Aftonbladet – 15 maj 1869, sida 2

fasta förtroende, söm i Svea land ömsesidigt förena könung och folk. Manad derföre af både känsla och ötvertygöolee ser Första kam? maren en fröjdefest äfven för Folket uti aen för eders M:ts fadershjerta så betydelsefulla ag då förmälvingen nu svart kommer. att firas emellan H. K. Hi. prinsessän Hovisa äck H. K. H. kronprinsen af Danmark. Och djupt i hvarje svenskt hjerta bor den varmaste önskan, ett framtiden, måtte förläna dessa höga makar all den oafbrätna sällhet, som One folks lycköfiskande välsignelser nu förebåda. . a , . i Lifvad af sådana känslor och med en uppriktig bön till den Högste om lycka och välsignelse för konung och konungahus, anhåller Första kammaren att i E. K. M:ts nåd och ynnest fortfarande få vara innesluten, Andra kammarens talman, biskop Sundberg, yttrade: S. A. kt! Den underdånviga afskedshelsning, som nu frambäres; har, för ledamöterna af Riksdagehs Åndra kammare en iner än vanlig djup betydelse. Vi hafva nemligen, såvidå ey oförutsedda ,otiständighbter, inträffar följ gjort vårl uppårag och gå att äteriermia ucvsamma till dem, af hvilka det blifvit oss anförtrodt. Huru arbetet är uträttadt, skola i främsta rummet de bedöma; men ännu säkrare skall likväl domen fällas af den framtid; på hvars tunga oväld sitter. Ingen af oss är nog förmäten, att trö sig halvå 1 alla äfseenden uppfyllt sin pligt. Hvarje redlig medborgare hyser vida mindre anspråk oc är nöjd med samvetets vittnesbörd, att han handlat efter bästa förstånd och ej haft anpat mål för ögonen än fäderneslandets välärd. De trenne år, under hvilka den åfgående kammaren deltagit i lagstiftningen och bes skattningstättens utöfning, häfta mbkligen varit synnerligt brydsamma. Landets svära ekonomiska ställning har icke blott förhindrat ett önskvärdt afbjelpande af alla statsbehof, utan tillika hos folket sjelf framkallat en oro och en nedstämdhet, som icke kunnat undgå att inverka äfven på dess ombud. Det är under sådana förhållanden en grannlaga konst att hvarken blunda för stundens förlägenheter eller låta sig af dem förledas till okloka och af misströstan ingifna åtgärder. Visst är, att Sverges folk i långt värre tider företett verldsbekanta prof på hvad undergifvenhet och förtröstan förmå att åstadkomma. Och samma starka ande lefver än, trots alla försök att döda hoiom. Måtte emellertid pröfningens dagar ej-förlängas, utan jordeii gifva god äring och näringarne återigen uppblomstra. En ny kammare skall då med nytt mod och måhända bättre framgång fortsätta sin företrädares verk; men aldrig skall den varmare, än den söm nu ilermär sit plats, nedkalla Guds välsignelse öfver konung, konungahus och fädernesland. Denna kan mares ledamöter tro och koppas, att de äfven i sina hembygder få vara i E, K. M:ts nådiga ynnest och bevågenhet inneslutna.