Aftonbladet – 12 maj 1869, sida 2

I förgår afton törehade Första kammaren det förut inom medkammaren afgjorda förslaget angående Riksbankens låneoch kreditivrörelse. Under det Andra kammaren hade bifallit bankoutskottets förslag om nedsättning af de åt Manufakturdiskonten och Jernkontoret beviljade kreditiv, afslogos deremot dessa nedsättningar af Första kammaren. Beslutet rörande manufakturdiskonten fattades med 47 röster mot 34, rörande Jernkontoret utan votering, ÅA andra sidan beslöt Första kammaren icke någon sådan förstärkning af Allmänna diskontfonden, som Andra kammaren ansett böra ega rum. Alla tre frågorna måste derföre blifva föremål för gemensam votering. Dels i gårdagens plena, dels i dag på för. middagen hafva Kamrarne till afgörande förehaft åtskilliga lagutskottets betänkanden, bland hvilka vi här nämna förslaget om förändring i konkurslagens bestämmelse rörande tvångsackord; förslaget om en anhållan hos K. M:t om förändring i gällande stadganden rörande förvaltningen af omyndiges medel, samt förslaget om fnllmäktiges ansiällande vid domstolarne för ätt bitråda de rättsökande. Samtliga dessa förslag ha blifvit af båda Kamrarne bifallna och äro således nu Riksdagens beslut, Det betiinkande, som afstyrker de väckta motionerna om förändrade bestämmelser rörande jordegares och arrendatorers ömsesidiga skyldigheter, har blifvit af Andra kammaren bifallet. I den Första har det ännu icke förevarit. Finansbetänkandet stad i dag på Kamrarnas föredragnimgslistor, men endast Första kammaren har företagit det till afgörande, hvaremot det i Andra kammaren blifvit ånyo bordlagdt. I statsutskottets försiag om uppjäninern gjordes af Första kammaren, på förslag af grefve Henning Hamilton, den förändring, att amorteringstiden bestämdes till högst 40 år (utskottet hade föreslagit omkring 40 år), samt on tid, under hvilken riksgäldsKontoret skulle ega afyttra de 5 millioHer, som nu skulle säljas, utstväcktes till 1870 års slut, er Huruvida Riksdagen skall kunna i denna vecka afslutas, lär väl hufvudsakligen bero a att i denna fråga Kamrarne icke stanna i olika beslut och följaktligen gemensam votering bliy behötlig.