Aftonbladet – 28 april 1869, sida 3

man strax efter karnevalen inte ville låna mig något på hos faster. Lumpsamlare! utropade Bleu-de-Prusse. Nej, jag tackar. Då slipper jag inte in till Reine Blanche Åh prat, på en sådan här afton, under festen, är man inte så noga, Och det är ju en kostym, ett maskeradskämt, Du må tro att jag haft mycket besvär med att sksffa drägten. Den tillhörer Den randiga kaninen, den gamle lumpsamlaren, som hvarje dagstryker förbi Dödens cafe. Först måste jag bjuda honom på en consolation, ett litet vanigt glas konjak, men det gjorde föga verkan. Sedan fick han en tord-boyauxz. Då började han mjukna. Men det var först efter enpasse-poitrine, det der förskräckliga bränvinet, som sannerligen gör skäl för att kallas en bröstknäckare, han kunde förmås att för en afton låna oss sina paltor. Jag gaf honom ännu en easse-poiirine och på det viset fick ag ej blott den stora lumpkorgen utan äfven kroken, hans födkrok, med hvilken han petar ram lumporna och kastar dem upp ikorgen på ryggen.n Ohyggligt, menade den unge målaren, som nade tillnamnet Bleu-de-Prusse. Jag vill visst inte taga på mig sådana paltor. Aristokrat! utropade Jaune-de-Chröme, Jag skall skaffa dig en kostymp, hördes n bekant röst från andra sidan. Du lefver, Blanc-de-Plomb! utropade de vepge förstnämnda målarne, då Anatole trädde mellan dem. Lefver och verkar, svarade Anatole och ryckte kamraternas händer. Någonting belutsamt oclr djerft lyste ur haps vackra ögon. Men jag behöfver också tr medverkan.o (Fortet)