Aftonbladet – 12 maj 1869, sida 3

märkte att äfven med den nu gällande tryckfrihetslagen långa dröjsmål uppstått. Så hade t.ex. ett åtal mot Folkets röst räckt i två års tid och ett annat, mot en flygblad, utkommet i Lund, ungefär lika lång tid. Hvarför vore det just nu tidpunkten att göra den förändring i vår tryckfrihetsförordning, att de s. k. ansvariga utgifvarne borttoges? Jo, emedan vi lefva i en tid, då individualismen allt mer och mer utvecklar sig. Den kan utveckla sig till godt, om individen vet att låta sitt eget intresse uppgå i det helas, men till ondt, om de onda passionerna lössläppas. Den, som vill vara en individ, måste sjelf framstå och svara för sig och sina gerningar, och ej krypa bakom ett annan, ty detta sistnämnda är feghet, det är ett slags satisfactio vicaria, men som för samhället till ruin. Grefve Henning Hamilton ogillade, att utskottet ej kommit till något förslag angående jurys sammansättning. Meningarne äro delade i denna sak, hade utskottet sagt. Men meningarne måste vara och förbli delade tills från konstitutionsutskottet kommer ett förslag, hvarur de kunna koncentrera sig. Tal. trodde att långsamhet skulle bli en följd af utskottets förslag. Hr Rydin hade anmärkt att äfven nu kunde åtal utsträckas i lång tid, men tal. befarade, att hvad nu är undantag, skulle, om nämnda förslag blefve gällande, bli regel. Hvad utskottet och alla andra rättsinnade önska, nemligen, att lagen må träffa den verkligt brottslige, trodde tal. ej fullt uppfylldes genom förslaget. Författaren till en skrift kan nemligen på sådana vilkor sälja sitt arbete till boktryckaren, att denne äfvenledes blir utgifvare. Om nu skriften åtalas, ginge författaren fri, oaktadt han till och med kan ha utsatt sitt namn å titelbladet, alldenstund lagen endast hade att hålla sig till boktryckare eller utgifvare, som i detta nu andragna exempel vore en och samma person. Hr Rydin ansåg deremot, att om författaren utsatt sitt namn å titelbladet, hade han med detsamma förklarat sig vara ansvarig för skriftens innehåll. Existerade nu emellan författaren och boktryckaren en sådan öfverenskommelse som den grefve Hamilton talat om, skulle namnet å titelbladet komma att betraktas såsom något obestämdt. Grefve J. O. Mörner hyste visserligen flera betänkligheter mot utskottets förslag, men ville dock ej motsätta sig dess antagande till grundlagsenligt hvilande. r Nordström upplyste, att just den bestämmelse om namnsedel, som utskottet föreslo. skulle afskaffas, vore hemtad ur den engelska agstiftningen, hvarifrån man aldrig tänkt på att borttaga den, alldenstund den vore den på en gång hastigaste och säkraste utvägen att finna utgifvaren. Talaren anmärkte vidare, att de iutskottets förslag om hvarandra förekommande orden aförfattare, och utgifvare skulle gifva anledning till betänkligheter, alldenstund grundlagen skulle tilllämpas efter sin ordalydelse. Talaren klandrade ifven utskottet för dess underlåtande att framkomma med något förslag angående jury, ty den jury, som vår nuvarande tryckfrihetsförordnin; ippställer är, i sin egenskap af domstol för tillället, stridande mot rättsbegreppen. Talaren hade relst önskat återremiss af förslaget, men sora Rikslagen vore så långt frawskriden, ville han cj motätta sig att detsamma antoges till hvilande. Grefve Henning Hamilton ville mot hvad hr Rydin senast yttrat erinra om den föreskrift i våra grundlagar, att dessa skola i hvarje tall efter leras ordalydelse tolkas — och då finge man ej eformera om meningens och sätta författare. i tället yu utgifvare. id framställd proposition anto, Kammaren itan votering, utskottets förslag att hvila till vi lare grundlagsenlig behandling vid kommande liksdag. Kammaren åtskildes kl. !, 12 e, m.