Aftonbladet – 12 maj 1869, sida 3

ande folkskockningar hade under dagens lopp f rekommit, då på eftermiddagen rörelsen börja i blifva allt Ifligare ju närmare det led till den ti då stånden och bodarne bruka: stängas. Koppa slagaren Söderqvist iakttog då, och innan den rapporterna omförmälda pigan häktats, några Pe soner, som uppgingo mot högvakten, gå förbile dörr till hans butik (se kartan n:r 12), som vette åt uppgången från landsvägen till Silens öfre gårc bärande dit upp en person, alldeles sanslös me hängande armar och ben, till utseendet liflös. P tillfrågan af Söderqvist hade då svarats, att kar len icke troddes vara död, samt att han blifvi slagen af hr kronofogden med en pistol. Söder Nr som härvid erinrat sig, att han någon stunt örut sett hr kronofogden med en pistol i handei gå ifrån högvakten ned mot marknadsplatsen, för mäler, att, såsom ock hr kronofogden sjelf be styrker, intet oväsen då ännu egt rum. Att kar larnes nämnde uppgift är sann, anses af ransak ningen komma att framgå. Hr kronofogden syne i sådant fall, redan innan något oväsende före kommit, hafva börjat att med aldrig svikande ef fekt pröfva sin styrka. Då mannen, en viss Per Hansson, som visserli gen förmäles hafva förut uppfört sig högst oskick ligt, uppbars, qvarstannade åtskilliga af de med följande, tysta och bestörta, utanför. Detta, mel icke såsom hr kronofogden uppgifver, plgans häkt ning, utgjorde första anledningen till folksamlingen Handeln tilltog allt mer och mer, då framemo kl. 5 tvenne soldater kommo ledande en qvinna upj mot högvakten; qvinnan gjorde icke något motstånc utan medföljde villigt, högljudt och fräckt skäm tande. Detta uppträde i och för sig egnadt at hvar som helst, än mera på en marknad, locka åskå dare, gjorde detta, isynnerhet som qvinnan var klädd i blotta linnet och kjol (efter hvad som säges til följd af vägran att taga mera på sig), och emedar ett rykte genast allmänt spridde sig, att en af de soldater, som enligt ordres förde henne till häktet skulle vara hennes fästman. Också följde efterå en samling folk, hurrande och skrattande. Någo det ringaste våld eller försök att befria henne hade härunder icke försports, och hela uppträdet hade endast gifvit anledning till åtlöje, skratt Och några hurrarop. Detta intygas af bemälde Söderqvist, kopparslagaren Wahlström, bundtmakaren Anders son och fjerdingsmannen Gudmund Andersson Några få personer hade följt med upp på gården emot högvakten på Silens öfre gård, men sedermera på tillsägelse aflägsnat sig derifrån, likasom de, som velat dit uppgå, men afvisats, godvilligt dragit sig tillbaka utom grinden och ned mot landsvägen, der de öfrige medföljande hade stannat och der en eller annen af nyfikenhet tillstötts. Nu framträdde hr kronofogden och tillropade folket trenne gånger i konungens namn att skiljas, något som föranledde en eller annan att gå samt åtskilliga okynniga att uppstämma hurrarop, som dock icke lära varit hvarken talrika eller ihållande och som svårligen ens af de mest nogknade kunna på allvar kallas skrän.. Vidare hördes också ett och annat glåpaktigt uttryck, hänsyftande som vanligt på hr kronofogdens nämn. Samtlige de personer, som härom tillfrågats, hafva utan undantag förklarat, att de som voro samlade på landsvägen, vid detta tillfälle endast syntes nyfikne och roade af det otvifvelaktigt i viss mån löjliga uppträdet, men att något våld, hot eller ens någon ilska icke heller nu förnummits, långt mindre något uppsåt att med förenadt våld sätta sig upp emot myndighetens bud, eller att den till embetsåtgärd tvinga eller att för sådan åtgärd hämnas, Den ifrågavarande folkhopen hade icke heller varit försedd med något slags vapen ej ens käppar eller spakar. öfrigt sågos de marknadsbesökande dels med och dels utan åkdon fram och åter passera landsvägen utefter öfver torget åt begge hållen; vid bodarne var man sysselsatt dels med handel dels ad inpackning af öfverblifna varor för hemfären. Sådan var sakernas ställning när kronofogden lät slå larm och fann lämpligt att för fredliga menniskor och några skrålande pojkar uppläsa de paragrafer af strafflagen som handla om uppror och att befalla skarp laddning. Icke: heller nu. och härefter hördes något hot eller begicks något våld vf hopen, hvaremot, i följd af larmslagningen, en nängd personer tillströmmade för att få reda på hvad som försiggick. Att i öfrigt när en sådan mnenviskomassa är församlad på en trång plats, sinsemellan samtalande, ett sorl uppstår är något som vid dylika tillfällen inträffar; och att i detta all särskildt intet i någon mån nämnvärdt oväende, som kunde väcka skälig farhåga, förekomnit, derom, likasom rörande våra öfriga uppgifter om folkets sinnesstämning och beteende åberopa i häradsdomaren och ordföranden i Jerfsö sockens kommunalstämma Anders Andersson i Skridsvik, jerdingsmannen Gudmund Andersson, nämndenannen Per Jonsson i Bäljestad, korporalen Hö und och soldaten Engström, begge af komme eringen, flere bofaste bönder från Jerfsö och anIra socknar, skrifläraren Lunde samt bundtmakaen Andersson, bleckslagaren Ahlbom, guldsmeden fordin, kopparslagarne Wahlström och Söderqvist fvensom handlanden Sven Nilsson, gamtlige bistämnde från Hudiksvall, jemte h stör mängd nära här icke namngifne personer. Samtlige esse hafva sagt sig icke funnit någon rimlig anedning för hr kronofogden att mot ifrågavarande olkmängd förfara likasom emot upprorsmän. (Faris.)