BLANDADE ÄMNEN. Billig att föda, I Göteborsposten läses Följande nästan otroliga fall omtalas i den för öfrigt trovärdiga och ansedda tidskriften British Medical Journal: Sarah Jacobs, omkring 12 år gammal, är det tredje barnet af 7 syskon. I Februari år 1866 fick hon skarlakansfeber och tillfrisknade utan Tävarehjelp. Hon började åter gå i skolan och tycktes befinna sig fullkomligt väl. Ungefär ett år efter tillfrisknandet började hon klaga öfver magplågor, måste intaga sängen och har sedan icke lemnat denna. Konvulsioner med symptomer af strychninförgiftning inställde sig och År dessk upphörde, låg hon en hel månad utan medvetande. Under denna tid förtärde hon ingen föda, men då hon ändtligen åter kom till sans begärde hon mat och förtärde något risgrynsgröt, kokad i mjölk; men sedermera aftog hennes matlust efter hand intill Augusti 1867, och från Oktober förtärde hon nästan ingenting. Intill julen 1867 drack hon dagligen några skedblad vatten, men efter nyåret 1868 upphörde hon äfven med detta och hennes läppar fuktades endast hvär åttonde dag med vatten. Sedan 1867 är hennes matsmältning nästan totalt upphörd. Ingen utdunstning förmärkes på huden. Håret växer och barnet har under den länga fastan fått nya tänder. Hon ser alldeles icke afmagrad eller sjuk ut, men faller mycket ofta i vanmakt; ett hundskall är tillräckligt att framkalla en dåning. När hon flyttas från en säng till en annan förlorar hon sansen och liknar då ett lik. Hon uppvaknar emellertid snart åter med en djup suck till lifvet. — Den vidunderliga historien får stå för den ofvannämda tidskriftens räkning. o Möjligheten af att ett sådant sällsynt fall, som det af den engelska tidskriften meddelade, verkligen kan inträffa, äro vi i tillfälle att visa. I det närmaste samma har nemligen händt i Stockholm, ehuru för lång tid tillbaka. Förhållandet härmed var följande: Någon af de första dagarne i April månad år 1736 tillfrisknade klensmedssonen Zacharias Besk, 15 år gammal, boende i Katrina församling, ur en hetsig sjukdom, men för lorade med tillfrisknandet på en gång ull matlust och fick en så stor afsky för mat och dryck, att när föräldrarne tvunge honom att äta och dricka, han genast uppkastade naten samt blef derefter mycket svag och sjuk; men då han afhöll sig från all slags rtäriog, var han frisk och sund. Detta sällsamma tillstånd fortfor till den 13 Maj 1737, eller i tretton och en half månaler, då han sistnämnde dag helt oförmodadt iter började att äta och dricka samt befann ig deraf väl, Sanningen af denna lilla otro. iga händelse bekräftas deraf, att förböner ör den olycklige hölls under hans sjukdomsillstånd i de fleste af hufvudstadens k rkor amt att bönsöndagen den 15 Maj 1737, två lagar efter sedan gossen åter börjat äta och ricka, hölls en allmän tacksägelsebön i Karina kyrka, hvarom anteckningar ännu finas bland kyrkans handlingar.