Aftonbladet – 3 maj 1869, sida 3

I nas, dock förminskas, hoppas vi; men 1 a vaktan härpå, är det en pligt att gifva de nödig motvigt genom uppmuntran af den ir stiökt, som drifver folket attsöka skydd em 2 sjelft. . on I denna riktning verka sparbanker, folt banker; förbrukningsföreningar m. m.; Oc man skall alltid finna, att ju flera sådana til fällen till omtanke och spärsamhet erbjuda desto flitigare begagnas de. I sarimä syft verkar äfven den förträffliga anordning, so: ligen blifvit vidtagen för att bereda sven än på utrikes ort tillfälle att, genor resp. konsuler, till hemmet öfversända sin besparingar. Underrättelsen härom samt upp giften om de betydliga summor, söm ingåt redan under de få månader som förflutit se dan denna åtgärd vidtogs, måste på det lif ligaste glädja hvarje fosterlandsvän. Man frå gar sig blott: skulle ej en liknande åtgärd kunn vidtagas till förmån för sjömän och fiskare hä hemma, hvilka ofta på krogarne i sjöstäde; och fisklägen bortslösa stora summor, unde det hustru och barn svälta i hemmet? Utan att tilltro oss förmågan att utfinns bästa sättet för utförandet af en dylik plan tillåta vi oss dock att hemställa, om ej befälkafoare på större fartyg kunde göra sig til ombud för en eller annan sparbank och till densamma månatlligen insända besättningens sparpenningar. Sedan några år beordras ett eller flera kronans fartyg att uppehålla sig vid de svensknorska vestkusterna, för att, i händelse af behof, bispringa dervarande fiskarefartyg. Det goda inflytandet af denna anordning, äfven i moraliskt afseende, är allmänt erkändt. Så t. ex. ha vi hört berättas huru i närheten befintliga fiskare om söndagarne blifvit inbjudne till samfäld gudstjenst ombord på kronans fartyg, hvarefter några goda böcker utlånats eller gemensanuna tidsfördrif till ställts, egnade att förädlande eller förmildrande inverka på den råe och sträfve skärboens sinne. Lades nu dertill tillfället att afsätta eller om möjligt förränta en sparpenning af den under veckan erhållna vinsten, till förmån för de hemmavarande eller till skydd mot vinterns nöd, skulle det goda inflytandet säkerligen i ej ringa mån stegras. Vi föreställa oss att på ångfartyg med bestämda turer en dylik liten sparbauksrörelse vore ännu lättare anordnad. Önskligt vo:e äfven att sparbankerna mera allmänt utbredde sin verksamhet på landsbygden, hvarigenom mängenstädes en sparad penning skulle finnas i behåll från goda år, ill afvärjande af en hotande nöd. In verksamhet i denna riktning skulle säkerligen för bildade och menniskoälskande qvinnor vara nera tiilfredsställande, än allmoseutdelninsens danaidiska värt. Mången torde dock finna en ursäkt för sin iknöjdhet för en dylik verksamhet i den föevändningen, att de besparingar, som såunda kunde göras, dock äro alltför ringa, le individer, hos hvilka nationallytet kunde vämmas, alltför obetydliga, för att de skulle wunva ha något inflytande på folket i dess elhet. Men hvad är då pvationalrikedomen, om ej! et samlade beloppet af små hesparingar? )ch hvad är folket, om ej sammanfattningen f i och för sig obetydliga individer? Här m någonsin gäller den kända satsen: det r icke generalen utan soldaterna som vinna laget. Nationallytet har redan, om ej ensamt altrat, så dock i betydlig mån medverkat till ramkallandet af en allmän nöd. Men från öd till tiggeri, förnedring och undergång är, ör folk såväl som individer blott några få teg, Må då inga krafter anses för svaga, inga redel för obetydliga, att hämma och motäga, till dess vi en gång kunna tillfullo tplåna det lyte, som vidlåder den svenska olkkarakteren. CORSETS i