Aftonbladet – 26 maj 1869, sida 2

amladt ungefär 14 dagar. Medlemmarie af etta sistnämnda möte väljas af stiftsmöteas medlemmar, hvilka åter väljas af sjelfva ;rsamlingarne. Deras antal skall vara 120, 3 prester och 23 lekmän. Inbjudningen ramhåller mycket varmt nödvändigheten af, tt samtliga de församlingar, som utgöra yrkan, få tillfälle att taga i öfvervägande vågor, som gripa så djupt in i deras heliaste intressen, som de nu föreliggande, och ötta icke blott hvar för sig på församlingsnöten, utan äfven gemensamt på större kyrkga sammankomster, der de genom sina reresentanter kunna uttala sig för och med varandra, och särskildt äfven på ett kyrkigt laändsmöte, hvarigenom det slutliga reultatet af hela denna föregående rådpläging öfver frågorna kan komma i dagen i orm af ett samladt uttalande af hela kyrkosamfundet. Om någonting annat än ett sålant uttalande af kyrkans tankar och önskingar är här, yttra inbjudarne; icke fråga. Den beslutande och afgörande, ordnande och styratide makten ligger hos oss äfven beträffande de kyrkliga angelägenheterna i regeringens och storthingets händer, och att intet frivilligt kyrkomöte genom sina förklaringar skall kunia göra något intrång i denna statens makt, är något, som säger sig sjelf. Men lika otvifvelaktigt är det också, att kyrkan är i sin goda rätt, då hon sålunda yttrar sig om sina behof, och då hon byser förhoppning, att de myndigheter, som ha fått det ansvarsfulla värfvet att ordua och styra äfven hehiies angelägenheter, icke skola tillsluta örat för hennes framställningar och önskningar. Att hon nu också begagnar denna sin rätt, så som det för närvarande endast kall ske, nemligen genom frivilliga kyrkliga möten, tyckes så mycket mindre kunna väcka någon betänkighet; sedan ieke allenast regeringen här offentligt uttalat sig för önskvärd heten af ett kyrkomöte, utan äfven i storthinget flere al dem; söm ansett sig böra för. klara sig emot ett officielt kyrkomöte, på samma gång uttryckligen ha hänvisat till så dana frivilljen sammahkomktet eöm de kö iiragavarande, Så långt inbjudningen. Att mötet skall bli af, kan anses för sä kert. Lika säkert är det likväl, att det pi förhand skall väcka åtskilligt metstånd oci övilja. Ått det bland dem, söm vilja vå beståndande statskyrka allt godt, finne män, som hysa tvifvel om ändamålsenlighe ten af en sådan åtgärd, ser man redan a den fnda inärkliga otiständighotet, att ma: bland inbjudarne endast finner tre af den teo logiska faköltetens professorer, men deremo saknar fakultetens senior, professor Dietrich son. Vidare har man de stosk-konservätivc Hvilka taturligtVis med ängslan öch bekym mer emotse en sådan andarnes samman drabbningp, samt grundtvigianerne, som frukt för att komma i minoriteten — hvilket ocks utan tvifvel blir händelsen — och som hys ön märkvärdig imisströstäti ält gehöm sin skäls innehållsrikhet kunna ersätta sin fåta lighet hvarför de. också redan nu genom si T officiella organ här i landet, Kirkeligt Fo! keblads ha protesterat met hela tillställninge: