Aftonbladet – 10 maj 1869, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! I eder tidning för i onsdags förekommer en mycket häftig mot mig riktad artikel försedd med signaturen i—, och föranledd af min uppsats intagen i Aftonbladet dagen förut. Detlönar icke mödan att nu upptaga till granskving de hvasst protektionistiska åsigter, som —i— framställt rörande betsockerfabrikationens beskattning, ty den frågan är nu af Kamrarne afgjord. Men då i— påstår att min uppsats innehåller åtskilliga förhastade slutledningar, dragna ur oriktiga premisser,, så tillåter jag mig rikta samma beskyllning mot honom, och jag tror med lika befogenhet. Jag har alldeles icke antagit att betsockerfabrikationen med ens skulle kunna framstå fullfärdig hos oss... Jag förordade ju tre frihetsår, just derföre att en sådan utvecklingstid behöfdes. Antagandet, att riklig tillgång på sockerbetor för den i hufvudstaden under anläggning varande sockerfabriken skulle erhållas i höst, har jag grundat på uppgifter af en i frågan lifligt intresserad person, hvars trovärdighet jag icke haft eller har skäl att betvifla. Jag yttrade vidare att sockerbetan är en tung vara, som icke bär kostnaden för längre transport. En tunna betor väger icke 3 centner, men antag det, så betalas detta qvantum med 3 rdr högst. Bär verkligen denna vara då, såsom —i— säger, ganska lång transport både tiil js och till landg pr jernväg? I Arrhenii skrift Om odlingen af sockerbetor,, Pag. 39, uppgifves att den korta transporten af sockerbetor, odlade vid Ottenby på Öland, till Kalmar kostar 24 öre pr centner: den medtog således, förutsatt att betorna betaltes med 1 rår pr centner, i det närmaste !, af det belopp som för betorna erhölls. Då jag vidare frågar om införseltullen å råsocker helt enkelt afskaffades, skulle då den lägre beskattade inhemska sockertillverkningen, äfven skattefri bära sig? — så besvarar —i— denna fråga precist på samma sätt som alla före honom jort — nemligen han förbigår den, ty det skulle blifva alltför vidlyftigts — säger han, och han kunde gerna rent ut hafva sagt: det blofve omöjligt om icke han med detsamma öfvergaf den protektionistiska ståndpunkt som han nu måsta intaga. Då jag erinrat att för bränvin, beredt af sockerbetor, erlägges lika hög skatt som för annan bränvinstillverkning — så säger —i— att det enda försök som här gjorts med betbränning slog så illa ut att derpå gjordes en sammanlagd förlust af 15,700 rdr. I detta fall får jag hänvisa honom till hrr L. O. Smith komp. som kunna upplysa, att den omförmälda förlusten icke föranleddes at ;det höga pris som måste betalas för betorna,, utan deraf att bränneri-apparaten icke i rättan tid blet färdig, att den förste brännmästaren var oskicklig, att betorna skadades af köld och mildväder, emedan tjenligt förvaringsrum saknades, och slutligen deraf att ett högst betydligt belo p af den förskottsvis erlagda tillverkningsskatten förlorades. enär icke bränningen kunde verkställas enligt beräkning — allt missöden som skola undvikas sedan nödig erfarenhet vunnits, Hrr L. O. Smith komp. kunna äfven upplysa att och hvar betbrännerier äro under anläggning. Slutligen medgifves —i— gerna att så mycket honom lyster förvåna sig deröfver att jag är starrblind för jordbruksnäringens och i sammanhang dermed hela landets bästa. Jag finner det ganska naturligt att hans ögon äro vidt uppspärrade det egna intressets riktning. BESNENNIET SOS Lesser