Aftonbladet – 4 juni 1869, sida 2

ningar uppstod, tycktes vara den, huruvida den mannen, som reste till sjös, icke vore i ett tillstånd af föraktligt egensinne och borde genom omröstning formligen försättas deruti. Öfverläggningen rörde den kinkiga frågan (uppkastad af de lustiga och vördnadsorganer saknande hufvudena inom herrarne af Kung Arthurs klubb) om det icke möjligen kunde vara den resande fullkomligt likgiltigt huruvida han genom omröstning blef så förklarad eller ej. Kapten Jorgan och hans vän spisade sin qvällsvard och drucko sitt öl, och deras knifvar och gafflar hade upphört att skramla och deras glas stodo stilla, men diskussionen tycktes ändå icke närma sig något resultat. Lilkväl, när de hade lemnat sitt lilla bord och återtagit sina platser framför elden, tog presidenten sin hammare, tillbultade sig allas uppmärksamhet och tog ordet: Mina herrar af Kung Arthurs klubb, då elementerna äro i uppror utomhus, bör lugn och endrägt herrska inomhus. Då det är så kallt och blåsigt och öde ute på heden, bör detta rum vara gladt, gästfritt och nöjsamt. Mina herrar, för ögonblicket är det hvarken det ena eller det andra eller det tredje. Mina herrar af Kung Arthurs klubb, jag återkallar eder till aktningen för er sjelfva. Mina herrar af Kung Arthurs klubb, hvad ären I? I ären invånare — gamle invånare — i den ädla staden Lanrean. I ären församlade för att rådslå. I tillhören en klubb, som församlar sig en gång i hvarje månad under vintermånaderna, och de äro många. Det är er stolta förmånsrätt, att vid en ny medlems inträde eller på en förutvarande medlems födelsedag, uppfordra denne medlem att häfda sin rätt till säte och stämma i rådet, genom att berätta för eder någon händelse em ler något äfventyr, svm händt honom