Aftonbladet – 29 april 1869, sida 3

ordnade. Möjligen kunna maskiningeniörerns nöja sig med något mindre lön än de nu åtnjuta, eller åtminstone icke tillåtas att på statens bekostnad företaga besynnerliga experimenter. Så för att nämna ett exempel uppsattes i Göteborg en inrättning, hvarigenom man skulle kunna stå på platformen och medelst trådar omkasta de temligen aflägsna vexlarne. Iden tyckes, åtminstone för den oinvigde, vara litet pueril. Inrättningen r också nu, efter att lära bafva kostat hundratals riksdaler, nedtagen och det gamla sättet återtaget, Flera exempelskulle kunna anföras, men vi hafva endast nämnt detta för att ange den väg, på hvilken enligt vår tanke besparingar skulle kunna åstadkommas äfven inom maskinafdelningen. Beträffande trafikafdelningen åter tro vi att Handels:idningens förslag innebär en stor orättvisa mot de små stationerna. Här vid lag synes Handelstidningens författare hafva bedömt tjenstgöringer vid stationen efter hvad man ungefär kan uppfatta då man som passagerare passerar förbi med ett tåg, eller efter huru stora byggnader finnas vid staionerna. Detta är naturligtvis oriktigt. Expeditionen måste vara färdig innan tåget kommer och vid de små stationerna är stationsinspektoren ofta mycket mera tagen i anspråk än vid de stora, derföre att vid de å bestås högst en, ofta ingen person som räde och stationsinspektoren måste i så fall vara både posttjensteman, jernvägstjensteman, och telegrafist samt ensam sköta allt hvad som beträffande dessa tjenster kan ifrågakomma. MHandelstidningen anser att en aflöning af 100 rdr i månaden är för mycket vid de små stationerna och att 70 rdr lle vara tillräckligt, helst då man besinnar att dessa stationer äro lämpliga hviloplatser för betjeniogen,. Men det är just detta de icke äro. För att icke tala om den finare bildningen, hvilken Handelstidningen ser öfverflödig och som vis å vis tjenstgöringen må lemnas åt sitt värde, så fordras dock ovilkorligen akuratess och påpasslighet samt förmåga att föra räkenskaper, och vi tro hvarken oss eller Handelstidningens förf. om att på ensam hand kunna sköta en station utan förutgången grundligare kurs itrafikgöromålen. De flesta bland betjeningen kunna, till följd af bristande underbyggnad, isynverhet sedan de blifvit så gamla att de behöfva hvila, icke de egenskaper, som fordras för att ski en station, utan om de erhålla stationer måste också ditsättas underordnade personer, som sköta deras arbete och hvilka kanske ej äro stort mindre dyra. Platserna blifva då genast sinekurer, hvilket man ju bör söka att undvika. Skulle det äfven bland betjeningen finnas en och annan, som vore i stånd att sätta sig in itraikgöromålen, så blefve platsen ej för honom någon hviloplats utan lika om ej mera anngahde än hans förra tjenstgöring. Vitro således att ej heiler hör beträffande de unlerordnade några inbesparingar rättvisligen kunna göras. Deremot tordå det finnas en h annan af de större stationerna der det vestås flera biträden åt stationsinspektoren in hvad som kan erfordras, men detta beror Tak pårvidd och farhastighet byggda fyra särskil och 109,500 passagerare, hvilket gör pr dag