Aftonbladet – 1 juni 1869, sida 3

Doktorspromotionen i Upsala. Kl. 6 på morgonen i går lossades 21 kaonskott från Slottsbacken, och kl. 10 förniddagen voro akademistaten och promovendi amlade å Gillet. Kl. straxt efter 10 beåfvo de sig i procession till domkyrkan, ill processionen slöt sig en stor skara stuenter. På planen utanför kyrkan stodo skådare. Vid kyrkans stora ingång stod akt af Uplands regemente. I kyrkans kor var framför altaret uppörd en amfiteatraliskt höjd estrad för orketern och kören, hvilka dirigerades af direkör Josephson. Främst på estraden satt den vinliga delen af kören. Framför denna strad sågs en rödklädd kateder för promoor. Till höger om denna, från altaret räkadt, sutto kansieren, erkebiskop Reuterdahl, rokansleren, riksarkivarien Nordström, geeraltulldirektören Bennich m. fl. inbjudne amt jubelmagistrarne. Till venster akademitaten och gndra inbjudne. Midt framför straden hade de blifvande magistrarne plats. väktarne utmed kyrkans begge långväggar oro rikt fyllda med damer. Akten öppnades med sång af kören, undertödd af orkestern. Orden till denna vackra nusik, hvaraf solopartierna utfördes af hr sundwik (bas) och fru Stephammar (sopran), da: Å Koral. Konung, som bland stjernor tronar, Styrk till strid de unges bröst! Fader, som all sorg nar, Gif dem af Din kärlek hopp oeh tröst! Utan Dig all sträfvan båtar föga, fbkänk dem ljus af strålen ur Ditt fadersöga! Du, som vet hyad själen lider Uti tviflets ångeststånd, Du, som vet hur dolda strider Kämpats ut i aval på hjertegrund, Du, som stärkt de starka, stärkt de svaga, Låt din andas kraft de unge städs ledsaga! Recitatif. Vid jubelsång och orgelbrus Du träder, ungdom, in i Herrans hus. Du kommer stolt och segergladt Med styrkans, helsans, glädjens skatt; Med hågen varm och oförsagd Du kom att vigas till din mandomsbragå, Dock, hur än lifvets pulsar sjuda nu, Glöm ej, här bor en starkare än du! — — När modet vacklade i mödans timma, När målet svepte sig i dimma Och tunga slöjor breddes för din syn, Hans hand det var som sträcktes dig ur skyn; Och hvarje stund af segerfröjd du haft, Det var en skänk af hö kraft; Han var det, när du bi 1 rätt, Som gjorde oket ljufligt, gjorde bördan lätt. — — Du sträfvade att sanning nå Och gpanade kring rymder vida, Och stjernan såg du i det blå Sin stråle ner till Jorden sprida, Och oafvändt du blickade ditopp Med trofast mod och oförgängligt hopp. Väl stundom ögat grät och hjertat skalf, När stjernan bortom svarta skyar gömdes, Men stormen kom att rensa bimlens hvalf, Och nattens fasor glömdes. Och hura tungt sig lögnens töckon bredde, Mot mile dock sig dn He Och si! Din stjerna, Fader, leder dem Änny som fordom fråm till Hottokem!