Aftonbladet – 2 juni 1869, sida 2

OT VUREVUN GC JUIHK — a Valen i Frankrike. M (Korresp. till Aftönbladet.) Vv åa ov. Paris den 28 Maj. Valperioden är icke afslutad. Det kan inan se pa en viss rörelse i Paris, och det sat man af underrättelserna om den stora lifligheten i departementerna. Några och sextio omval komma att ske söndagen den 3 och måndagen den 7 Juni. Om dessa nya val icke blifva afgörande för majoriteten inom lagstiftande kåren, komma de likväl efter all sannolikhet att högst betydligt öka minoritetens antal, och den förmodan jag i mitt förra bref uttryckte, att sextio eller åttio i den nya kammaren skulle visa sig som allenastyrandets motståndare, lärer nog vinna bekräftelse. Man kalkylerar till och med ända till etthundra oberoende representanter, men om man också antager blott det förstnämnda talet, endast sextio, så är detta en respektabel minoritet inom en församling, h hvilken regeringen gör anspråk på att sjelf h sätta ihop. u Det gifves personer, som äro mycket fri-V sinnade och glädja sig öfver hvarje nytt steg k framåt, samt nu tro sig ega anledning tillln bekymmer öfver valen i Paris, emedan Ra-d spail erhöll så stort antal röster i femte val-n kretsen och Rochefort samt Cantagrel i sjunde. ä Jag tror att en fruktan är öfverflödig. Omå e n SA rös OM BB ER mar om Garnier-Pages verkligen fick en hundra röster mindre än Raspail, så är väl frihetens sak ej derför förlorad. Men den omständigheten har visat de liberala nödvändigheten n att hafva ögonen på den i skymningen om-å kringsmygande socialismen, och ytterligare( anledning dertill må hemtas från omröstnin-c gen i sjunde valkretsen. 1 Hvad som först och främst framgick ur!C de begge dagarnes valförhandlingar, var en jr stark protest mot kejsardömet. Dermed me-(r nar jag ingalunda mot kejsarens person, ej!r heller mot den kejserliga dynästien, utan mot c det system, som gör en stor och ädel nation: Y Il 1 ; 4 L 1 1 ( 1 1 beroende af en enda persons vilja. Och detta : gäller icke blott valen i Paris, utan omröstningen i hela Frankrike. Om vi hålla oss; endast till Paris, så finner man att 234,186 valmän här röstade mot det kejserliga systemet och blott 77,557.för detsamma. För sex år sedan röstade 149,400 mot och 83,590 för systemet. Vid valen år 1857 var det blott 101,200 mot, men 111,000 för. Går man tillbaka ända till år 1852, ser man att 86,100 valmän då tillhörde oppositionen, men 132,000 godkände kejsardömet. Dessa siffror äro sannerligen af sin stora betydelse. Ingen advokatyr kan tyda dem såsom annat än att de som förut gillat det kejserliga systemet börja alltmera finna detsamma oförenligt med Frankrikes väl och derför raot detta system in-; lägga sin kraftiga protest. Den som gaf akt på valmännen i Paris den andra omröstniogsdagen och såg dessa tusental med allvarlig hållning skrida fram mot valborden, den som hörde deras samtal, kom ovilkorligt till den öfvertygelse, att här gälde det icke den eller den kandidaten, utan att det var fråga om hela statsskicket. Jublet på aftonen, efter att resultatet af valen i alla kretsarne var bekant, gaf ytterligare bekräftelse på den omständigheten, Jag glömmer . aldrig den glädje, som visade sig i Paris är 1863 på aftonen ar sista valdagen, men den var likväl ingenting i jemförelse med hänryckningen den 24 Maj 1869. Aftontidningarne kommo ut i flera upplagor, allteftersom .esultatet i den eller den valkretsen blifvit bekant. Man slogs, bokstafligen slogs, om hvarje blad, och för hvarje oberoende kandidat, som vunnit seger, höjdes de mest en-! tusiastiska lefverop. I några qQvart sme! man dock underrättelsen om PT er mottog ; a a i femte och sjunde kretsarne Ar ; den v smärtsam öfverraskning, och ov OM mi ma gy T oc deräfver må man ej för-) NR 8 ud liberala hafva ej skäl att fd stZ öfver en Raspail, en Cantageel elen Rochefort till och med, men ej böra j dessa namn heller ingifva särdeles stora farhågor. i Under dagar af något ovanligt i Paris älskar jag att begifva mig till Quartier-Latin för att se huru skolornas ungdomn taga saken. Der är det alltid lifligt och der herrska de omedelvara intrycken. Hela Boulevard Saint-Michel var uppfylld med studenter. Alia diskuterade valen naturligtvis. Ett stort antal förklarade sig hafva röstat på RocheI fort. Den mannen har blifvit populär bland äfven bildadt folk, och det endast genom sin Lykta eller snarare genom den förföljelse, hvarmed auktoriteterna hedrat denna dunkla lykta. Jag gick in på ett cafö i hörnet af Boulevard Saint-Germain. Rummet var helt och hållet upptaget af studenter. En ung man stod på ett bord och lät höra sig som j vältalare. Innan jag kunnat tränga mig fram för att uppfatta talarens ord, hade en polis agent på det höfligaste sätt i verlden anmodat den unge mannen på bordet att lemna denna upphöjda plats. Uppmaningen åtlyddes, några studenter hvisslade åt poliszgenten, andra tystade ned hvisslarne och ropade att man skulle begifva sig till Odeontorget. Detta är vanligtvis samliogsplatsen, när studenterna skola göra en demonstration. Det var derifrån de utgingo, när de för några år sedan förklarade sitt välbehag med Renan och sitt missnöje mot undervisningsministern, som förbjudit Renans föreläsningar. Vid Odeon samlades de, när -de gingo at: ropa lefve för George Sand och ned med jesuiterna, Från samma plats kommo de, när de gjorde demonstrationen mot Edmond About för att han ansågs vara regeringeus vän. De infinna sig alltid på den platsen, när något ovanligt är å färde. Jag följde med till Odton för att se hvad det nu kunde blifva för en demonstration. Allt aflopp dock i största lugn. Men man skockade sig under Odtons arkader för att komma öfver aftontidningarne, hvilka säljas der, och herrar Brasseurs läsekabinett i fria luften utgjorde bränpunkten för striden om tidnivgarne. I hvarje ögonblick sökte en af nyssnämnda herrars biträden bana sig väg med en packe Opinion Nationale, Temps, Patrie o. s. v., som han med lifsfara hemtat i de respektive tryckerierna och med fara att blifva rånad på vägen lyckligt fört ända upp till Odcon, men