Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 2

— Örebro-Höpings och Nora-Ervalla ormvägar. Under sistlidne April månad har afiken inbringat 40,411 rdr 76 öre. Samma måvd förlidet år utgjorde inkomsten 37,264 rdr öre. — En i Westergötlärnd bosatt dansk ppmanar, i ett i Dagstelegrafen, infördt bref, .nska landtmän att inköpa jord i Westergötiand stället för att utvandra till Amerika. Brefskrifwen framhåller, att man för samma summa kan Westergötland öfvertaga en gård, som är nästan ubbelt så stor som i Danmark, under det att proukterna stå i samma pris och arbetslönen samt catterna äro mindre. Skatterna äro, säger korrepondenten, vanligen icke öfver hälften af dem, om för en liknande areal gifvas i Danmark. — Fartygsförsäljning. Skonortkoffen Jaobus om 42!, nyläster, tillhörig rederP i Göteorg, har i dessa dagar blifvit försåld till rederi i lorge för en summa af 1770 spdr. — Stor pojkbatalj i Bergen .Bergenspoten innehåller följande lustiga berättelse om en tor drabbning efter krigskonstens reglor, som I n 18 dennes föreföll emellan inemot 200 pojr i ofvannämnde norska stad. Det hör till le bergenska pojkarnes traditioner? — skrifver idningen — att leverera hvarandra större fältag och häfda sitt qvarters tapperhet och krigia ära. Redan på Holbergs tid var detta i full rång, och Holberg sje!f har sannolikt såsom god Dreggepojke? deltagit i kriget mot ?Garperne?. Efter hand ha dessa strider förändrat karakter, och på de senaste 10 å 15 åren har knappt någon större drabbning levererats mellan pojkarne i Bergen. De ha nemligen funnit ett bättre mål för sina krigiska böjelser, ty de ha ttat tre stora kompanier? eller bataljo nemligen Dreggens, Nygaards och Nordnes:s kompanier, hvilka hvar för sig exercera och skjuta till måls med bågar, företaga utmarscher och ha mycket roligt. Allsammans har försiggått mycket vackert och beskedligt och blifvit uppmuntradt både af ft ar oah lärare. I går skedde häri en dring; på Nygaard levererades efter förut träffadt aftal en allvarsam bjkbatalj, i hvilken enligt uppgift tillsammans stver 100 eller inemot 200 gossar? från 8, 10 rs ålder till ?konfirmationsgossar? deltogo. Anledningen säges ha varit följande: Nordness bataljon,, som räknar medlemmar från stadens alla kanter, hade fått sig en ny fana, hvars bild föreställde kung Carl till häst. Detta väckte någon afund eller missnöje hos Nygaards kår, hvars soldater och officerare vid några tillfällen hade liknat bilden vid någon leksak, som fanns i fönstret hos en kortvaruhandlare på Strandgatan och som var ämnad åt -mycket små barn. Man retade hvarandra så länge, att en uppgörelse måste ega rum. Den 18 Maj på förmiddagen beslöts att bestämma tid och ställe för att afgöra saken med vapen. Båda kårerna infunno sig med gevär och sablar:; de marscherade genom gatorna med fanor och trummor, och alltsammans såg riktigt krigiskt ut. Nygaardskompaniet hade sin fästning på Nygaard vid Langedammen, och der hade det intagit en fast ställning, atvaktande ett anfall af Nordness bataljon. När båda härarne voro samlade, föreslog chefen för Nordnegs bataljon, att man skulle lägga från sig sablarne (dels af trä, dels af stål) och gevären (af trä) och blott begagna näfvarne. Förslaget blef förkastadt. Striden med vapen begynte. Nordness bataljon stormade fåstningen, som var väl besatt med mycket stora gossar af Nygaards kår, som höggo med stålklingor och tumstjocka trägevärspipor lusteliga in på de stormande kolonnerna. Flera föllo för de våldsamma kolfslagen, ehuru man icke vet någon ha erhållit lifsfarliga sår. Hela saken antog en allvarsam karakter; ty det fanns vildt mod på ömse sidor. Fästningen stormades och var ett ögonblick i angriparnes händer, men då ett af fiendens led klättrade upp för att nedrycka fanan, under det att Nordness fanbärare redan hade planterat sin fana på fästnivgsvallen, eggade detta upp till den skarpaste strid och det tappraste försvar. Fanbäraren och en annan gosse blefvo slagna till marken, och deras fana hade kanske fallit i fiendens händer, om de icke med raseri hade försvarat sig och med sin kropp betäckt sin dyrbara fana mot alla anfall. Den storartade pojkstriden antog nu en så allvarsam karakter, att några karlar från brandoch vattenväsendet intervenerade för att åtskilja gossarne, hvilket icke skedde utan fara för armar och ben för intervenienterna, hvilka af alla gossarne betraktades såsom deras gemensamma fiender. Efter slutad drabbning och sedan fästningen åter kommit i Nygaardskårens besittning, tågade hvar till sitt. Nordnegs bataljon marscherae. sjungande Sönner af Norges 0. s. v., med fana och trumma i spetsen sarat medförande några segertroföer. De tågade upp på Toldbodalmenningen, der systrar och väninnor helsade dem med hurra, under det att de svårast sårade blefvo vårdade och för bundna, ty i drabbniagens tumult hade det ieke varit tid dertill. Afven Nygaardskåren hade käm: pat med nordisk tapperhet och blef kraftigt un dersiödd af en större gosse, som nästan gick ber serkagång. På båda sidor flöt icke så litet blod men någon allvarsam skada blef icke tillfogad flera ha dock fått sår, som skola efterlemna mär ken för beständigt. — Det talas nu om, att efte franskt mönster ordnar och tapperhetsmedalje skola utdelas till de käckaste pojkarne i striden Hela berättelsen låter kanske något storartad men den var verkligen alldeles öfverraskando, Så som förklaring på hela saken må den anmärkning tilläggas, att en sådan pojkstrid knappt voretänk bar annorstädes än här i Bergen. Några åskå dare, bland dem ingen från polisen, öfvervorc drabbningen. Meniogarne i staden om saken ärc delade, i det att några betrakta alltsammans blot såsom ett öfverdrifvet pojkspektakel, andra för arga sig öfver hvad de kalla ett svårt oskiek.