Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 2

nes löfte jag härmed infriar, i det jag föreslår en skål för de nyförlofvade! En skål för doktor Strenger och min dotwter Selma ! När skålen var tömd, hviskade och tisslade man; den fattiga gumman Petterson, pepparkaksbagerskan, stod bredvid Selma, och man kom underfund med, att Selma Spindler just var Selma Frick. Och du är inte ond öfver att jag inte förtrodde dig allt hvad som rörde mitt förflutna lif? sade Selma i ett hastigt på tu man hand med sin fästman. Önd, barn? Se på mig! och han slöt henne ömt och med en sakta tryckning till sitt. bröst. Det var en infam hund, sade fru Wrattson, yhan gör då intet anvat än ligger på min klädning. Ja, mitt gula damast-öfverdrag hav han alldeles förstört med sina våta tassar,, inföll fru Tempelman och föresatte sig att köra ut Ajax, så fort han kom in i hennes rum, Jag tror hunden har anlag för vattuskräckp, sade fröken Julia och kände sitt hierta lättadt af att slutligen få erkänna detta. Ja, det är minsann så varmt nuv, sade fruarne Wrattson och Tempelman. Man hör sådana ohyggliga fall dagligen,, tillade herr Wrattson och gsf den stackars Ajax en spark, så att han helt förvånad och Isnepen årog sig mot dörren och in i salen till sin herre, som just sade till fru Dubb att han hoppades att deras båda döttrar skulle bli goda vänner samt att det egentligen var fröken Dubb han hade att tacka för allg de fördelaktiga upplysningar han erhållit om doktor Strengar. Det är saledes blott härför han fjeskat för Fatima, tänkte fru Dubb och smålog i det hon kände en viss benägenhet att :rifva ögonen ur herr Spindler. Se för all del glad ut, Fatima, du hade ändå aldrig blifvit lycklig med den gamla, otäcka gubben!, hviskade fru Dubb något senare till sin dotter, som stod vid ett öppet fönster och skådade ut i den ljusa sommarnatten,