Aftonbladet – 24 maj 1869, sida 3

Sen vänta tills komiånr, kunde såga detta. vore det att befara Ost väntan blefve, lång. Hvilken räntefot komme att. gäls för de närmaste åren; blefve svårt för hvilken komite som helst att Jå förhand säga och berodde i öfrigt på förhållanden, ottt, tivillka un (velo ej kunde vinnas genori tfedning af Stockholms sparbanks ställning. Ville mail, som Nr Wretmåll syntes åsyfta, icke låta den ränta, sd gafves, ingättare bos sparbanken, betingas af den älmönnå re ntan med anlitande af sparbankens Öns tån fonfl hålla den uppe till oförändradt belopp, utaf afseende på om räntan å de utlånta medlen fölle, så för vandläde mäti sparbanken till en allmoseanstalt, hvilket ej vore dess ändamål, och man gåfve sig in på cn bana, som för sparbankens soliditet kunde blifva mycket Våälig. te derför säga rent ut, att de skäl, som atiförts för att visa behofvet af en vidlyftig komiteutredning syntes honom ej ega någon giltighet. Den utredning åter, som hehöfdes, kunde mycket väl verkställas -till den 15 Juni. och tal. vidhölle derför sitt yrkande rörande sakens behandling. Hr Dalugren beklagade den hetsighet, hvarmed man syntes vilja ärifya påsaken. Vore denna god, så doge den icke, och män kände vara säker om, att direktionen, som lika mycket gora någon annan nitälskade för sparbankens bästa, icke skalle tinderlåta att om, efter utredning af hvad sparbankens tillgångar. medgåfve, förslaget funnes gagbeligt, förorda detsatuina. Men tid för en sådan utredning borde man ej vägra direktionen, och det vore ingerting förloradt om matt, ock finge vänta på de nya kontoret till den 1 April. ne Hr Dufva erinrade att hetsigheten i framårifvandet af denna sak, ej varit större än att redan för sju eller åtta år sedan hos dircktiörien yrkades, att sparbanken skulle göras såsom andra penhinganstalter tillgänglig för allmänheten. Sträfvandena härför bade. hittills städse gäckats och man hade ännu j ens medgifvit att hålla hufvudkontoret öppet under vatiliga expeditionstimmar på förmiddagarne, utan fortfarit att stänga det kl. ,1. Men just derföre att utsträckning af sparbankens verksamhet vore en god sak, hade den, oaktadt all motsträfvighet, ej dött, och borde ej nu åter undanskjutas genom ett bebandlingssätt, som ledde till obehöfligt dröjsmål. Sedan härefter på begäran af hr Dufva, ordföranden upplyst, att sparbankens enskilda fond utvjorde, den 31 December 1867, fulla 499,000 rdr och; den 31 December 1868, fulla 529,000 rår, samt att direktionens beslut att öfverlemna hr Dufvas förslag til utredning af en komitå, fattats den 5 innevarande månad, hemställde Hr Däfva till principalerne, huruvida icke sparbankens län Yöre sådana, att man egde rätt antaga att den kunde öka sin verksamhet, samt huruvida tal. egt fog att befara det saken komme utt allt för länge uppehållas omr den lemtades åt lirektionen att efter dess mening bebandla, då det nu visade sig att direktionen behöft mer än två månaders tid endast för att besluta att låta en komite utreda saken. Hvilken tid kunde då ej upptagas med utredningen? Sedan öfverläggniogen förklarats slutad framställde ordföranden efter hvarandra proposition på hr Dufvas yrkande; på frih. Bildts modifikation leraf; och derpå att låta förslagets be andling jero på direktionen. Den första propositionen besvarades med ja; de båda andra med nej. Princialernes bestut blef alltså, att direktionen skulle talia dem till sammanträde inom den 15 nästkomnande Juni för att då företaga förslaget till afsörande. ; Härefter företogs val af direktionsledamöter i stället för de åfgående. . Direktionens hittills vaande ordförande, hofrättsrådet Pfeffer, hade afsagt sig sin plats i direktionen. så ock fabrikören Behrling. Af de öfriga afgående återvaldes öfverkomntissarien Almgren, rådmannen Brodin, grossHandlarne Lennmark och Broman, hvarjemte i de fgångnes ställe invaldes expeditionssekreteraren Smerling och fabrikör Ramstedt. Till suppleanter i direktionen utsågos expediionssekreteraren Hellman, boktryckaren Björklund och konsul Frestadius.