Aftonbladet – 10 maj 1869, sida 3

ansvarig för dess innehåll. Den hvimlade emellertid af oriktigheter i sina uppgifter om trafikkostnaden å åtskilliga utländska jernvägar je förda med de svenska statsbanorna. Om dess författare vore närvarande i Kammaren, ansåg talaren hans ställning ingalunda afundsvärd. Trafikstyrelsen, eller en tjensteman inom nämnde styrelse, hade i en från trycket utgifven promemoria bemött de i broschyren varande uppgifterna och sökt visa att dessa voro oriktiga eller stridande mot verkliga förhållandet och som talaren ansåg denna promemoria böra ega vitsord framför de uppgifter en anonym broschyrförfattare meddelat, ådagalade han, med denna promemoria i hand, huru föga tillförlitliga de af broschyrförfattaren i afseende på flera utländska banor meddelade uppifter visade sig vara, af hvilken framställning framgick, att de båda skrifterna meddelade högst olika uppgifter. Tal. ansåg ett handlingssätt sådant som broschyrförfattarens vara att anse, antingen såsom ett för långt drifvet lättsinne att vilja upplysa sandra, der man sjelf saknar kännedom, eller ännu värre, såsom en uppsåtligt missledande framställning, och i båda fallen borde han hafva förverkat all rätt till förtroende. Tal. slöt sig till dem, som gillade utskottets förslag; dock borde man icke såsom utskottet gjort, binda sig genom att fastställa aflöningen på ordinarie stat. Tal. framställde derföre ett förslag, liknande utskottets, blott med den skilnaden, att i stället för löner till distriktchefer föreslogs en rund summa af 12,000 rdr, dock att gälla blott för 1870. Hr Hierta ansåg att det måste ligga något ännu icke undersökt förhållande till grund för den omständigheten, att jernvägarne hos oss blott gåfve 3 proc., då de i utlandet gåfve 6—9 proc. Yrkade hufvudsakligen bifall till utskottets förslag, att gälla blott för 1870. Hr Hedlund gillade deras åsigt, som uttalade sig för 3 departementer och undrade, hvarför ej en fördelning af arbetet i detta syfte redan långt förut blifvit verkställd. De af K. M:t i och för inspektion begärda 15,000 rdr hade man påstått ej skulle vara ernade till distriktschefer, men i sjelfva verket blefve det detsamma, fastän under en annan form. Det hade blifvit påstådt, att byråchefen i generaldirektörens frånvaro skulle vara föredragande, men derom hade ingen antydan funnits i K. M:ts proposition, Den stilistiska förmåga, som man ansett erforderlig för samma byråchef, kunde visserligen vara behöflig, i händelse det ålåge honom att polemisera med ytliga broschyrförfattare, eljest icke. Yrkade byråchefens indragning, hvilket så mycket hellre skulle låta sig verkställas, som en stor del af dennes göromål på senare tider blifvit flyttade till andra tjenstemän, — Instämde med frih. Liljencrantz, i fråga om indragning af byråchefen och föreståndaren för statistiska kontoret och för öfrigt allt som syftade till distriktchefernas indragning. HAr Vougt motsatte sig indragning af den kontrollerande maskiningeniören, enär hans verksamhet mer än förr komme att tagas i anspråk, då numera allt mer och mer jernvägsmateriel kommer att tillverkas inom landet. Instämde i öfrigt med frih. Gripenstedt, Hr Key erhöll åter ordet och vände sig mot en representant på Stockholmsbänken (frih.:Liljencrantz), hvilken påstått, att jemförelser mellan atländska förhållanden och våra ej förtjenade afseende. Det vore dock här ilandet någonting : sanska vanligt att taga utländska förhållanden ill exempel och föredöme i hvarjehanda frågor, och den ärade tal. sjelf hade i fråga om tredje hufvudtiteln icke alldeles försmått att tillgripa samma medel. En annan tal. på Stockholmsbänken hade vändt sig mot en broshyr, som visserligen varit anonym, men hvars anonymitet likväl warit sanska genomskinlig; och den tal. hade tillagt, att om författaren vore närvarande i Kammaren, skulle hans ställning vara föga afundsvärd. Nåväl: tal ville erkänna att han vore broschyrens författare, och han