Aftonbladet – 15 maj 1869, sida 3

— Eidsvådor i Stockholm. Dagbladets krönikeskrifvare skildrar i dagens nummer särdeles lifligt en Stockholmsk eldsvåda, såsom folknöje, och vårt ordnade. brandsläckpingsväsende: Pang! Det klämtar. Pang! Pang! Tre slag. Det är på Norr. Skönt; Herr Pettersson bor på Söder detta qvartal, tätt bredvid Katrina. Det är natt, men han kan, icke sofva. Hvem kan sofva, då stormklockan brummar öfver ens hufvud? Hör du att elden är lös? frågar fru Pet tersson. Visst fan, hör jag det,, svarar hr Pettersson, som redan håller på att kläda sig. Du skall väl ut och höra efter hvad det är? frågar frun. Det är klart,, svarar herrn. Är det vackert väder, så följer kanske frun med. Det bär af midt uti natten nedåt slussen, genom stan, öfver Norrbro, bortåt Norrtull kanske, eller långt ut på Ladugårdslandet. Alla menniskor springa åt samma håll, många tusen, som ryckts ur sömnens armar. De allraflesta hafva ingen befattning vid eldsläckningsväsendet, men det är ej heller nödvändigt. Det är icke fråga om att släcka, utan att se på ock; möjligtvis rädda,