Aftonbladet – 31 maj 1869, sida 3

roligt! Der är ju hans fästmö och tittar öfver muren! : Det var en mycket vacker flicka, som tittade fram öfver muren ifrån en liten altan med vinrankor och fuchsier, och hon såg minsann ej ut som om den unge sjömannens närvaro pjorde utsigten mindre leende och vacker i hennes tycke. Kapten Jorgan, som vid sitt hjertliga skratt böjde sig nästan dubbel — ty han skrattade som alla de, hvilkas eget bjertans goda sinnelag alltid försätta dem i hänryckning öfver andra menniskors lycka — hade nu återhemtat sig och ämnade just byta om samtalsämne, då han varseblef en man, kommande ner ifrån byn och helsade honom med ett ljudeligt: Tom Pettifer, ohoj! Tom Pettifer, ohoj, svarade strax och skyndade ner till honom. År du rädd för solstygn bär i Englond i November månad, Tom, frågade kaptenen eftersom du bär din. tropiska hatt vaxac utanpå och fordrad med papper inuti? Det kan vara så godt att taga det säkre för det osäkra, sir, svarade Tom. Osäkra! upprepade kaptenen skrattande Du kan vara så säker för solstygn i der der gamla hatten, som i ett isskåp. Nå hvad har du fått veta på postkontoret? Det är postkontoret, sir. Hvad är postkontoret ? frågade kaptenen Namnet, sir; samma namn håller post kontoret. 5 Det var en riktig lyckträffi utropad kaptenen, visa mig hvar det är. Adjö s länge, kamrater; jag kommer igen: på en tit innan jag reser i afton. : Detta sades till dem alla, men var Isyn nerhet menadt åt den uuge sjömannen, hvil ken ocksa förstod det så. Han är en rik tig sjömans, sade de öfriga till hvarandra d