Aftonbladet – 1 maj 1869, sida 2

STOCKHOLM den FMoj. Gårdagens långvariga förhandlingar om norra stambanans sträckning ledde icke till nåsot annat resultat, än att frågan ånyo undansköts. Upsala—Sala-liniens och Thureberg Sevella-liniens anhängare bekämpade hvårandra ifrigt och sökte hvardera å sin sida ådagalägga den af dem förfäktade sträckvingens träden och den andra sträckningens svagheter, men på samma gång höjdes andra röster, som framhöllo dels svarigheten att göra ett val mellan dessa linier, då de båda till en del ännu icke voro fullständigt undersökta, dels, och framförallt, olämpligheten att bestämma sträckningar ifall icke några medel nu anvisades till den fastställda liniens byggande. Denna åsigt, hvars anhängare under debatten läto vida mindre höra sig än kämparne för de särskilda sträckningarne, befans likväl vid de slutligen anställda voteringarne vara den, som omfattades af en tark majoritet inom hvardera Kammaren. ålunda beslöt först Andra kammaren, med 137 röster mot 38, i öfverensstämmelse med ett af hr Björek formuleradt förslag att, jemte afslag å grefve Sparres motion om ett utsträckt system af statsbanor och dessa banors byggande genom bolag mot godtgörelse i statsobiigationer, jemväl afslå utskottets förslag i hvad det rörde for ning af jernväg gsanläggningar för statens räkning. Första kammaren biföll någon stund senare med 80 röster mot 31 ett af hr Rydin formuleradt förslag, af ungefärligen enahanda innehåll, och var dermed utskottets förslag, att såsom stambana godkänna Thureberg—Sevalla-banan, af båda Kamrarne afsia Frågan om östra och norra banorna afhandlas af utskottet i de båda följande punkterna af betänkandet, och man ansåg denna fråga öppen oaktadt det förut fattade beslutet, att ej godkänna förslaget om jernvägsanläg statens räkning, Andra kan en behandlade dessa punkter redan i går afton; Första kammaren har afgjort dem först i I bäda Kamrarne höjdes flera röster, som yrkade beviljande af ett anslag till östra band, hufvudsakligen ur den synpunkten, att dermed arhetsförtjenst skulle kunna beredas folk från de nödlidsnde provinserna, på samma ång som staten bragte till verkställighet ett företag, om hvilket alla vore ense, att det förr eller senare borde utföras. I Andra kammaren föreslogs af hr OC. A. Larsson att för ändamålet skulle anvisas 1 million rår; i Första kanimaren af hr Wallenberg, att anslaget skulle bestämmas till 1,500,000 rdr, hvaraf regeringen skuile ega att redan innevarande år använda 500,600 rår. Bland dem, som i Andra kammaren förordade beviljandet af ett anslag, befann sig äfven stat:utskottets ordförande, grefve A. Posse, som dervid hufvudsakligen tycktes hafva i sigte, att Riksdagen genom anvisande af detta anslag skulle kunna afslå propositionen om bidrag till Tenhult-Wernamobanan, hvilket grefven ansåg Riksdagen icke med oodt samvete