Aftonbladet – 13 maj 1869, sida 3

RIKSDAGEN. Lördagens sammanträde. Andra kammaren. Sedan de gemensainma voteringar blifvit förrättade, för hvilkas utgång redogörelse lemnades sistlidne lördag, godkändes åtskilliga förslag till nya Yoteringspropositioner. Derefter föredroge ztatsutskottets utlåtande n:r 89, hvari utskottet afstyrkt K. M:ts proposition om låiveunderstöd för jernvägsanläggning mellan Tenhult och Wernamo med grenbana till Taberg. Hrr Wigardt och Orre förordade den k. propositionen, på det arbetsförtjenst måtte lemnas åt ortens nödlidande befolkning. Statsrådet frih. af Ugglas motsatte sig icke utskottets hemställan, sedan genom anslag till Oscarshamns—Nässjö-banan nyssnämnde ändamål blifvit vunnet. Hr Jöns Pehrsson skulle gerna velat för sin del bevilja anslaget, men ville icke nu påyrka det. Grefve Posse yrkade bifall till utskottets förslag, hvilket äfven af Kammaren bifölls. Likaledes bifölls K. M:ts proposition om ett anslag af 120,300 rdr för beredande af tillfällen till arbetsförtjenst åt den i följd af sistlidne års missväxt nödlidande befolkningen i Kronobergs och Jönköpings län. Vidare bifölls statsutskottets förslag angående! afskrifning af de i riksgäldskontorets räkenskaper bland kontorets skulder bokförda 4 k. ekeskogsmedlen, endast med det tillägg, att skulden för ekeplanteringskassån och lösen för ekeskog skulle afskrifvat vid innevarande års utgång. V idare föredrogs bevillningsutskottets betänkande nr 16 angående beräkningon af tulls och postmedlen, stämpelpappersafgiften och rjmvinbrän ningsmedlen, och godkändes uteh tliskussion utskottets beräkning af tullmedlen till 14 mill. rdr., postmedlen till 2,250,000 rdr samt stämpelpappersmedlen till 1,300,000 rdr. Bränvinsbränningsmedlen hade af K. M:t blifvit beräknade till 9,500,000 rdr, men utskottet hade ansett dessa medel böra beräknas endast till 9,100,000 rdr. Rörande denna fråga uppstod diskussion. Statsrådet frih. af Ugglas medgaf att utskottet visserligen hade rätt i sitt påstående, att bränvinsbränningsmiedlen nodgått under åren 1867 och 68, men deri hade utskottet icke rätt, att det lagt ett dylikt förhållande till grund för sin beräkning, då det mindre beloppet dessa år varit framkalladt af missväxter. Man borde i detta hänseende lägga de normala förhållandena till grund. Också visade det Big att under intet enda af åren 851 66 hade bränvinets mängd utgjort mindre än 14 millioner kannor, under det utskottet ansett sig icke kunna beräkna det till mer än 13 mill. k:r. Under de senaste 8 åren hade det i medeltal årligen utgjort nära 15 mill. k:r, under de 6 senaste åren 14 mill. och under de 4 senaste åren nära 14 mill. k:r i medeltal — detta likvisst med inberäkning af de två missväxtåren. Om utskottets förslag antoges skulle följden bli, antingen att allmänna bevillningen måste ökas med 700,000 rdr eller ock att den upplåningssumma, som för jernvägsbyggnaderna skall upptagas, ökas med ett lika stort belopp. Ingendera utvägen vore emellertid önskvärd: att höja bevillningen kunde väl icke komma i fråga under nuvarande förhållanden och att öka upplåningssumman för andra ändamål än jernvägarne icke heller. Afven hr Rosenberg fann det vara mindre riktigt att till grund för statsregleringen lägga beräkningar efter blott de 3 sista åren, då missväxt, isynnerhet under de 2 sista, herrskat i landet. Såsom eii oundviklig följd deraf vore, att man måste antingen låna eller öka bevillningen, såvida män ville ha statsregleringen att gå ihop; tal. såg dock ingen nödvändighet att tillgripa vare sig den ena eller andra af dessa utvägar. Frib. Liljencrantz medgaf visserligen, att om en ökad beskattning skulle bli följden af utskottets förslag, så skulle han vara den förste att instämma med de föregående talarne; men tal. kunde lika litet tro, att detta skulle bli behöfligt, enär nästa år ett öfverskott af 1,400,000 rdr skulle uppstå, om utgifterna för jernvägarne frånräknades, som att öka upplåningssumman, enär, i händelse bränvinsskatten verkligen komme att uppgå till 9,800,000 rdr, riksgäldskontoret väl icke skulle behöfva låna genast vid årets början. Ett praktiskt resultat af den lägre beräkningen skulle emellertid vinnas, bestående deri, att regeringen till nästa Riksdag icke upptoge dessa inkomster till så högt belopp som hittills Grefve Posse ansåg att man för mycket fästat sig vid skörden, då man hellre enligt tal:s uppfattning borde fästa sig vid landets förmåga att konsumera bränvin; och som denna på senaste tiden betydligt minskats, och sannolikt ej skulle ökas under den närmaste framtiden, röstade tal. för bevillningsutskottets lägre förslag. För detsamma talade äfven hrr Jöns Pehrsson, John Ericson, Wijk, Sandstedt och Noren. För K. M:ts proposition yttrade sig deremot frih. Ahlströmer hrr And. Aug. Andersson och Björck. Den sistnämnde ansåg det vara principiellt vigtigt, huru denna skatt beräknades, då derpå berodde, om staten skall kunna uppgöras, så att den går ihop. Denna för .jenst hade emellertid icke utskottets förslag. Endast i det fall, att utskottet kunnat visa tillräckliga grunder för sin hemställan om beloppets nedsättning, skulle tal. vilja lemna sitt bifall dertill; men då utskottet icke har gjort detta, enär det grundat sin beräkning, icke på vanliga, normala förhållanden, utan på undantagsförhållanden, yrkade tal. bifoll till K. M:ts proposition, hvilken äfven genom votering af Kamma