Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 3

RIKSDAGEN. Sammanträdet den 5 Maj. Första kammaren. Om hyvitbetssockerbeskattniogen, Bevillningsutskottet hade, i anledning af väckta motioner om särskild beskattning å fockertillverkningen af hvitbetor och ändra organiska ämnen, hemställt, att Riksdagen måtte besluta: D att tillverkningen af hvitbetssocker inom landet skall åläggas särskild beskattning i förhållande till införseltullen å utländskt råsocker: 2) att undantag från denna bestämmelse medgifves sålunda: att nämnda tillverkning får skattefritt bedrifvas till den I Juii 1873; att från och med den 1 Juli 1873 till den 1 Juli 1876 tillverkningen endast å!ägges en skatt, motsvarande !, (0,2) från och med den 1 Juli 1876 till den 1 Juli 1319 2, (0,4), f;ån och med den 1 Juli 1879 till den 1 Juli 1882 3; (0,6) samt från och med den 1 Juli 1882 till och med den 1 Juli 1885 ; (0,8, allt af vid dessa tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än n:r 18 af den i verldshandeln gällande holländska standard; 2 att den beskattningspligtige sockerqvantiteten bestämmes på det sätt, att sedan den till sockerberedning afsedda hvitbetssaft blifvit uppmätt och dess specifika vigt utrönt medelst densimeter, afkomsten i nocker för hvarje 100 kannor saft och hvarje grad af densimetern vid en temperatur af 4 15? Celsius beräknas till 9?37,.,, ; samt 4) att hos K. M:t anhålla, att K. M:t täcktes dels utfärda allmän författning i öfverensstämmelse med förestående bes slut, dels ock att låta utarbeta och för nästa Riksdag framlägga förslag till reglementariska stadgänden, hvilka i och för tillämpningen af och kontrollen öfver den föreslagna beskattningen anses erforderliga. Hr v. Geijer öppnade diskussionen. Ts i en till utskottets hemställan fogad rf: tillstyrkt: Dels att Riksdagen ville för tillverkningen af hvitbetssocker inom Jaudåläggas en särskild beskattning i Torna införseltullen å utländ a råsocker, hyvlik 2 her skattning Piluaagen dock anser icke Hörk ittäga förr a från och med den 1 Juli 1873; dels att säiksdagen vie, med anmälan härom, hos K. M:t anhålla, att K. M:t täcktes, innan tiden för denna BHöskattning sålunda inträder, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga ej allenast närmate förslag angående skattens utgörande enligt såtlah grund, att bära den må å atkomsten i hvitbetssocker;beräknas till belopp, svin under den första skattetiden motsvarar endast en mindre och sedermera en progressivt ökad andel af då gällande tullsats å utländskt råsocker, utan ock, i sammanhang fermed, förslag till de reslementariska Bladgahden, hvilka i och för tillämpning at och kontroll öfver den nämnda beskattningen finnas erforderliga För yrkandet i denna reservation begärde tal, bifalk Det innehöll ej någon närmare bestäsntiing om tiden då de särskilda skattetillökningarne skulle inträde — hvilket tål. ansåge, på grund af 61 S R. Fa Bilödagen ej ega rätt att nu för på lång tid besluta — och det ginge för öfrigt ej så mycket i detalj som utskottets. Grefve Posse beräknade sammanlagda beloppet af de årliga statsutgifterna och kommimnalutskylderna till 100 millioner fdr. Det kunde ej nekas att denna böskattniig vore hög. För att göra den tHiindre tryckande funnes endast tvenne utvägar: minskning i statsutgifterna, något hvarom tal. ej hyste så särdeles stor förhoppning att det nu skulle kunna ske, eller att öka vår förmåga att skatterna, öka vår nationalrikedom. Det senare kunde ske genom att i jordbruket införa odling af hvitbetor,. ÅAntoge man att denna odling blefve uppårifven derhän, att 100,000 tunnland jord användes till hvitbetskultur — och vi skulle då ej behöfva importera socker från utlandet — så finge den på dette sätt använda jorden ett förökadt värde pr tunnland af ej mindre än 300 rdr eller sathmanlagdt 30 millioner rdr. En industri, som kunde leda till ett sådant resultat, vore sannerligen förtjent att uppmuntras. Å andra sidan sade man, att nödigt afseende på statsinkomsterna kräfde, att tillverkningen belades med skatt. Tal. ville ej förneka detta, men trodde att utskottets förslag utgjorde en lycklig medelväg mellan de båda motsatta åsigterna, hvarför han för sin del måste tillstyrka bifall till detsamma. on Hr Arrhenius erinrade om, att han i sin motion yrkat om en längre frihetstid, en tid för fem år, af hvarje hvitbetssockerfabrik, som under närmaste 15 åren komme att uppstå, samt att han skulle önskat att utskottet utsträckt den föreslagna frihetstiden till år 1875. Det hade visserligen blifvit yrkadt, att inga frihetsår skulle medgifvas, utan beskattning, ja full beskattning, uppgående till ika belopp som tullsatsen å importeradt råsocker, senast skulle åläggas hvitbetssockerfabrikerna i andet. Man hade sagt och i en af hufvudstadens större tidningar hade under gårdagen uppgifvits, att råvaran för hvitbetssockerfabrikerna — sockerbetan — med lätthet skulle kunna produceras, och att ingen svårighet härvid mötte, om fabrikerna förlades å passande orter. Såsom exempel härpå hade anförts, att det i Stockholm nybildade sockerbruksaktiebolaget hade fått löfte om mera än tillräckligt betor för hösten detta år. Förhållandet vore dock, att kontrakter tills dato blifvit afslutade för sockerbetor från endast 80 tunnland. Efter 300 centner sockerbetor på tunnlandet, hvilket är en ganska vacker skörd, skulle bolaget sålunda komma att till förarbetning disponera 24,000 centner betor. Vid en ganska måttlig — ej stor — fabrik förarbetas dagligen omkring 1000 centner betor. Stockholmsbolaget skulle sålunda från förenämnda 80 tunnlund kunna beräkna material för omkring 24 dagars arbete vid fabriken. Häraf framgick tydligen, att qvantiteten konteet ERE KKPRLKRE-RKORYROTJKRVSERDANNRSRONRNOETT