stå emot det okontrollerade allenastyranfet. N Sjunde valkretsen omfattar Quartier-Latin, men också många flera qvarter, och studenterna utgöra en minoritet bland valmänneni denna krets. Ibland studenterna har onekligen en förändring inträffat till Jules Favres förmån och till skada för Rocheforts kandidatur, men arbetarne äro dårade af Cantagrel, socialisten, som nu varmt rekommenderar Rochefort. Denne sistnämnde, hvilken fortfarande vistas i Belgien, tyckes inbilla sig att det är dagen efter sedan han tände sin Lykta. Han försäkrar att han skall in i kammaren för att åter tända denna slocknade lykta och återtaga striden med samma vapen, som han. börjat den. Det är dock icke med sådana vapen man uträttar något i en representantförsamling. Rochefort är en spirituel gamin de, Paris. Han har dennes hela framfusighet och går rakt på, kastande omkring sig qvickheter och oqvädinsord, isynnerhet de sista. Hvad skall han göra med sådana vapen i kammaren? Det språk Rochefort fört är ursäktligt, då det är ett vredens utrop från en mun, som maktens hand hållit obevekligt tillsluten, men i representantförsamlingen kan man verka med andra medel. Någon sade häromdagen: Hvad tjenar det till att kalla folk för tjufvar, då man kan utan oqvädinsord bevisa att de hafva stulit? Inom representationen erfordras tålamod och skicklighet, lugn och vältalighet samt framförallt ett godt förråd af bon sens. Icke kommer man någonstädes med att stå och skrika ned med tyrannernal Det tager bättre att med sans diskutera deras gerningar, bevisa huru skadliga de äro och slutligen lära folket huru det bäst skall blifva af med dem samt bäst akta sig för att tå några nya tyranner på halsen. — Rochefort är icke passande till representant, Ity han tyckes, om man får döma efter hans et ätann dot till KnfonAosak att vaga. ! i