Aftonbladet – 4 maj 1869, sida 3

i — Hundens instinkt. I Malmö Snällpost berättas följande: Mickel är en liten hund, som oupphörligt i flera års tid färdats fram och tillbaka på våra jernvägar, der han blifvit alla konduktörers, lokomotivförares och eldares gunstling. I början skedde resan till fots mellan stationerna, men snart fann han en god plats å lokomotivet, der han numera alltid slår sig ned. Man ser ho nom den ena dagen i Jönköping, den andra i Göteborg, den tredje å någon annan hufvudstation. Han Besöker ofta Malmö, och hvar man ser ho nom befinner han sig i närheten af ett lokomotiv, dock har han någon gång gjort en liten afstickare: till Kjöbenhavn och öfver Helsingörsbanan begifvit sig till Helsingborg, der han åter befunnit sig hos sina gamla bekanta. Mickel börjar nu bli något beqväm af sig, och har lagt betydligt på hullet. Hans porträtt pryder väggen i många konduktörers och lokomotivförarers boningar. Knappast någon menniska i Svea land har förvärfvat sig så mycken personlig vänskap, som denna lilla hund. Att hunden kan reflektera, nes af följance berättelse, för hvars sanning vi kunna garaptera, Kyrkoherden C. bär i stiftet har en vacker pudel, som vid åtta månaders ålder fick följe sin husbonde till Malmö, der natten tillbragtes. Sedermera var hr C. på ett helt år ej borra någon natt, och hans enda utfärder gällde socknebud, då pudeln icke fick medfölja; men efter nämnde tids förlopp gjorde hr OC. åter en resa hit till Malmö, och qvarstannade äfven denna gång öfver natten. Pudeln, som stannat hemma, var hela dagen lugn, men när husbonden på aftonen icke återkom bör. jade han visa sig orolig och redan tidigt på andra morgonen gaf han sig på väg från hemmet och direkte till Malmö, der han mötte sin förvånade husbonde på gatan. Hunden kom således icke, blott ihåg att han hade förut varit i Malmö, utan gjorde också den reflexionen att när hang husbonde blef borta inpå andra dagen måste han hafva rest till Malmö, En annan hund, som egdes af samma hr C. stod en dag länge väntande att vid en slagt få sitt vanliga byte, bestående i något affall. otålig heten råkade han att bita on flicka, som var van att leka med honom. Utan att derför hafva erhållit någon förebråelse, sprang han bort, slokande med svansen och synbarligen nedslagen, samt höll sig borta hela dagen. Man skulle kunna sluta att denna hund egde ett slags rättskänsla och samvete, Engelska tidskriften British Workman meds delar i sitt senaste nummer porträtt af en vacker hund, som eges af hr Overend i Yarmouth, Denne hund sapdr eAN9söknedagsmorgon tidningen Dail Niaegraph från det aflägsna ut elningsstållet, afbidar tål a sin husbondes befallning att taga deg genomsedda Daily Telegraph och hos en vid en annan ata boende vän utbyta den med Mornin; Star. Man har aldrig exempel att denna hund a På gatan eller låtit lock sig från sin pligt. — Påfvens kaloftt. Den 9 April gaf Pius IX audiens åt en ngelsk lord, som öfverräckte hos nom en kalott, fylld med engelska pund sterlingg kroppen på denna kalott utgjordes af en präktig diamant af det högsta värde. Sedan vår engelsman framräckt sin präktiga skänk, tillade han med sin nations flegma, att han skänkte denna kalott endast på det vilkor, att påfven lemnade honom sin. Pius IX smålog häråt; han ringde, lät hemta åt sig en annan kalott, aftog den han bar på sitt hufvud och räckte den åt engelsmannen, som helt allvarligt OPP den i sin fic säde helt !ngnt, att aldrig varit så nöjd under hela sw ER