Aftonbladet – 29 april 1869, sida 3

Vi skulle således vilja föreslå att öfverbaningeniörsplatserna, så snart det utan mannamån kan ske, indragas och verkligen helt och hållet afskaffas. — Kanske skall någor vilja påstå att numera inga öfverbaningeniörer finnas och det gör det verkligen icke Men härmed förhåller sig på samma sätt som då under förra Riksdagen begärdes indragning af distriktchefsplatserna och det påstods att inga sådana platser funnos tillsatta, hvilket äfven på visst sätt var händelsen, ty deras innehafvare kallades intendenter,. Nu har, sedan ropet om indragning af sinckurer blifvit temligen allmänt, trafikstyrelsen gått allmänna opinionen till mötes och förändrat namnet öfverbaningeniör till — bandirektör,. — Detta är att leka kurra gömma med allmänheten. Af baningeviörerne anse vi att tvenne böra bibehållas i hvarje distrikt och att dessa befrias från alla göromål, som icke behöfva handhafvas af ingeniörer, då de fullkomligt skulle medhinna att vara på de ställen, der de behöfvas för att hafva tillsyn vid byggnaders uppförande eller reparationer och dylikt, och att deras närmaste förmän borde omedelbart vara styrelsen. På detta sätt skulle icke så obetydliga besparingar utan förlust för trafiken kunna uppstå. I fråga om maskinafdelningen anser Handelstidningen inga besparingar kunna göras i lönerna för de tekniske män,, som der behöfvas. Vi anse ej heller lönerna böra nedsättas, ehuru de äro fullt tillräckliga. Lokomotivförarne äro kanske de relativt bäst aflönade af alla vid jernvägen, och det må hafva skäl för sig ehuru vi icke kunna gå in på att de äro eller åtminstone behöfva vara några tekniske män,. Det är en allmän och naturlig villfarelse att de trafikerandes lif och kerhet beror helt och hållet af lokomotivöraren. Han kan dock icke om ej banan hålles klar för honom eller han genom sigpaler underrättas, i de allra flesta fall undvika olycka äfven om han är aldrig så van och pålitlig. Hans tjenst består således uti tt lyda signaler och man kan anse att det igger lika stor vigt derpå att en vexelkarl tt uppfyller sin skyldighet, som att lokomotivföraren gör det. In olycka kan ejinräffa genom lokomotivförarens förvållande tan särdeles grof vårdslöshet. Tilllokomoförare befordras vanligen eldare, som visat ig säkra och pålitliga; och inträffar behof ff reparation på maskiner om också blott en 0x behöfver packas om, så stiger föraren .enast ned från maskinen så snart den frammmit till maskinverkstaden, der arbetet öres, och tager ej vidare befattning med sin naskin förr än den åter är i stånd. Han ehöfver således ej vara mekanikus, ehuru ånga af de nuvarande förarne äro ganska kickliga äfven som mekanici. — Oafsedt allt nnat äro de dock utsatte för klimatets vexngar och kunna ej sa Jänge stå ut med sin jenst, hvarföre de mer än väl behöfva de öga aflöningar de nu åtvjuta, för att kunna esparo, något till den tid, då de ej längre rka tjenstgöra; och tro vi således, att ej eller här några besparingar kunna åstadommas, åtminstone beträffande de undertvisande några förhållanden på för olika : ngd är antagen vara 1,095,000 centner gods