Aftonbladet – 8 maj 1869, sida 7

Konstitutionsutskottets motivering af sitt förslag till förändringar i tryckfrihetskagstiftningen. Efter en utförlig framställniog af presslagstiftningen intill 1812 yttrar utskottet: Fråm början hade ansvarighetssystemet tillgripits såsom det enda medlet att mot den stränga utöfningen af en godtycklig makt skydda det mellan en tidnings utgifvare och dess prenumeranter ingångna aftal. Men sedan indragningsmakten är 1844 blifvit afskaffad, och intet hinder vidare mötte för hvar och en välfrejdad person att utgifva dagblad eller periodiska skrifter, har ansvarighetssystemet antagit en annan karakter. Man bibehöll nemligen tillståndsbeviset i 1 S 4 mom. af tryckfrihetsförordningen jemte föreskrifterna i 1 8 mom. att, när rättegång blifvit mot dagblad eller periodisk skrift anställd, utgifvarens namn skulle af justitiestatsministern, enligt den hos honom gjorda anmälan, uppgifvas, samt i 4 2 mom., att dagbladets utgifvande skulle inställas, så snart boktryckaren befanns i saknad af bevis om gjord anmälan hos justitiestatsministern.. Dessa lagrum, sammanställda med hvarandra, tillämpades af domstolarne, med stöd af 84 regeringsformen, nästan utan undantag så, att den, som i tillståndsbeviset fanns nämnd såsom utgifvare, ovilkorligen skulle såsom sådan anses, och i denna sin egenskap uppbära det ansvar för skriftens innehåll, 1 RR mom. ålägger utgifvaren. Mdå denna tolkning af. tryckfrihetsförordningen, hvilken dock icke synes väl stå tillsammans med andra stadganden i samma lag, förnämligast 4 j 7 mom., var fältet. lemnadt öppet för. det slag af ansvaringar, öfver hvars tillvaro man nu. klagar. Med lagens rätta förstånd ansågs det icke längre oförenligt, att såsom utgifvare af ett dagblad framställdes en person, hvilken icke håde något med bladets utgifvande att skaffa och som icke ens innehade de. egenskaper, hvilka skulle satt honom i stånd att utöfva en dylik befattning. Det kunde till och med inträffa, att en person, som i sin egenskap af tidningsutgifvare eller af annan orsak dömts förlustig sin frihet, fortfor att i häktet vara ansvarig utgifvare, då hans brott ej var af vanfrejdande beskaffenhet. Under sådana förhållanden kan det ej väcka förundran, att mindre samvetsgranna tidningsutgifvare skyndade att begagna sig af lagens ganska tydliga fingervisning att åt personer, som kunde dertill finnas villiga, för en ringa penning öfverlåta ansvaret för sina skrifters innehåll, medan de sjelfve, under det af lagen erbjudna skyddet, kunde strafflöst tillåta sig de gröfsta missbruk af. tryckfriheten. t