Aftonbladet – 24 maj 1869, sida 2

utvandring af arbetssökande tjenstfolk, hvil-! ken eger rum till grannländerna. Bland ut-4 vandrarne till Amerika deremot, torde det!l väl företrädesvis vara de, som tillhöra stä-) dernas befolkning och arbetat i de industri-: ella yrkena, hvilka af arbetslösheten förmås !l att lemna landet, medan deremot en stor del: af den landtbefolkning, som flyttar öfver Åtlanten, icke torde tillhöra de arbetssökandes s antal, utan utgöres af sjelfegande mindrec jordbrukare. För denna klass af utvan-!s drare lärer väl arbetslösheten icke kunnas betraktas såsom motiv för beslutet att lemna I fäderneslandet. Anmärkningsvärdt är också, ! att den utvandringsepidemi, som vi hos 03 bevittna, sträcker sig äfven till ansa län! der, som ingalunda för det nr? : at er ågam , -ervarande hafva att Elaga Sr rena sädan bekymmersam DE, sem den, hvilken kan: anses haf. : ; Gen, n ke lan? hola någon tid varit rådande i vårtji 2 Danvinark, t. ex, lemnet en icke så obetydlig kontingent till de utvandrareskaror, som strömma från den skandinaviska : Norden till Amerika, och om än antalet af): utvandrare derifrån icke är så stort somj från Sverge, är det dock tillräckligt för att, : äfven der, gifva anledning till betraktelser öfver den i flera afseenden ganska sorgliga företeelsen, Kjövenhavnstidningen Dagbladet egnade sålunda för några dagar sedan en längre artikel åt ämnet. Deri visades till en början, att, hvad Danmark avgår, hvarken förhöjda skatter eller arbetslöshet kunde ägas vara anledning till utvandringen. Det har, säger artikelförfattaren, i Danmark hittills varit undantag, att någon, som allvarligt velat arbeta, icke också kunnat försörja sig, och den danske utvandrare, som åberopar arbetslöshet såsom bevekelsegrund att vända fäderneslandet :yggen, kallar i allmänhet icke saken med sitt rätta namn, ty den torde som oftast kunna betecknas såsom; brist på kraftig och allvarlig vilja hos honom sjelf. ; De ällmänna betraktelser, som författaren ! derefter egnar ät ämnet, äro, tro vi, fullkom-! ligt tillämpliga på fenomenet sådant det företer sig äiven hos oss, och vi anföra derföre här några utdrag ur hans artikel. ALt den starka utvandring — säger förf. — som i är eger rum från alla europeiska länder, till någon del har sin grund i de alimänna politiska förhållandena och den förlamning i affärerna å den sidan och di utgiftstillökning å den ar r framkalla, kan naturligtvis ick oaktadt det, hvad Danmark be gerna kan anses såsom den huf avledningen, så är den allmä dock äfven här ett moment sin betydelse. Europte rande såsom på en vu! under hans fötter, ktades såsom säs tiga reglor bestä allmännyt-1 en kastboll er icke, freden är blowt en fö morgondagen kan pi hvälfniogar, hvilkas följder ingen kan förutse. !s Det är lätt förklarligt, om under sådana för4 hållanden antalet atEuropatrötta tillväxer. och när man, såsom i värt fädernesland, Å lider hårdt under den orättfärdighetens och oredlighetens ande, som i det senaste halfvå årtiondet har suttit vid styret i Europa, sålc kan det väl hända, att en och annan töran-! ledes till utvandring genom de politiska förhållandenas tryck. Men för den stora massan, synnerligen at jordbrukande utvandrare, lj är anledningen en helt annan och vida na-;ik turligare, samma anledning, som i alla tider varit bestämmande för folk, som dragit ut i vida verlden, nemligen förhoppningen, att man t derborta med lätthet kan göra lycka, san viniska föreställningar om ställningar och för hållanden, illusioner om en framtid i rikedom eller åtminstone i välstånd. Den naiva föreställningen om Amerikas förhållanden är uttryckt uti Chr. Winters ord: Og Guldet det ligger Dig for din Fod. f Du bukker Dig kun for att fawet. Denna naiva föreställning, naturligtvis i en något förändrad form, är det som lockar så klassen, ja, en mången äldre man med stor s familj öfver till Förenta Staterna. Kost-n nadsfritt regeringsland, stora skogar, der man jn hugger sitt bränsle, prairier, der boskapenI går 1 gräset till knäna, en jord, som underis en lång följd af år icke behöfver någon göd-1 ning, lätta och beqväma åkerbruksreiskap —)v detta är det guld, hvars lockande glans vinkar från fjerran och bländar så mången, som icke känner förhållandena och icke sökerlj, omma till insigt om, hvad det kostar att h örvärfva dessa herrligheter, och huru många af dem som äro sanna, huru många blott en bedräglig Fata Morgana. Dessa falska föreställningar utbredas visserligen my vandrareagenter, och deras biträden i landet, men i ännu högre grad bibringas de på annan väg. Dess flere landsmän, som bosätta sig i Amerika, d:ss större blir också antalet af bref från utvandrarne till slägt och o inner i hemmet. Men de flesta bref, som lunda komma ham, äro från personer, dem det gått väl. Så länge en utvandrare ickelj kan berätta sin slägt, att dess spådomar varit falska, ati han verkligen i Nya verlden har funnit hvad han sökte, så länge skritfver han icke, eller så länge låta hans anhöriga åtminstone icke hans bref blifv bekanta. Men när det gått honom väl, s underlåter han icke att omtala det, och så förmår fåfängan honom utomordentligt lätt K att lägga till en smula i berättelsen, hvars II riktighet icke kan, på grund af det långa afståndet, kontrolleras. Ilan glömmer att tala om de år, som han tillbragt i ansträngdt arbete, i bekymmer för kringströfvande inlianstammar, dignande om aftonen i skogens ller prairiens enslighet ned på sitt läger, I lödligt mott efter en dag tillbragt i arbete å strängt, att man här icke vet hvad det vill säga, och med längtan tänkande på gårlen eller byn i hemlandet, eller vankande gi nsam omkring i den stora, främmande sta-iI len, der ingen förstod hans språk, der ingenl1 rade en vänlig handtryckning, ett medlidsamt ord till tröst eller en bit bröd att mätta len hungrande. Han glömmer att omtala!ti wvad han lidit och stridit innan han kom-;9, nit så långt, att han fick uppodla den jord, lja 1. Ika. AA yt