sällar , bv L Nässjö—Oscarshamnsjernvägen: Till Redaktionen af Aftonbladet! I er ärade tidning för nästlidne måndag har frå gan om statsbidrag till Nässjö — Oscarsbamns-jern j banan omordats och dervid bland annat anförts latt entreprenören skulle för banan erhålla omkring 8 millioner rdr, men att undertecknad vid 1867 års Riksdag i motion om samma jernväg, som mar då önskade att staten skulle bygga, uppgifvit kost naden vara beräknad till alternativt 6,893,297 rd eller 5,091,057 rår, och att deraf skulle framgå det entreprenörerna betingat sig ett högst betyd ligt öfverpris, samt att de följaktligen, -helst om de-erhålla en tredjedel af liqviden kontant, äro i tillfälle att afyttra de af dem öfvertagna obligationer och aktier till pris som nästan kunna närma sig vanvärde, och ändå bereda sig en god behållning på affären. Då en sådan uppfattning är egnad att vilseleda omdömet i frågan, anhåller jag det ni ville ha godheten offentliggöra några upplysningar, för hvilkas riktighet jag ansvarar och hvarigenom förklalring kan vinnas om det högre pris banan nu koäm jemförelse med det som förut varit beräknadt: Statsutskottet vid 1866 års Riksdag yttrade, i fråga härom, att xnumera, sedan södra stambanan fått sin riktning genom Nässjö, tvifvel icke vidare torde förefinnas om ändamålsenligheten af en jernvägsanläggning mellan Nässjö och Oscarshamm. — Rikets ständer biträdde detta erkännande och deraf föranleddes ortens invånare till den förhoppningen att banan skulle genom statens försorg byggas. De bade ock, för en kostnad af bortåt 20.000 rår, ; föranstaltat om behörig undersökning med dertill hörande ritningar och kostnadsförslag, hvaraf framgick, att då banan anlades från Nässjö öfver Hvetlanda till Oscarshamn, en sträckning af 12 mil, skulle, med iakttande af det byggnadssätt som vid statens stambanor blifvit följdt, kostnaden uppgå till 6,893,297 rår, men efter ett mindre kostsamt byggnpadssätt till 5,091,054 rdr. — Undersökningen verkställdes af kaptenen vid vägoch vattenbyggnadskåren G. Nerman. Då jag vid 1867 års Riksdag väckte motion om banans byggande för statens räkning, åtföljdes denna af alla till frågan hörande handlingar, och voro dessa följaktligen underställda statsutskottets granskning. När likväl Riksdagen förklarade att medel icke kunde anordnas till andra stambanor, förrän Nordvestra stambanan vore färdigbygd, så inledde interimsbestyrelsen för Nässjö—Oscarshamns-banan underhandlingar med hrr Morton Söner (icke att förblanda med den beryktade Morton Peo, som ock är känd i jernvägshistorien), hvaraf följden blifvit bolagets bildande och entreprenadkontraktets upprättande, sedan först bolaget beslutit banans dragande öfver Eksjö i stället för Hvetlanda och i följd. hvaraf banans längd ökades omkring en mit: Kapten Nermans beräkningar lades till grund vid kontraktets uppgörande med hrr Morton Söner, och deri föreskrifves bland annat: att banan skall byggas i hufvudsaklig likhet med statens jernvägar, endast med det undantag att skenorna skola ha en vigt af ungefär 15 pr fot; att stationsbyggnader skola uppföras till ett antal af femton; att elektrisk telegraf anlägges på alla stationer och att all den rörliga materielen för trafikens bedrifvande tillstäppes af entreprenörerna. Då nu för hela bansträckningen, som utgör en Jängdaf tretton mil, betalas 8 millioner rdr,:och man vet att för statens stambanor byggnadskostnaden, med inberäkning af materielen, en sådan bansträckning, efter 860,000 rår pr mil, kostat öfver 11 millioner rdr, så torde deraf visa sig, att icke något öfverpris, utan jemfördt med statsbanorna snarare ett underpris af mera än tyå hundra tusen rdr pr mil vhtvit betingadt. Tillökningen i den af kapten Nerman beräknade kostnaden för banans byggande kan man finna, dels deruti att banans längd öfver Eksjö ökats med en mil, dels deruti att elektrisk teleoraf jemväl för det betingade priset blifver anlagd och slutligen deri att entreprenörerna tillsläppa all rörlig materiel samt äro ansvariga för ränta å bolagets obligationer och första seriens aktier under byggnadstiden. Att omsättningen af bolagets obligationer skulle bringa det svenska namnet i misskredit i England får man väl icke antaga under annan förutsättning än oredlighet hos de handlande personerna. Bolaget har dock förvissat sig derom, att entreprenörerna äro redbara och aktningsvärda män, af hvars åtgöranden bolaget snarare väntar sig benägenhet till den svenska kreditens befrämjande i England än motsatsen, och hoppas att icke de i otid framkastade hugskotten derutinnan skola åstadkomma någon förändring. Under det arbetet å jernbanan nu dagligen pågår med endast 140 man, är meningen att hvarje vecka öka antalet, så att flera tusen personer under sommaren kunna få sysselsättning, dervid, enligt hvad en bolagsman har berättat, jemväl svenska ingeniörer, som sådant önska, kunna vinna anställning. För de många tusende nödställda arbetssökande i de småländska länen äro dessa underrättelser förhoppningsgifvande, men — frågan om understöd till banans byggande ligger för närvarande i Riksdagens hand. Andra kammaren, utan votering, och ett stort antal af Första kammareng ledamöter ha biträdt förslaget om anördnande af en million rår till denna bana, då den blir färdigbyggd, mot vilkor att bolaget skall använda minst en lika stor samma för arbetets bedrifvande under innevarande år. Må detta blifva Riksdagens gemensamma beslut! och dessa många hungrande skola få porer och bröd — — detta en sida af saked, från hvilken jag förmenar att den förtjenar allvarligt betraktas och bebjertas, om man än skulle vilja se bort från den riktiga tanken, som ligger till grund för ifrågavarande hr Hedenbergs förslag, att med direkta statsunderstöd bispringa enskilda lermväggföretag i vårt land. Stockholm den 7 aj 1869. O. J. Svensen.