Aftonbladet – 12 maj 1869, sida 2

STOCKHOLM den 1? Maj. Audra kammaren afslog i går afton, med 74 röster mot 44, konstitutionsutskottets förslag till förändringar i tryckfrihetsförordningen. Frågan derom har således för denna gång fallit. Beslutet fattades i denna Kammare efter en grundlig och uttömmande öfverläggning, som på det mest öfvertygande sätt ådagalade, icke blott att förslaget, såsom jJustitieombudsmannen hr Fröman yttrade 1 Första kammaren, var vanmäktigt i fråga om ansvaringssystemets undanrödjande, utan äfven att det innebure icke så obetydliga vådor för tryckfriheten. Försök gjordes väl att bibringa äfven Andra kammaren den åsigt, som synes ha varit bestämmande för Första kamnarens handlingssätt, att det ingenting betydde om förslaget, hurg onderhaligt det än vore, blefve hvilande, då det ju alltid stode nästa Riksdag öppet att förkasta detsamma och det emellertid kunde ha gjort tjenst såsom en första varningsgrad åt skandalpressen; men detta försök tillbakavisades här allvarligen genom en erinran, ati ett sådant förfaringssätt alldeles icke öfverensstämde med grundlagens anda och mening, som tydligen vore, att grundlagsändringar skulle två gånger pröfvas och bifallas, icke den ena gången endast helt obemärkt passera emedan frågan pblott vore att göra det hvilande. Regeringsformen talar äfven så uttryckligen om, att för grundlagsändring fordras två Riksdagars beslut, att det förefaller högst besynnerligt huru man kan vilja göra behandlingen vid det tillfälle, då ett förslag första gången underställes Hiksåagens pröfning, blott och bart till en bordläggningsformalitet. Taer man derjemte i betraktande grundlagens föreskrift, att innan grundagsförslag får andra gänlen företagas, måste nya val till Andra kammaren ha försig sätt, så framgår deraf ännu tydligare grundlagsstiftarens mening, att ett förslag till grundiagsanaring skall. för att antagas, vara så beskaffadt, att det kunnat illvinna sig bifall af två logislatprer, med till en icke obetydlig del ombytt personal. Skall det deremot lifva häfd, att då ett grundlagsförslag vid första Riksdagen behandlas, representationen läte det blifva hvilande, om det än af Riksdagens dåvarande medlemmar aldrig så mycket ogillades, så hade dessa uraktlåtit der pligt, grundlagen tydligen ålägger äfven dem, att samvetsgrannt röfva förslaget, och det skulle således i sjelfva verket endast blifva af en Riksdag pröfvadt. Man måste erfara ep ganska hög grad af förvåning, då man finner Första Kammaren, som ju skall repregentera det företrädesvis konservativa elementet inom represeatationen, iakttaga ett förfarande, som leder till sådana konseqvenser. Vi befara dock icke att såant skall ofta förekomma i nämnda Kammare, och då framdeies förslag kunna komma å bane, som innefatta någon utvidgning af medhorgerliga frioch rättigheter, någon inskränkning tilläfyentyrs af byråkratiens eller förmögenhetens öfvervigt ingm vår statsförvaltning, då skall Första kammaren sanpglikt icke finna sig bunden af det nu gifna pradigaten, och om då de mest framstående land Kammarens konservativa medlemmar visa, att förslaget är behäftadt med brister, som göra det oantagligt, så skola de säkert icke Undegiaig art yrka dess förkastande redan vid den första Bebapdlingga Nu var det deremot blott fråga om ett förslåg, tä