Aftonbladet – 8 maj 1869, sida 2

Lördagens sammanträde. Andra punkten å statsutskottets ofvannämnda betänkande var vid detta sammanträde närmast i ordningen att afbandlas. I denna punkt hade, i afseende å östra stambanan, hemställts, att några medel nu icke måtte anvisas för densammas fortsättande från Norrköping till Nässjö. . Hr Wallenberg yrkade, att Riksdagen, med afslag å utskottets hemställan i denna punkt, måtte för denna bana anslå 1,560,000 rdr, deraf 500,000 rdr för innevarande år. Tal:n anförde såsom hufvudsakligt skäl för detta yrkande, attstaten borde begagna sig af den särdeles gynnsamma konjunktur, som nu vore för handen, så tillvida som för det närvarande arbetsprisen stode särdeles lågt och det sålunda måste anses med god hushållning öfverensstämmande,. att det allmänna såsom arbetsgifvare begagnåde sig deraf. — Med hr Wallenberg förenåde sig hrr C. Ekman, Ekenman, v. Koch, grefve I. O. Mörner, frih. Stjernblad, brr Tornerhjelm och Bennieh, hvilka till de af hr Wallenberg anförda skäl äfven lade den tvingande nödvändigheten att skaffa arbetsförtjenst och bröd åt dem hungrande befolkningen i de trenne småländska länen. I öfrigt erinrade dessa talare, att det såväl för staten som för de behöfvande obestridligen måste vara fördelaktigare, att de understöd, som finnas af nöden oundgängligen påkallade, lemnas såsom arbetsförtjenst samt sålunda komme att medverka till fullbordandet af ett arbete, som med afseende å dess stora vigt ej bör uppskjutas samt förr eller senare måste bringas till verkställighet. Grefve Henning Hamilton yrkade frågans återremitterande endast på den grund, att den inom utskottet skulle kunna tagas i förnyadt öfvervägande i sammanhang med nu väckta frågan om bidrag till Tenhult—Wernamo-banan. Frih. Funck instämde. Statsrådet frih. af Ugglas ville visserligen ej motsätta sig den begärda återremissen, men fann dock rådligast att för det närvarande godkänna utskottets förslag. Ett beslut i den af hr Wallenberg antydda riktning måste tal. motsätta sig af farhåga att derigenom åstadkommes en ganska betänklig rubbning i finansplanen för år 1870. För afslag å hr Wallenbergs yrkande samt bifall till utskottets förslag talade i öfrigt hrr Montgomery-Cederhjelm och Leyonancker samt grefve E. Sparre och C. G. Mörner, hufvudsakligen af samma skäl som frih. af Ugglas anfört, samt under uttalande af synnerlig räddhåga att medverka till ett beslut, som kunde inveckla statsverket i svåra och brydsamma affärer. ; Kammaren beslöt, efter votering med 73 röster mot 29, att intet anslag för det närvarande skulle tillerkännas Östra stambanan. Minoriteten röstade för godkännande åf hr Wallenbergs yrkande. Utån diskussion godkändes derefter utskottets vidare gjorda hemställan att icke heller för Norra stambanans byggande några medel må vid innevarande Riksdag beviljas. Härefter hade utskottet yttrat sig öfver den del af grefve Sparres motion, som afser dels godkännandet af vissa jernvägslinier, dels ock räntegarantiers medgifvande under vissa år, och tillstyr ker: att Riksdagen för det närvarande : må inskränka sig till en anhållan hos K. M:t att låta pröfva dels hvilka jernvägsavläggningar må anses för utveckling af landets industri mest af behofvet påkallade under den närmaste tiden af 12 till 15 är, samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra deras utförande genom ett eller flera enskilda bolag vare sig genom direkt anslag till belopp af högst !,:del af anläggningskostnaden eller på annat sätt samt att derefter till nästa Riksdag aflåta framställning i ämnet; äfvensom: att Riksdagen må till K. M:ts disposition anvisa 25,009 rdr för bestridande af de härmed förenade kostnader. Denna punkt föranledde en långvarig öfverläggning, derunder grefvarne Sparre och af Ugglas samt br Leyonancker förordade bifall till den