Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 3

Tställda förslaget. Såsom sk för dess framstäle Tfande anför utskottet, att man hår att välja melJan temporära lån eller ett amorteringslån och ere ifrar att den senare utvägen ej skulle vara rickabet, då större belopp ej behöfde på en gång uv släppas än som erfordrades. Utskottet synes cå ledes bafra ntgått från antagandet af hvad som I kan etan skada för bandel och näringar upplånars, icke had som behöfves; och likväl borde väl endast det sista af dessa rätteligen läggas till grund för beräkningen. Tal. ville då fråga, om kostnav dei för de tillernade iernvägarne ännu vore beräknad eller om man ännu ens bestämt, hvilka jane söm skola byggas. Då icke ens dessa thgor blifvit utredda, fann tal. det icke underligt, att mången fruktade att ået föreslagna fondsystemet bland andra faror äfven skulle medföra den, att hela bundten af obligationerna måhända komme att öfverlemnas till bolag, som åtoge sig att hugga jernvägarme. Så lifligt tal. också för sin del önskade införandet af ett inhemskt fondsystem,.ansåg han likväl, att man borde ge sig litet till tåls och låta allmänheten vävja sig vid tanken derpå De första stegen hade blifvit tagna genom de temfoga lånens epptagande inom landet, och detta ade gått väl. Men deremot kunde det lätteligen hända, att ett lån med lång återbetalningstid komme att misslyckas, då marknaden ännu vore alldeles för litet van vid att köpa obligationer, som köparen tydligen kunde förutse, att han sjelf måste i sin tar sälja. Framgången af ett lån komme såÅedes, åtminstone ännu så länge, att bero derpå, att en kort återbetalningstid blefve bestämd. Man borde dock såsom ett öfvergångsstadium söka sprida obligationer, ställda på något längre återbetalningstid än hittills varit vanligt, men ej så lång tid som den af utskottet föreslagna af 40 år, utan t. ex. på 10 år. Visade sig att ett lån med denna tid blefvo begärligt, så kunde man sedan möjligen antaga utskottets tidsbestämmelse. — Dessutom börde man göra dessa inhemska lån begärliga för den stora allmänheten, men detta blefve icke händelsen om de skulle löpa med 4!; pro eents ränta, då allmänheten är van att för sina pentifngar erhålla åtminstone 5 proc. Visserligen neutraliseras den lägre procenten genom högre kapitalrabatt, men denna omständighet vore ej könd af allmänheten, som endast fäster sig vid räntan. — BSåsom en egen omständighet anmärkte tal. att han, som så många gånger blifvit beskylld för att bafva gått för bastigt till väga, nu skulle behöfva uttala ett varningsord mot att gå för fort. Förenade sig i hr C. Ifvarssons yrkande, hvari äfven hrr Jöns Pehrsson, Bengtsson, Wigardt, Ostman och Olof Nilsson från Westerbottens län instämde. Hr Per Nilsson i Espö instämde med Så Keij och hr And, Aug. Andersson med grefre OSSE. Ht Björck försvarade utskottet mot de beskyllningar för dbebörighet eller obefogenhet att framställa det ifrågavarande förslaget, hvilka mot detsamma blifvit gjorda. Visserligen hade det varit bra, om utskottet i rättan tid hade kommit på tanken om ett inhemskt fondsystem, men framställning derom till riksdagen kunde i alla bändelser icke hafra blifvit gjord förr än i sammanhang med statsregleringen. Om man vill bygga jernvägar för 4 å 5 millfoner rår om året, och anser bäst att till dessa bebof upptaga temporära lån, så måste man ock tänka på den tid när dessa lån skola betalas, Visserligen kan man säga, att detta låter sig göra med nya inom landet upptagna temporära lån, men är det då så säkert att detta låter sig göra? Vill man deremot icke gå tillväga på detta sätt, huru då? Jo, följden blir nödvändigheten att upptaga ett nytt utländskt lån. Men detta vore dock det minst önskvärda, då erfarenheten. visat att ingenting varit så betungande som de utländska lånen. Antingen måste man derför afstå från alla vidare jernvägsbyggnader i vårt land, eller ock besluta sig för att anlita den inhemska lånemarknaden. Det hade blifvit påstådt, att detta icke skulle vara rätta ögonblicket hvilket först skulle vara inne, när allmänheten hunnit vänja sig vid inhemska lån; och möjligt vore; att detta skäl kunde ega sin riktighet; men allmänheten är likväl icke så okunnig i dylika saker, såsom 6-millioner-lånets upj tagande visade, hvarförutom börsauktioner å värdevapper börja att allt mer och mer anlitas. Möjigt kunde visserligen vara att frågan nu blifvit för tidigt väckt, men möjligt kunde ock vara, att det icke vore för tidigt, och i alla händelser borde man försöka. Visserligen medgaf talaren, att man kunde vänta till nästa riksdag, utan att någon synnerlig fara deraf vore att befara, men säkert vore att ju längre man dröjer desto svårare blir ae; att besluta sig derför äfvensom att många gynpands tillfällen sannolikt komme att gå obegagnade förbf. FTalaren hade i utskottet röstat för räntans bestämmande till 4, procent, på det lånet icke måtte bli allt för fori tecknadt och penningarna allt för hastigt dragas från fndustrien, hvilket skulle afskräcka allmänheten från detta lånesystem. Dessutom borde man småningovr närma sig beloppet för de perpetuella räntorna, hvilka aldrig äro så höga som 4; procent. Yrkade i 1:sta punkten bifall till grefve Posses förslag och i den 2:dra beloppets nedsättning till 1 millioner rår. Hr Sjöberg ansåg, med stöd af 39 1 mom: R. O., utskottet hafra saknat rätt att afgifva ett förslag sådant som det nu framlagda, hvarförutoma han var af den tanken, att ett inbemskt fondsystem borde komma till utförande endast på grund af regeringens initiativ. Föröfrigt replikerade han ett par föregående talare och slutade med att ka bifall till hr C. Ifvarssons förslag, till hvilet äfven slöto sig brr Orre, Fr. Pettersson och Engman hvaremot hr Hessle röstade för hr Bergers förslag. Sedan diskussionen derefter förklarats slutad, anställdes omröstning mellan första Kammarens oeh hr C. Ifvarssons förslag, hvilket senare segrade med 115 röster mot 35, hvarefter utskottets öfriga hemställanden biföllos utan votering.