Aftonbladet – 31 maj 1869, sida 3

m— —— V — sm ————— — — ———---? min fru, sade kapten Jorgan, och sedan han uppmanat Tom att se efter boden, följde han mrs Raybrock i ett litet lågt rum innanför, prydt med åtskilliga blomkrukor, tebrickor, gamla kinesiska urnor och punschbålar, hvilket vär familjen Raybrocks förmak ochtilllika det allra heligaste af. postverket i byn Steepaways. Hör på, min fru, sade kaptenen, det kan inte vara af minsta vigt för er att veta hvar jag är född, atom att — men här varseblef an skuggan af någon som trädde in, och afbröt sitt tal för att slå sig på båda knäna och utropa: Aldrig i mitt lif sett något dylikt! här är han nu igen! Hur mår ni? Dessa ord ställdes till den unge mannen som kapten Jorgan så fattat tycke för, der pere i hamnen. Till råga på allt inträdde han nu åtföljd af sin fästmö, som kaptenen hade upptäckt när hon såg öfver muren. 50len kunde ej ha lyst på en vackrare liten fästmö, denna solskensdag. Som hon nu stod der framför honom, med de rosiga läpparne just öppnade och ögonen stora af förvåning och litet hastig andedrägt förorsakad äf gången (eller möjligtvis också af en hemlighetstull brådska vid förmaksdörren, då kapteren märkte hennes ansigte vara alldeles usdangömdt af sydvesten), var hon så förtjusande att kaptenen kände sig moraliskt förpligtad att slå sig på båda knäna igen Hon var mycket enkelt klädd och hade ir gen annan prydnad än en höstblomma vi bröstet. Hon hade hvarken hatt eller mössa utan endast en slöja eller balsduk i fyrkant tillbakavikt öfver hufvudet och knuten inacken, till skydd för golen, en sed som ännu brukas i mera. okoustlade delar af England, såväl som i Itslien, och hvilken troligtvis var den allratörst begagnade hufvudbonad i verlden, vär gröna blad började gå ur modet (Forts)