Aftonbladet – 14 maj 1869, sida 2

STOCEROLM den I Noj. Bref från Paris, (Till Aftonbladet.) Paris den 9 Maj. Smickrad af det uppdrag Aftonbladet gifvit mig, vill jag försöka att under dessa två veckor före valen till lagstiftande kåren sända! eder några croquis af hvad här föregår. Det! är sannerligen af stor betydelse. Jag kastar ; mig midt in uti händelserna, och då måste jag först tala om valmötena. Förhållandena äro onekligen ej alldeles de-! samma som för sex år sedan, vid de nästförsgaende valen, Den kejserliga regeringens rincip är visserligen icke förändrad, derom kan man vara öfvertygad, men man kan ej, heller undgå att anmärka, det styrelsen af: omständigheternas makt funnit sig föran-! låten, att något gifva efter, åtminstone i det yttre. Ar 1863 höllos valmötena nästan i; smyg. Verkliga sådana möten voro till ochi med alldeles förbjudna. Det suveräna folket hindrades så mycket som möjligt från att få veta hvad de kandidater, som ånmält sig,:; egentligen hade för åsigter. I år äro dessa imöten offentliga och hållas öfverallt i Paris. Den som någon gång besökt Paris har troligtvis hört talas om Alcazar, den stora! sal, der den famösa Theråsa sjungit sina fula visor; mången främling har sannolikt också ; sjelf besökt nämnde lokal, der man konsumerar mycket öl och mycket cigarrök och under Theresas regemente fick göra bekantskap med la vraie canaille, om icke af det slag, I som samlar lumpor och bor vid Rue Mauftetard, dock af den sorten som frasar i siden och klär sig i fina rockar, men är lika mycket pöbel. Under dessa aftnar har Alcazar ett annat utseende och en annan publik. Der ser man nu folk i blus och folk i frack, men la canaille ser man icke. Det är endast val-; män, endast fransmän, som vilja taga vara å sina intressen. I stället för Theresainneåafves tribunen af Ersest Picard, den oförskräckte pariser-representanten, som så länge i den lagstiftande församlingen talat för nödvändigheten af kontroller från de skattdragandes sida och anhållit att Frankrikes hufvudstad måtte tillåtas att sjelf utse sina kommunalrepresentanter och icke längre vara nödsakad att beskattas af personer, som regeringen dertill utnämnt. När man först ser Picard träda fram och ej förut känner konom, anar man icke att han besitter så stor vältalighet. Han har ett temligen jovialiskt utseende, runda former och ser onekligen något goddagspilt ut. Men hans enkla ord och gripande framställning i det faktiska vinna snart åhörarnes odelade uppmärksamhet, och innan första halftimmen förgått beherrskas man fullkomligt af hans klart bevisande vältalighet, ty vältalare är han verkligen, och det händer att han håller på en och anian halftimma, utan att man gifver akt på tidens flygt. Såsom konkurrent till Picard uppträdde en hr Ulysse Parent, hvilken ej heller lade sina ord ilia, en mager, torr och blond karl, nästan rödbårig, en kontrast i det yttre till Picard, men föga känd bland valmännen, då deremot Picard njuter en stor popularitet. Ulysse Parent tillkönnagaf, att han också är liberal — det gifves ej andra än liberala kandidater — och att han skulle verka för alldeles samma sak, som Picard, om han blefve vald. Hvarför vill ni då undantränga Picard? hördes några valmän fråga. : Derföre att jag tänker begagna en annan metod för att hinna samma mål,, svarade Parent. Mina argumenter och mitt sätt att framföra dem äro annorlunda. Olyckligtvis! ropade vålmännen. Parent vann ej framgång. Picard fick genom hans uppträdande endast bättre tillfälle. att afgifva en förklaring, som var ganska radikal, men så moderat framställd, att polisj kommissarien icke kunde finna någon anledning att afbryta honom. Det finns då en öfvervakande polismakt vid dessa fria valmöten? frågar ni kanske. Otvifvelaktigt, svarar jag. Vid ifrågavarande möte i Alcazar hade poliskommissarien tillfälle att gifva en annan talare två varningar. Man hade nämnt den 2 December, och detta datum får man icke tala om, förklarade polisens representant. Men det hör ju till historien, invände de församlade. — Det anvår mig icke, svarade kommissarien. Jag tänker icke inlåta miginågon diskussion med herrarne. Jag blott varnar er. Hör man icke ;n sådan varning, så förklarar poliskommissarien mötet upplöst och väpnad styrka drifver de församlade ur lokalen. Det harredan nändt vid några möten i dessa dagar. Jag fruktar att jag kanske kastat mig alltör hastigt midt in uti affärerna och vill deröre åter gå något tillbaka i tiden, emedan let annars kan lätt inträffa, att de, som läsa lenna framställning och ej äro närmare beanta med nuvarande franska förhållanden, cke kunna rätt fatta åtskilliga omständigeter. Alltså först en liten förklaring öfver tt och annat. Under kejsardömets första år och ännu nera efter det af italienaren Orsini vid böran af år 1858 begångna mordförsöket, anägs franska tolket ej värdigt att hålla några: li fverläggningar öfver de förhållanden, som! p Arb dötgdmma närmast TIt än IKles OR I må me vs BB (AC ee rs ja