ville ock stå för de deri förekommande uppgifterna, vare sig att de vore riktiga eller oriktiga. Gifvet wore, att kalkyler. skulle kunna så uppställas, att de ledde till olika resultat. Trafikstyrelsen hade valt en annan väg än han sjelf, och den värde tal. hade tagit styrelsens uppgift för godt, ehuru han likväl i detta fall dömt som den blinde om färgen. Den källa hvarur sävtl trafikstyrelsen som hån sjelf hemtatsina uppgifter, hade han med sig oöchl det vore således lätt att kontrollera bådas sanningsenlighet. En sak borde man åtminstone i detta fall erkänna, nemligen att han velat vara uppriktig och att han derför beräknat hvarje bana för sig, en förtjenst som icke kunde tillräknas styrelsen, enär hon slagit tillsammans flera banor, N Det anfall, för hvilket tal. här varit utsatt, hade varit exempellöst under de tre år, sam den nya representationen vårit samlad. Tal kunde ej för sig förklara anledningen till detta anfall, då han likväl med den ärligaste vilja att åstadkomma besparingar, der det kunde ske, företagit sig att studera våra jernvägsförhållanden, och kommit till insigt att just på detta område stora bespårinigar skulle kunna åvägabringas. Och om han ock måste beklaga, att han med: sin goda vilja men tyvärr svaga förmåga icke kunnat uträtta några storverk, borde han dock glädja sig deråt, att hans bemödanden icke varit ) alldeles fruktlösa, då de redan medfört en be-l: sparing af 110,000 rdr om året. Och om han: gjordes den äran att blifva omvald ville han fortgå på samma bana. En föregående talare hade sagt, avs kan moötverkat all rättighet. till förtroehde. Om han än hade förlorat frih. Gripenstedts förtroende, det han aldrig skattat synörligen högt, det han aldrig egt och icke heller eftersträfvat, såhoppades ban likväl att han ej förlorat Kammarens. Hr Björck framställde ett förslag, som åsyftade tillsättandet af en öfverdirektör för maskinafdalningen, anslagets utgående blott för 1870; samt anhållan till regeringen att för nästa Riksdag framlägga ett nytt förslag. SS Frih. Gripenstedt erhöll ånyo ordet, riktande sina yttränden till n talare bakom honom, hvilken vändt sig mot honom personligen för ett yttrande, som ej gällt dennes person, utan blott en broschyrförfattare. Först hade talaren att från detta håll beklaga sig öfver ett oriktigt gitat, i det denne talare sagt att han personligen skulle sakna frih. Gripenstedts förtroende. MHan (frih.) hade likväl blott talat om en broschyrförfattare, den han klandrat för hans antingen af lättsinne eller begär att vilseleda framkallade skrift. Detta vore således ett nytt gravamen, som den tal. riktat mot honom personligen. Men då sämme tal. förklarat det omtalta anfallet exempellöst, ville han dock erinra huru han Hjelt, fere gånger just från samme talare varit utsatt för rent personliga anfall; huru han af honom mångfaldiga gånger blifvit hedrad med epitetet blomstermålare,, hvilket nyligen, för att höja effekten eller för att antyda att tal. stigit i graderna, blifvit ändradt till fruktinålåres. Om en tid väntade tal. att han vuxit till i dessa talanger, så art han kanske blefve BPphöjd till djuroch porträttmålare. Lika litet soni had emellertid ville eftergöra dylika den talarens epiteter, lika litet ville han efterbärma de vältalighetsblomster, med hvilka samme talare trakterat Kammarens ledamöter, och hvarpå talrika prof skull kunua framvisas, Vviljande dock talaren för närvardnde blott erinra om björndans, Oxdrifter af fördomar, och frihandelsslagtare: knif.. Om ban skulle bli upphöjd till porträttmålare, så ville han likväl ej befatta sig med att porträttera personer, som genom falska uppgifter och oriktiga citater sjelfva dragit försorg om att älla sin mo-s!jul e framställa Sin MITAissa vua tör allmänleten. — Hr Key. Då den nästföregående talaren tycktes taga för gifvet, att den från trafikstyrelsen utgångna broschyren vore alldeles ofelbar, ville tal. omnämna, att en ny broschyr utkommit. som