Aftonbladet – 3 juni 1869, sida 2

Den rörelse, som Ior någon tid, sedan !7 gde röm i Skåne, glivet oss anledning attå wu, sedan stormen lugnat sig, yttra några! rd om behofvet af en förändrad lagstitt-!n iing angående våra agräriskä förhållanden: ? Den enskilda dagsverksskyldigheten grunlar sig, der den icke är förenad med lifgenskap, på ämsesidigt kontrakt mellan jorlens gare och dess Brökare. Dei Durdpa örekommande slag af jordlegokontrakter unna hänföras till tre klasser: dagsverkssystemet, hälftenbrukaresystemet och arrendeystemet: . ; i Dagsverkssystemet, såsom förenådt med ifegenskap, har af ålder. Kerrskat i det. af len släviska stammen Belodda östra Euopa, men har på sednare tider blifvit betydligt förmildradt eller till och med upphäfdt. Detta system består deri, att jordpgaren åt sina lifegna tipplåter ett jordstycke; ät Bvarö afkastning de sköla förskaltta sig sitt uppehälle och såsom godtgörelse härtör bruka den jord, han behållit för sig sjelf. Hälftenbrukaresystemet, som företrädesvis herrskar, 1. Frankrike; Italien böl Spanletl, bestar deri, att jordegaren förser brukaren med erforderligt kapital för jordens brukande mot det att brukaren lemnar egaren hälften af bruttoafkastningen! . t ; Årrendesystemet, hvilket af ålder varit inhemskt i Sverge, såsom våra gamla lagar äfvensom 16 kapitlet Jordabalken i 1734 års lag visa, består deri, att jordlegan utgår icke i arbete, utan i en bestämd afgilt i peiiningar eller spanmål, hvilken på förhand beräknas efter jordens behållna medelafkastning. Detta system har dock på de sista århun-! dradena, hos ass på flera håll utträngts Af det föråldrade dagsverkssystemet. Arrendesystemet förekommer hufvudsakligast i Eng-: lånd, Skotland, Holland, Tyskland och Danmark. Beträffande dagsverkssystemet är det länge sedan bevisadt; att dessa från samhällets råhötstillitånd dvarstående atbetsprestationer hindra Jordbrukets framsteg och 1 moraliskt såväl som ekonomiskt hänseende högst menligt inverka på en talrik klass af samhällets medborgare, ty det personliga beroende, hvari den dagsverksskyldige står till, jordegaren; urartar lätt till något förnedrande, som skädar karakteren och, då allt framåtskridande är beroende af moraliska krafter, qväfver a till ansträngningar för materiel förkofran: VT ak a omv. PT 0 OR AR Den dagsverksskyldighet, som ålåg innehafvaren af oprivilegierad jord, är i de flesta civiliserade länder länge sedan upphäfd, och vi skola här angifva några fakta ur historien huru detta tillgått. ; I Frankrike blefvo genom den stora revölutionen 1789 alla feodalbördor, till hvilka sådan dagsverksskyldighet är att hänföra, med ens upphäfda. Sedan i Österrike under kejsar Josef II deilna dagsverksskyldighet blifvit nedsatt till högst tre dagar i veckan ochi Preussen efter freden i Tilsit under Steins och Hardenbergs förvaltning aflösning af bondejordens bördor blifvit på billiga vilkor medgifven, en utväg som emellertid icke kunde begagnas af dem, som af dessa bördor voro hårdast tryckta, emedan de saknade medel att friköpa sig, började efter franska revolutionen 1830 öfver allt i Tyskland att höjas röster, som fordrade aflösning af jordbrukets bördor på billiga vilkor, hvilket hade till följd, att i lladen, Sachsen och Hannover med flere stater utkommo en mängd lagar angående jordbrukets befrielse från de onera, som alltsedan medeltiden hvilat på detsamma. Åunnu större lättnad i jordbrukets bördor medförde för Tysklands stater, 1848 års revolution. Andamålet med samtliga de tyska aflösningslagarne var att gifva bonden fullkomlig eganderätt till den jord, till hvilken han förut endast haft nyttjanderätt, och sätta hoi tillfälle att lösa sig från de afgifter, han för sin gård haft att betala till. godsherren. Under det i några stater det endast bestämdes, på hvilka vilkor aflösningen fick ske, och verkställandet lemnades åt kontrahenterna sjelfva, förklarade österrikiska lagen de godsherrliga rättigheterna på en gång för UppVafen ommissioner tillsattes I de särskilda provinserna att uppgöra aflösningen samt meddela skattskyldiga och skatteberättigade uträkning, huru mycket de förre hade att betala och de senare att uppbära i ersättning för de sålunda upphäfda rättigheterna., Men icke nog härmed, staten åtog sig i Österrike att betala en del af de skattskyldiges ersättning, som dessutom bestämdes ytterst låg: : Sålunda bestämdes ersättningen för dagsverken till endast två tredjedelar af deras verkliga värde och af dessa delar öfvertog staten den ena. Dessutom stadgades att, i betraktande af det tvungna arbetets mindre värde, detta ej finge uppskattas högre än till en tredjedel af det fria. Sålunda kom den dagsverksskyldige ej att betala mera än en niondedel af dagsverkenas värde. I Baiern upphäfdes alla dagsverken utan ersättning, med undantag af dem, som, då lagen derom utkom, berodde på uppsägningsrätt, huruvida de skulle utgå in natura eller betalas med penningar. , Äfven i Baden ötvertog staten, liksom i Österrike, vid aflösning af dagsverkena en tredjedel. I Prebssen skedde väl aflösningen ej till någon del på statens bekostnad, men mångas dagsverksskyldighet,?såsom backstugusittares och inhyseshjons, upphäfdes utan all ersättningsskyldighet. Dessutom innehöllden preussiska lagen det stadgande, att den skattskyldige alltid skall hafva qvar en tredjedel af gårdens rena afkastning, sedan de godsherrliga afgifterna blifvit b ANN EK odd SEE Kr RET SÄS EE EEE garthen, står ert enda barns fästman och mn står jag, som känner hvad han vill dölja för er. Jag går i god för att det är en rättfången hemlighet som han utan eget förvållande är tvungen att förtiga. Jag vill försöka hjelpa honom utforska den och för detta ändamål önska vi att ni ville gå oss till handa med