Aftonbladet – 27 maj 1869, sida 2

STOCKHOLM den 27 Maj. . I Förenta Staterna har man haft det märkvärdiga skådespelet af ett land, som, ehuru hyllande de friaste åsigter och ideer i alla andra afseenden, likväl ändå till våra dagar låtit sin handel, vara bunden af protektiopismens fjettrar. Andtligen har på den senare tiden en kraftig agitation kommit i gång för att få sundare handelspricciper införda. Denna agitation gifver Times anledning att något närmare redogöra för de orsaker, som kunnat leda den nordamerikanska republiken in på denna alväg, samt för de förnämsta hindren för henne att åter lemna den. Vi skola här i korthet redogöra för innehållet af denna det stora Londonbladets intressanta artikel. Flera olika orsaker ha ledt till de nuvarande förhållandena, säger Times. Föddunder 1812 och 1813 årens krig under tvingande och oförutsedda nödvändigheters inflytande, var den amerikanska industrien vid fredsslutet illa rustad att uthärda konkurrensen. Hon erhöll af lagstiftningen skyddsförmåner, och detta system har, ehuru skadligt, kunnat bibehålla sig i många år. Tullsatserna voro icke alltför betungande, deras öfverdrifna stegring hämmades af sydstaternas inflytande, emedan dessa behöfde handeln med Europa, och slutligen ersattes tullen, den enda af förbundskassan uppburna skatt, och dess skadliga följder rikligen af landets exceptiotionella välstånd. Kom så det medborgerliga kriget med sina bördor, sina skatter af alla slag, sin uppslukande verkan på den allmänna förmögenheten och sin ofantliga skuld. Införseltullarne höjdes och tillkonstlades oerhördt, dels för att öka skattkammarens inkomster, dels för att skydda manufakturerna samt — så hoppades man åtminstone — förstora nationalrikedomen och derigenom de inrikes inkomsterna. Men nu, sedan den af det medborgerliga kriget förorsakade öfverretningen lagt sig, börja amerikanarne lära känna protektionismens rätta värde. Ett ypperligt utlåtande, ingifvet till kongressen af den fordne skattkammarsekreteraren Weils, framhåller detta systems verkningar i deras rätta dager. Stenkol, tackjern, salt, ull, virke och en mängd andra högst nödvändiga råvaror betala ofantliga tulisatser ch hållas följaktligen i mycket högre pris, n om amerikanarne kunde införa dem fritt rån produktionsländerna. De höga prisen på råvarorna, på stenkol, på jern, höja priset på maskinerna och på jernvägarne, betraktade såsom transportmedel. På samma gång de göra konkurrensen med utländningen allt svårare och svårare, förqväfva de den maritima handeln. Utländska produkter, som skulle kunna införas, bli det ej, emedan man till följd af dyrheten på allting icke kan finna någonting, som är tillräckligt billigt att exporteras, eller, om sådana saker finnas, ex porterar man dem icke på grund af omöjligheten att importera returiaddningar. I sjeltva verket ha arbetslönerna stigit, men hr Well visar i sitt utlåtande alldeles påtagligt, att dessa arbetslöner, huru höga de än äro, ha mindre stark verkan på lifsmedelsmarknaden än de före kriget jemförelsevis mycket lägre arbetslönerna, att följaktligen Amerika icke längre erbjuder invandrarne samma förmåner som fordom, samt att, om detta fortfar, de tillflöden af kapital och arbete, som förr kommo från de gamla kontinenterna skola aftaga. Hvad skattkammarens inkomster beträffar, har Wells icke svårt att bevisa, att de nedgått i samma mån tullsatserna höjts, emedan, då dessa tullsatser äro produktiva, den vinst, de gifva, blir mer än neutraliserad af de indirekta förlusterna på andra grenar af statsinkomsterna. Hindren för n reform äro desamma som de, hvilka i alla länder härflyta af de illa förstådda intressenas påtryckning. Men i Förenta Staterna komma dertill ytterligare andra af särskild natur, t, ex. det agg, som detta land bär till England för dess uppförande under det sista kriget och för hvilket Sumner nyligen gjorde sig till en vältalig och passionerad tolk. Att nedsätta tullsatserna, vore att gynna dep engelska industrien, den engelska handeln; att proklamera sig free trader vore att hylla en ekonomisk doktrin, som, efter att i Eugland ha varit reformifrarnes fältrop, nu, tack vare erfarenhetens lärdomar, har blifvit ett helt folks kommersiella trosartikel, utan åtskilnad till parti, och det vore att göra gemensam sak med detta folk, med fienden. Times misströstar dock icke om att få sc dessa känslor af agg och afund utplånas, likasom de utplånats, hvilka England sjelf fordom hyste i afseende på Frankrike och andra länder. Amerikanarne skola till slut begripa, att de äro afvoga mot sitt eget vä stånd, och då skall den fria handeln triumfera hos dem, såsom den gjort i Engiand och i Europas mest civiliserade länder. . Nynäsbanans anläggning är nu åtel på allvar ifrågasatt. Såsom våra läsar torde haiva iakttagit, har K. M:t nyliger no or I ra KR