SeDSKa landstingen skulle begära någon pre7 ätgärd mot skogssköllingen i Norrland. or8r, slutad diskussion bifölls förslaget utan (Insändt.) PR tj Vägsfrågan. : v värt a0dling i statsutskottet af denna . a nn pål så vigtiga fråga står densam-!f ledes gordningen för Kamrarne. Det ( dä. Un att pressen dermed sysselsäth den tid af 16 år, som blef föremål för t g har en dyr e kan lem lutit se atsmakter re-In esentationen, 0: u öfvertygelse, a från penbart, att nast i veste ler, icke allemen äfven snart med rsat sina, i ku synnade Ia 8 SER vi sar utan planmässigt anlagdsvära nä ionsleder i den täflan med unmunt ilken de, till följd af den nyarlets, förlv: vo utsatta, omöjligerns tull-fö äkra undergåog till medhärda, Isa pen gå med de också redan alltför synbarbvar-fo tas (?). hohö Våra jernvägsanläggningar bära, st prägeln af det karaktersfel, som en afr,!lä stora tänkare tillerkänt nationen: en tröjki full af hetsighe Efter att länge halS ansett jernvägar i Sverge för en utopi, grvi man sig an, och beslöt egentligen inom tids punkten af 2 ril rsperioder, 1856—62, att med utiäl Il enorma belopp bygga 100 mil j raftansträngning, som drog armar och krafte! från andra yrken till jer arne, och åstadlom ett visst feberlikt tillstånd i landet, afböt man på en gång dessa arbeten, och forsätter dem sedandess endast i en aflägsen Andsort och till ringa bel om följd häraf de intelligenta eller fysiska iter,som dragits till dessa arbeten, i hast gjorts ysslolösa och brädlösa. Sådana förryckningar och )nkastningar måste, särdeles i ett land med små förbållanden, menligt inverka på närigslifvat. Men i ännu högre grad öfver den riktning som gafs jernvä hvilka visserligen icke lades, der ind behöfde dem. Komitöer af skkunnige män nedsattes gång efter anran fr att yttra sig i detta afseende, men teras ätlåtanden följdes aldrig. . Den första jernvägstrider i värt land gällde sträckningen genor Wetergötland. Väl kämpade ortsintressaa de såsom allestädes ihärdigt mot hvaradra; men alla sansade eller opartiske invä.re i provinsen instämde i den mening, sowuttalades vid ett af de i frågan hållna samantröden: den som vill föreviga en galexap ligger en jernväg ver Svältorna, — och den blef lagd öfver dem. Den andra siden, hvilken utkämpades på Riksdagen, göe jeruvägens förläggande norr eller söder omMälaren, Här hade, icke allenast generaAkrell, i ett redan 1852 på K. M:ts befoiog afgifvet utlåtande r ett systemekt bestämmande af hufvudeller stamlirr för jernvägskommunikationer i riket, meälven sedermera en af Kongl. Maj:t 185(särskildt tillsatt komitå, bestående af Aell, von Sydow och A. v. Rosen förordat å af rörelsen och trafikens kraf oeftergifli fordrade norra linien. För densamma tide: att 4e mil jernväg i denna riktning:dan voro byggda, att terrängförhållande voro särdeles gynnsamma, men på den söd liniet de ogynnsammaste i värt land; a hela Stockholms handel förrycktes ur desgamla och naturliga fåra, särdeles dennaandel fedan genom Falu—Gefle-vi funnitn aflelare; att rörelsen på S manlå Vore ringa m. m. Skäl hjelpte icke här. vägen årogs söder om Mälaren. Resultater hära! inhemtas aftrafikstyrelsens rätte för 1867, som upplyser: att linien Stcholm--Gnesta kostar pr mil 1,458,130 ydsiller mer än dubbelt mot den beräknade kotaden för vägel Stockholm—Orsundsbro, 73815 rdr; samt att vägen är bland de dre inkomstgifvandei det den lemnar 2,912 4; sanläggningskostnäden, då vy Palköping Göteborg lemnar 5582 4, ett förhållande, mycket märkbarale, som hvarje jernväg, ynnerligen mot en så pass betydli; ändpunkt um Stockholm, borte lemna betydlig in-l omst. De egentliga Säl, som anfördes för enda linie, voro: att sn mellan Göteborg sh Stockholm förkortales med 4 mil, ett J, hvars vigt inhemtå; deraf, att antalet pssagerare som med Sälltåg resa mellan öteborg och Stockholm, uppgå pr dag till mma — 8, samt att btpariog i kostnaden culle vinnas. Detta vederkgges af den ofvantagna uppgiften om a iggningskostnaden, nm, då vägen från Stocggln till Gnesta är mil, uppgår till 1,620, X ner än om man Ke den 4 mil längre ch pe NR fa