Aftonbladet – 25 maj 1869, sida 3

— En sjödrabbning. Norske Adresseblade berättar föli je; Bland de olika saker. som at hafvet Grifvas mot land, befann sig nyligen ett stycke hvalfiskspäck på väg in i en af de talrika vikarne vid Tromsö. Händelsevis kom en kråka flygande förbi det kringdrifvande vrakgodset och började göra sig tillgodo detsamma. Dock, lyckan är ostadig! Just som hon expedierat ett par munsbitar kommer en örn skjutande rätt ned och knuffar undan den rättmätige finnaren, utan att taga minsta notis om den simpla kråkans högJjudda protester mot den henne tilltogade orättvisan. Hämnden uteblef likväl ej länge. Örnen haovn knappast börja sin måltid, innan en utter kommer skjutande upp ur hafvet och, utan att fråga om lof, rycker till sig det omtvistade stycket, till hans majestäts stora förvåning och förtrytelse. Uttern simmar derpå med bytet ett stycke mot land, men släpper det snart och gör några slag omkring detsamma i vattnet. Om han då anställde betraktelser öfver omkostnader och besvär, eller icke hade bjerta att följa den nyare preusserpolitiken i dess fullaste utökning, är ovisst. Emellertid antog örnen troligen. denna obeslutsamhet vara ett bevis på samvetsförebråelse hos uttern, ty den tog i hast mod till sig, lade vingarne tillsamman och sköt ned emot det flytande späcket. Uttern, som utan tvifvel blef förbluffad öfver majestätets dristighet, dök åt botten, men kom åter upp, just som örnen tänkte gifva sig af med bytet, samt grep hans majestät i benet. Nu begynte en allvarsam strid. Örnen, som redan var på god väg, drog uttern med sig ett stycke öfver vattenytan, men denne, som var en sjövan örlogsman, gör en manöver, som kommer örnen att förlora jemnvigten, så att han nu fick göra sällskap neri vattnet, der bans vingar snart blefvo obrukbara till flygt och eftör ganska kort tid syntes ej mer än näbben öfver vattnet, men äfven denne försvann snart. Kråkan, som under bataljen iakttagit sträng neutralitet, fick nu lust att bese valplatsen, och som stycket nu betydligt förminskats, lyckades det henne att taga detsamma, hvarpå hon i största hast gaf gig iväg uppåt fjellen. EKRAR TONSATT NGT TR — . --—— — .— RE